Energipolitikens bedrägerier

Jag har länge retat mig på många politikers populistiska utfall mot marknadsekonomin. Mest osakliga har nog utfallen varit när det gällt elpriserna. De höga elpriserna har ofta skyllts på den så kallade marknaden. Saken är dock den att marknadskrafterna inte tillåtits verka fullt ut på just elmarknaden. Politiken har förhindrat att ökad efterfrågan möts med ökat utbud. Genom lagstiftning så har nyproduktion av elkraft förhidrats. Dessutom har genom systemet med elcertifikat ytterligare avgifter tillförts. Det riktigt bedrägliga med just elcertifikaten är att detta som i allt väsentligt är en skatt inte redovisas som en sådan. På detta sätt syns inte denna skatt i beräkningarna av det totala skattetrycket. I sin bok "Dubbelspelet – Så höjde politikerna elpriset, skyllde på marknaden och lät dig betala" skriver Maria Eriksson om hur olika typer av skatter svarar för en avgörande del av de prisökningar vi sett på el. Jag delar i allt väsentligt hennes slutsatser. Det innebär dock inte att jag anser att punktskatterna borde sänkas. Jag anser att det är bra om samhällets skatter i så hög utsträckning som är politiskt möjligt tas ut genom punktskatter på konsumtion och fastigheter för att därigenom möjliggöra relativt lägre skatter på arbete och kapital. Maria Erikssons bok anfbefalles till läsning till alla utspelshungriga politiker. SvD