söndag 30 maj 2010

Sahlins socialdemokrater fortsätter sin ökenvandring vänsterut

Vi börjar nu få tydliga signaler om vad Socialdemokraternas beslut av att bilda en regeringskoalition med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. På fråga efter fråga får Socialdemokraterna stå tillbaka för krav från sina allierade. Men det är inte bara att Socialdemokraterna ändrar inställning i sakfrågorna även den egna retoriken förändras. Igår deltog jag i en paneldebatt i Nynäshamn om äldrefrågor. Mötet arrangerades av PRO och Socialdemokraterna representerades av den tidigare justitieministern Thomas Bodström. Det var spännande att ta del av hur nämnde Bodström talade som en riktig klasskampspolitiker. Han framförde bland annat att jobbskatteavdraget var ett brott mot europakonventionen. Vänsterpartiet företräddes av riksdagsledamoten Kalle Larsson och han gav uppskattande kommentarer till att Socialdemokraterna nu tvingades anpassa sig vänsterut. Jag tror att valet 19 september kommer att bli ett rejält bakslag för Socialdemokratern. Koalitionen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har förändrat förutsättningarna i grunden för Socialdemokraterna. Från att ha varit det överlägset största partiet i Sverige är man numer ett stort parti men utan särställning.

Det uppmärksammade resultatet av det rödgröna samarbetet inom utrikespolitiken verkar inte vara det enda resultatet av Socialdemokraternas vänstersväng.

DN

fredag 28 maj 2010

Mer ljus på MP och MW

För några dagar sedan satt ledande Miljöpartister och gladde sig åt ökningen i arbetslösheten, jag tycker att det är tragiskt . Igår gick 36-åriga Maria Wetterstrand omkring i riksdagen med likadana gymnastikskor som schlagersångerskan Anna Bergendahl. Miljöpartiet i allmänhet och Maria Wetterstrand i synnerhet börjar kanske visa sitt rätta jag. Jag undrar när media börjar syna de MP och MW i sömmarna. Det vore olyckligt för Sverige om vi i dessa ovissa tider fick en regering med ledande företrädare som satte popularitet och personlig framtoning främst och Sverige och dess invånare fick komma i andra hand.

För egen del tillbringade jag kvällen på en politisk debatt i Stockholms Moské vid Medborgarplatsen i Stockholm. Även här visade Miljöpartiet upp en inte alltför positiv sida. I starka ordalag försökte man misstänkliggöra Alliansregering. Miljöpartiets representant försökte också misstänkliggöra svensk media och hävdade att detta berodde på vem som äger den. Jag kontrade med att vi i Sverige har mycket oberoende journalister. Jag berättade också att journalistkåren dock inte är ett tvärsnitt av befolkningen åsiktsmässigt, Miljöpartiet är kraftigt överrepresenterat. Det gladde mig att många av åhörarna nickade instämmande när jag talade om Moderaternas syn på vårt land och dess utveckling. Det blev tre spännande timmar i moskén med mycket tankeväckande och intellektuellt utmanande frågeställningar.

Dagens opinionssiffror från Synovate visar att det kanske håller på att ske ett vindskifte. Särskilt intressant är det att Alliansen går framåt bland unga väljare. En annan intressant observation är att de rödgröna går bakåt under en period då deras politiska förslag konkretiserats och fått stort utrymme i media. Det lovar gott inför valrörelsen.

Expressen SvD DN

torsdag 27 maj 2010

De rödgrönas skattepolitik sågas

En av Sveriges ledande skatteexperter professor Sven-Olof Lodin har analyserat de rödgrönas gemensamma ekonomiska politik. Lodin är inte nådig i sin kritik. På punkt efter punkt sågar han den rödgröna politiken. Inte bara skulle den ha stora negativa effekter för enskilda individer många av förslagen är dessutom skadliga för hela samhällsekonomin. Det är bra att även oppositionens politik granskas. Sven-Olof Lodin artikel på DN-debatt rekommenderas till läsning.

