Sifos januariundersökning visar ganska små förändringar jämfört med decembermätningen. Gissningsvis har båda mätningarna präglats av den mycket uppmärksammade debatten om sjukförsäkringen. Jag är därför hoppfull om att januarimätningen kommer att utgöra bottennivån för Alliansen under valåret 2010. Det skiljer nu runt tio procentenheter mellan blocken och vi i Alliansen har en rejäl utmaning att ta oss an. Det är dock på intet sätt ett hopplöst läge. Ju närmare valet vi kommer så kommer Mona Sahlin & co att behöva bli mer konkreta rörande sin egen politik. Jag tror dessutom att Moderaterna har mycket goda chanser att vinna över många socialdemokratiska väljare. Framförallt väljare som röstade på Socialdemokraterna 1998-2006 för att de uppskattade Göran Perssons ansvarsfulla ledarskap. Bland dessa väljare finns det många som känner sig mer hemma med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg än med Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.
Om Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Feministiskt initiativ hålls under 4 %-spärren så kan det räcka med runt 48 % för att få majoritet i riksdagen. Jag har skissat på fullt tänkbart scenario där Alliansen står som vinnare.
M vinner över 4 procentenheter från S, 1 procentenhet från MP och 1 procentenhet från SD
C vinner över 1 procentenhet från MP (liberala miljöfokuserade storstadsbor)
KD vinner en procentenhet från M.
S vinner en procentenhet från SD
Alliansen 48,5 %
Rödgröna 47 %
SvD DN GP Aftonbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Jag tror att du har mycket rätt i att statsministerkandidaterna avgör mycket. Det är säkert så att vad de olika politiska partierna egentligen säger i sina valprogram bara läses av ett litet fåtal "väljare".
Detta är ju jättetråkigt. Utseendet på en person borde naturligtvis inte få spela roll och det finns ju massor av andra ovidkommande saker som säkerligen för många fäller avgörandet. Du har säkerligen också helt rätt i att just den som i en ny regering skulle bli statsminister har väldigt stor påverkan på dem som röstar.
I konsekvens därmed och då jag är piratpartist, skulle jag vilja be dig titta på Rick Falkvinge. Där har vi en given statsministerkandidat! Jag skulle i vart fall inte ha någonting emot en statsminister som inte "jagade en hel ungdomsgeneration". En som värnade min personliga integritet och som i smyg säkert är för ett starkare försvar än vad Tolgfors är. En person med en övertygelse om att kunskap ska delas så långt det bara går. Att innovationskraften i svensk industri inte får hämmas av några föråldrade patentlagar. Tänk om vi kunde få tillbaka det fria inträdet på våra museer - en delad kultur till alla.
Se där ett recept för framtiden!
P.S. Jag tror inte heller att Rick Falkvinge har ett armbandssur värt åttiotusen kronor... Så fånig är han inte...
Tack Hans J för ett riktigt roligt inlägg.
Rick Falkvinge en person som när han deltar i partiets provval tillåter sig informationsövertag framför de övriga kandidaterna.
Göran, helt säkert har personfrågan en betydelse. Men politiskt ledarskap är mer än en personfråga.
Har skrivit om det på http://staffanstromback.blogspot.com/2010/01/pekafinger-taktiken-haller-inte.html
Göran:
Ditt avfärdande av Hans inlägg var väl ändå mer än lovligt lågt, nästan lägre än Glocalnet.
Om Rick hade haft tillgång till ens en bråkdel av alla de miljoner som de sittande politikerna tilldelar varandra i form av parti- och kanslistöd, så hade han inte själv ha behövt tillverka vårt röstningssystem.
Att han inte på minsta sätt kunnat påverka valet -- även om han mot all förmodan hade velat -- är en helt annan sak. Så det där var ett synnerligen lågt skott, lååååångt under bältet.
"Rick Falkvinge en person som när han deltar i partiets provval tillåter sig informationsövertag framför de övriga kandidaterna."
Javisst var det lite klantigt, men det berodde inte på illvilja utan på att vi inom Piratpartiet tenderar till att vara "Doers". Det var Rick som satte samman valsystemet och därför var det Rick som höll koll på att det fungerade. När kritik framfördes mot detta så insåg alla, även Rick, att det kanske inte var så himla taktiskt politiskt och Rick valde att avstå att rösta för att på så sätt försöka reparera skadan så gott det gick.
En av Piratpartiets styrkor är inte bara det att vi premierar doers, vi får även ha fel! Det är ok att ha fel och varje gång vi klantar oss så försöker vi lära oss från det och göra det bättre nästa gång. I ett parti som bara funnits i fyra år och vars medlemsbas vuxit explosionsartat så är det inte alltid så lätt att få allting rätt direkt, att rutinerna "sitter" på ett helt annat sätt i ett parti som hängt med i över hundra år är kanske inte så konstigt.
Ibland tar saker helt enkelt lite tid, men vi lär oss hela tiden! Det jag, och många ex-borgare med mig, undrar är när ni ska lära er integritet på Internet...
Jag är statligt anställd och har en klocka för ca. 40.000.-
Kvalificerar det mig för att bli politiker .... ;-)
Skicka en kommentar