Ryssommar!

Om elva dagar slår rikdagens talman klubban i bordet och önskar riksdagsledamöterna en trevlig sommar. Enligt planerna ska riksdagen inte samlas igen förrän till riksmötets öppnande 18 september. Riksdagen stänger dock inte igen i tre månader utan viss verksamhet fortgår. Det är högst troligt att EU-nämnden kommer kallas till möte för att delge regeringen riksdagens syn inför olika ministermöten inom EU. Om krisen inom eurozonen fördjupas kan det inte uteslutas att finansutskottet, där jag själv är ledamot sedan sex år tillbaka, återkallas. För egen del kommer jag under riksdagens sommaruppehåll ägna rätt stor del av min tid till frågor relaterade till Ryssland. För två månader sedan tackade jag ja till att under juli och augusti ha en praktikant. Praktikanten, Yuliya Barsukova, studerar europeisk politik vid Princeton Universitet i USA. Jag tycker att det är viktigt att vi riksdagsledamöter vidgar våra vyer och bygger internationella nätverk. Jag är dessutom en stark anhängare av goda transatlantiska relationer vilket gjorde valet enkelt när det kom en förfrågan från en student vid ett amerikanskt toppuniversitet. Men betydelsen av detta praktikantprogram kan visa sig att vara större än jag från början hade tänkt mig. Yuliya Barsukova är rysk medborgare. Utvecklingen i Ryssland har slagit in på fel väg. Det kommer många oroande tecken från Kreml. Putin har efter sitt återinträde som president vidtagit ett antal åtgärder för att begränsa oppositionens möjligheter. Det görs även uttalanden som kan tolkas att man närmast vill gå tillbaka till Sovjetunionens dagar. General Makarovs uttalande vid sitt besök i Finland är ytterligare ett exempel på att utvecklingen går i fel riktning. Därför kommer det för min del att bli en ryssommar såsom mentor för en praktikant. Genom att förse henne med goda exempel på hur ett demokratiskt samhälle kan organiseras hoppas jag kunna inspirera denna unga person till att ta aktiv del i utvecklingen av sitt hemland. Hennes två månader långa program kommer ha ett omfattande innehåll utgående från uppdraget som riksdagsledamot. Jag räknar med att vi förutom riksdagen kommer att besöka departement, myndigheter, organisationer och företag. Yuliya Barsukova kommer dessutom att få delta i Jarl Hjalmarson Stiftelsens sommarskola inriktad mot ungdomar från Östeuropa och Kaukasus. Jag hoppas att årets praktiktjänstgöring kan bli början på ett långvarigt praktikantsamarbete med studenter från Princeton Universitet. Vår säkerhet skapas inte enbart och kanske inte heller främst genom vapenmakt. Det är ett centralt svenskt säkerhetsintresse att våra grannländer är stabila demokratier. I sommar kommer jag därför att fortsätta mitt arbete för svensk säkerhet, denna gång dock utan uniform. DN SvD

Välkommen tillbaka Andreas Cervenka

SvD Näringslivs journalist Andreas Cervenka är tillbaka. Det gör att vi har att se fram emot nya tänkvärda och spetsigt formulerade artiklar om svåra ekonomiska frågor. I höstas gästade Andreas Cervenka Den politiska talradion och vi samtalade då om eurokrisen. Det finns kanske anledning att lyssna på programmet och se hur väl våra bedömningar stått sig. Du finner programmet om du följer den här länken. Det går också att lyssna på programmet genom att klicka här. SvD SvD blogg

Man får det man mäter

PJ Anders Linder skriver idag tankeväckande om McKinsey & Co Sverigestudie. I rapporten lyfts den bristande utvecklingen inom den offentliga sektorn fram. Jag anser att en stor del av skulden till att den offentliga sektorn inte har utvecklats i samma takt som exportsektorn är sättet vi mäter. Tyvärr har såväl fackföreningar och politiker fallit offer för vår egen retorik. Kvalitet inom offentlig sektor mäts inte sällan i form av resursförbrukningen. Detta gäller såväl bistånd, militär utgifter som personaltäthet. Detta sätt att mäta leder till att högre reell kvalitet till lägre pris uppfattas som en kvalitetssänkning. Däremot uppfattas ineffektiva arbetssätt som högkvalitativa då de förbrukar mycket resurser. För fackförbunden och kanske framförallt deras medlemmar leder fokusering på personaltäthet till att löneutvecklingen släpar efter sektorer där produktivitetshöjningar bejakas. Ett bistånd som kostar 10 % mindre men ger 10 % större fattigdomsbekämpning. Ett försvar som kostar 10 % mindre men som ger 10 % större försvarsförmåga. En skola med 10 % färre lärare men som når bättre studieresultat. I den resursförbrukningsfokuserade debatten skulle alla dessa tre exempel presenteras som neddragningar och kvalitetsförsämringar. SvD

Alliansen segrar mot splittrad opposition

I riksdagens gäller att Alliansen endast kan besgras om samtliga oppositionspartier gör gemensam sak. Detsamma verkar gälla inom fotbollen. Idag vann Alliansen den årliga fotbollsmatchen mellan landets riksdagsledamöter. Oppositionen misslyckades med att forma ett gemsamt lag och det rödgröna laget blev en enkel match för Alliansens lagmaskin. För egen del spelade jag högerback och kunde belåtet konstatera att inga baklängesmål tillkom från den kanten och dessutom verkar jag inte ha drabbats av kramp. Slutresultatet blev 5-2 och det var ett resultat som var i underkant.