Det rödgröna experimentet allt rödare

I veckan rapporterades det om att det rödgröna regeringsalternativet avsåg att förflytta svensk utrikespolitik ett rejält steg åt vänster. Idag kan vi ta del av Novus senaste opinionsundersökning som visar att vänsterpartiets relativ storlek i den rödgröna koalitionen ökar. Det rödgröna regeringsexperimentet blir allt rödare. Det är viktigt att komma ihåg att Socialdemokraterna denna gång inte går till val på att bilda en socialdemokratisk enpartiregering. Det börjar bli dags för de kvarvarande socialdemokratiska sympatisörerna att sätta sig in i vad detta innebär. Med nuvarande opinionssiffror så skulle en rödgrön regering troligen bestå av 14 socialdemokrater, 4 miljöpartister och 3 vänsterpartister. Jag märker när jag talar med mina socialdemokratiska vänner att detta inte är någon man uppskattar. För den som önskar ett snabbt slut på det rödgröna experimentet gäller det att rösta rätt den 19 september.
Expressen

onsdag 26 maj 2010

Olof Palmes retorik men utan Olof Palmes realpolitik

Socialdemokraternas historiska beslut att öppna upp för Vänsterparitet inträde i en svensk regering börjar nu få konsekvenser. Igår uppmärksammades de rödgrönas häpnadsväckande krav på att USA skulle dra sig tillbaka från sina utländska baser. Detta är ett tecken på vad som väntar oss om de rödgröna vinner valet. Sverige får då inte en socialdemokratisk regering där moderata krafter bestämmer över utrikespolitiken som vi varit vana vid under Ingvar Carlsson och Göran Persson. Istället får vi ett rödgrönt experiment under ledning av Mona Sahlin. Mona Sahlin har sagt att hon inte gick med i Socialdemokraterna utan i Olof Palme. När man nu tar del av den rödgröna utrikespolitiken så kan man se likheterna bland annat när det gäller hatet av USA. Men det finns en viktig skillnad. Socialdemokraternas realpolitik under Palme byggde på fortsatt goda förhållanden med USA bland annat inom försvarsområdet. När det gäller det rödgröna experimentet saknas tyvärr även den förmågan.
SvD Expressen

måndag 24 maj 2010

Ensam kvar i riksdagen?

Norrtelje Tidning har idag en förteckning över de lokala kandidaterna till riksdag och landsting. Det är totalt 31 personer från Norrtälje kommun som kandiderar men hur stora chanser har de olika kandidaterna verkligen att bli invalda? Om man går tillbaka till valresultatet 2006 så finner man att de flesta norrtäljekandidaterna är placerade rätt långt ifrån vad som då resulterade i en plats i respektive församling. Vid valet 2006 fick partierna följande antal mandat till riksdagen i vår valkrets.
Moderaterna 17, Centerpartiet 3, Folkpartiet 4, Kristdemokraterna 3, Socialdemokraterna 10, Vänsterpartiet 2 och Miljöpartiet 3. Om valresultatet 2010 blev det samma i Stockholms län blev det samma som 2006 så skulle jag (plats 7 på valsedeln 2010) och Per Lodenius (2) återväljas till riksdagen medan Jan Emanuel Johansson (17) skulle få lämna riksdagen. Ingen av de andra kandidaterna skulle heller vara nära en plats i riksdagen. Men resultatet 2010 kommer givetvis inte bli exakt som 2006. 10 juni redovisar SCB sin stora partisympatiundersökning där resultatet finns nerbrutet på valkretsar. Då får vi en ganska bra fingervisning om kandidaternas chanser. Vid den senaste SCB-undersökningen var resultaten enligt följande för vår valkrets. Moderaterna 45,2 % mot 38,4 % vid valet 2006, Centerpartiet (1,5/5,3), Folkpartiet (8,7/9,2), Kristdemokraterna (1,3/6,7), Socialdemokraterna (27,1/26,2), Vänsterpartiet (4,7/5,4) och Miljöpartiet (7,4/5,5). Om detta skulle bli valresultatet så skulle Centerpartiet troligen bara få ett mandat från Stockholms län. Men som sagts så många gånger tidigare så avgörs valet på valdagen. Opinionsundersökningarna ger dock en viss vägledning om tillståndet i väljarkåren.
Till landstingsvalet får jag anledning att återkomma i ett senare blogginlägg.

söndag 23 maj 2010

Fel personnamn

Emellanåt misstar sig folk på mitt namn. Det kan knappast bero på att mitt namn är särskilt ovanligt. Mitt förnamn kommer på 22:a plats i statistiken och mitt efternamn på 11:e plats. Jag kan inte heller påminna mig att dessa missuppfattningar runt mitt namn var särskilt vanliga innan jag började med politik. När jag tilltalas med ett annat namn än mitt eget så är det alltid samma namn som används. Felsägningarna har skett vid ett antal olika sammanhang men nästan alltid har det handlat om politik. Ofta har personer som “gett” mig ett nytt namn uppenbarligen varit omedvetna om felsägningarna. Jag har försökt skämta bort felsägningarna med inlägg av typen “Pettersson för böveln” och “Nej det är den tjocke, jag heter Pettersson”. Idag var det en annan bloggare som länkade till min blogg och givetvis angav det där andra namnet. Jag har ropats upp i kommunfullmäktige och finansutskott med det felaktiga namnet och härom veckan så lyckades till och med minneskonstnären Anders Borg att förväxla mitt namn. Är det måhända så att dessa felsägningar inte är omedvetna? Kan det vara så att “felsägarna” har genomskådat mig och med namnförväxlingen önskar driva med mig? Kan de ha listat ut att jag hyser stor respekt för en person med det namn de använder?

