Skulder skapar beroende

Igår skrev jag om renässansen för det egna kapitalet. Jag anser att hushållens höga skuldsättning är ett potentiellt problem för den svenska ekonomin. Det är därför angeläget att det genomförs en spar- och lånereform. I dag är gynnar skattesystemet skuldsättning och bestraffar sparande. En reform borde enligt min uppfattning genomföras stegvis men med en tydligt utpekad riktning. På det sättet ges hushållen möjlighet att anpassa sig till kommande regler. En minskning av avdragsrätten för utgiftsräntor torde vara en central del i en spar- och lånereform. En gradvis reducering av avdragsrätten påbörjas med fördel då de nominella räntorna är låga.

Den politiska benägenheten att reducera avdragsrätten är mycket begränsad. Det torde krävas omfattande folkbildning för att en dylik reform ska bli politiskt genomförbar. Förra mandatperioden beslutades att riksdagsledamöterna till ett offentligt register skulle ange alla sina ekonomiska intressen. Styrelseuppdrag och innehav av värdepapper ska regelbundet rapporteras. Ett ekonomiskt intresse undantogs, skulder. Jag tycker att det var mycket talande. Skulder skapar ett stort beroende av såväl ränteläget som skattereglerna. "Den som är satt i skuld är inte fri."

Rapport