DN

Försvarsmaktssatir

En tradition på många regementen är att fira Lillejul. Vid denna tillställning är det de yngre officerarna som tillåts driva med sina chefer. I spexets form levereras ett antal sanningar. Lillejul tjänar ofta som en viktig ventil. Lillejul är oftast en lättsam tillställning med inte sällan en allvarlig underton. Idag blev jag uppmärksammad på en liten youtube-film som har stora likheter med ett lillejulspex. Filmen är riktigt bra och om det finns denna typ av träffsäkra och kreativa anställda i Försvarsmakten, likt dem som gjort filmen, så är läget inte hopplöst. Ett antal repliker är fantastiska. Särkilt gillade jag kommentaren om Johanne Hildebrandts inval i Kungliga krigsvetenskapsakademien (ett inval jag jublade över). Här finner du filmen.

Eftergiftspolitiken leder oss inte ur krisen

Fler och fler röster höjs nu för att eurokrisen kan lösas genom tillväxt. På denna punkt håller jag med. Det bästa sättet att ta sig ur den höga skuldsättningen och det låga marknadsförtroendet är genom tillväxt. Men vad skulle det då vara som åstadkommer denna tillväxt. I grund och botten så kommer tillväxten till genom att den europeiska ekonomin blir mer konkurrenskraftig. Vägen dit går genom strukturella reformer. Dessa reformer är sällan populära bland dem som idag skyddas av olika typer av konkurrenshinder. Enligt min mening är det enfaldigt att tro att oreformerade ekonomier kan bli konkurrenskraftiga genom att deras illa fungerande och korrumperade statsapparater tillåts skriva av sina skulder och förses med nya billiga lån. Likaså anser jag att det är förkastligt att inlåta sig i den typ av eftergiftspolitik som nu efterfrågas. Grekland har redan tillåtits att genomföra en statskonkurs. Privata långivare som lånat ut pengar till den grekiska staten har under närmast utpressningsliknande förhållanden tvingats avstå från sina fordringar. Som en del i den uppgörelsen åtog sig den grekiska staten att följa ett program. Nu när skulderna är nedskrivna så och stödet utbetalt så kommer det nya signaler från Grekland. Nu vill man inte följa den uppgörelse som låg till grund för skuldnedskrivningarna. Vad är det som talar för att Grekland kommer att leva upp till kommande uppgörelser? Grekland kommer snart att hålla ett nytt nyval och det finns i dagsläget inget som tyder på att väljarna efterfrågar ett alternativ som tar ansvar och återställer Greklands trovärdighet. Ska ett sådant beteende belönas? Vad skickar det för signal till andra länder med ekonomiska problem? Jag är positiv till att ge via IMF och EU ge stöd till länder som hamnat i ekonomiska svårigheter. Men förutsättningen för att stöd ska ge är att det finns ett folkligt och institutionellt stöd för att genomföra de reformer som krävs för att göra landets ekonomi långsiktigt hållbar. Ett sådant stöd finns inte i Grekland. DN (Peter Wolodarski) SvD (Rolf Gustavsson)

Kunskapsbaserad politik

När jag talar om politik brukar jag beskriva den om en kombination av vetenskap och konst. Genom att ta del av forskning och erfarenheter så vet man ganska väl vad som borde göras. Därefter tillkommer dock ytterligare ett par faktorer. Stämmer forskningen med mina värderingar och går det att skapa majoritet för politiken. Det är här konsten kommer in i bilden. En skicklig politiker både följer och leder det vill säga både beaktar opinionen och driver densamma. Finansminister Anders Borg och Anna Kinberg Batra beskriver i en debattartikel i SvD detta fenomen och riktar samtidigt kritik mot Socialdemokraternas brist på att ta till sig forskningsresultaten när de inte stämmer in med deras förutbestämda retorik. I en internationell jämförelse så är svensk politik mycket rationell och bygger till stor del på opolitiska expertråd. Jag tycker att det är mycket bra och något som vi ska slå vakt om. Den finansiella krisen som nu sveper över Europa och USA består till mycket stor del på att politiken inte lyssnat på expertråd. Därför känns det extra bra när två av Moderaternas tyngsta företrädare så tydligt tar ställning för en kunskapsbaserad politik. Lite tråkigare men mycket bättre! SvD