Missnöjda socialdemokrater avgör valet

Det är nu mindre än fyra månader kvar till valet och fortfarande har de rödgröna överläge i opinionen. Jag har många gånger här på bloggen framfört åsikten att läget kommer förändras när alternativen blir konkretare och valdagen närmar sig. Den 10 juni redovisar SCB sin sista stora partisympatiundersökning före valet. Undersökningen är gjord under maj och torde visa på en ledning för de rödgröna med 3-5 procentenheter. Men frågan är om de fyra månaderna som är kvar till valet kommer att kunna bjuda på rejäla omkastningar i opinionen. Ett skäl till detta skulle kunna vara förtroendet för statsministerkandidaterna. Idag redovisar Demoskop en ny undersökning om väljarnas syn på Fredrik Reinfeldt respektive Mona Sahlin. Det är tydligt att Mona Sahlin trots lång tid som ledande socialdemokratisk politiker inte lyckats vinna förtroende hos de egna. Hela 30 % av de socialdemokratiska väljarna uppger att de tror att Fredrik Reinfeldt skulle sköta jobbet som statsminister bättre än Mona Sahlin. Det är dessa väljare som kommer avgöra valet. Kommer de att rösta på Socialdemokraterna trots Mona Sahlin? Kommer de att växla över till Moderaterna tack vare Fredrik Reinfeldt och Anders Borg? 19 september vet vi svaret.
SvD DN

onsdag 19 maj 2010

Omprov för Riksbanken

I finansutskottet är ärendena av olika karaktär. Ena dagen tar vi ställning till statens samlade budget en annan dag gäller det garantiprogram till bankerna. Inte sällan handlar besluten om både 12 och 13 siffriga belopp. Igår var det dock annorlunda. Då handlade ett beslutsärende om vilka sedlar och mynt som Riksbanken ska ge ut. Jag kan väl tycka att detta beslut borde vara en ren formalitet och att Riksbanken har de bästa förutsättningarna för att inhämta och värdera ett relevant beslutsunderlag. Tyvärr lyckades Riksbankens direktion och fullmäktige denna gång få detta ärende att bli en principfråga. Om man ska hitta något positivt i den uppkomna situationen så är väl det att frågan i vilken man träter inte riskerar det finansiella systemet. Dessutom belyser frågan att riksbankslagen kanske behöver ses över och ansvarsförhållanden tydliggöras. Jag tycker att finansutskottets beslut att inte genomföra någon ändring intill direktion och fullmäktige enats är rimligt. Enligt min uppfattning ska det tolkas som att finansutskottet visar sin förvåning över att direktion och fullmäktige inte kunnat enas i denna till synes enkla fråga. På sätt och vis kan man säga att de har fått omprov.

Vi har en oberoende riksbank vars direktion självständigt fattar beslut om penningpolitiken. Detta är en grundsten i svensk finans- och penningpolitik. I ett antal andra frågor är ansvarsförhållandena inte lika tydliga. Det finns all anledning att se till att de blir det. Det är viktigt att hålla en rejäl rågång mellan den politiska världen och besluten om penningpolitiken.

DN

tisdag 18 maj 2010

Har utförsbacken börjat?

En gammal god arbetskamrat påtalade för mig att jag varit dålig på att blogga sedan jag för tre veckor sedan passerade ålderstrappans krön. Hans observation är korrekt när det gäller bloggningsaktiviteten även om jag hoppas att orsakssammanhanget är felaktigt. Hur som helst, det är roligt att bloggen har trogna och observanta besökare.
Om en dryg månad skingras riksdagens ledamöter för att söka väljarnas stöd för en ny mandatperiod. De som lyckas med det återses i riksdagen igen den 4 oktober. Men riksdagen är inte formellt stängd utan granskandet av regeringen fortsätter bl.a. i form av interpellationsdebatter. Om behov uppstår kan riksdagsledamöterna med kort varsel återkallas till Stockholm för överläggningar och beslut.

Tiden fram till midsommar kommer att bli intensiv och ett antal viktiga beslut ska fattas. Imorgon beslutar vi bl.a. om Försvarsmaktens personalförsörjning. Med anledning av det kommer jag och Jacob att spela in ett extra avsnitt av Den politiska talradion. Jag räknar med att programmet kommer finnas tillgängligt på nätet ikväll.