Så kan det gå!

Min riksdagskollega Fredrick Federley skriver på sin blogg att han har lämnat in en KU-anmälan rörande regeringens beslut att styra AP-fonderna. Jag vet inte om detta är på riktigt eller om det bara är ytterligare ett test av de nya mediernas genomslagskraft. Men om det är sant så är det en naturlig konsekvens av ett dåligt beslut. Som jag skrivit tidigare på bloggen så får vi väl hoppas att denna tråkiga historia ändå har något gott med sig. Jag hoppas att regeringen framöver underkastar beslut av principiell karaktär för en lite mer allsidig politisk granskning än vad som verkar erbjudas inom regeringskansliets väggar.

Uppdatering:
Det var inget skämt, anmälan finns nu på riksdagens hemsida (se länk här nedanför)

Federleys bloggRiksdagenPJ Anders Linder
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik

Vem är min favoritkandidat i EP-valet?

Idag har jag en debattartikel om europaparlamentsvalet publicerad i Norrtelje Tiding. Jag lyfter bland annat fram vikten av personvalet. Du finner artikeln på Norrtelje Tidnings hemsida.

”Persson och Nuder kom tillbaka – Allt är förlåtet!”

Förväntningarna börjar byggas upp inför första maj. Kommer Mona Sahlin kunna vända den negativa trend som hon har? Kommer hon att fortsätta kräftgången såväl vad avser det personliga förtroendet som väljarstödet för Socialdemokraterna? Kommer vi att få se plakat vid första maj demonstrationerna med texten ”Persson och Nuder kom tillbaka – Allt är förlåtet!”? Jag tror att Mona Sahlin kommer att leverera ett mycket bra första majtal. Publiken kommer att applådera och skratta. Mona Sahlin är en slagfärdig talare som vet hur man håller igång en publik. Gissningsvis blir det rejäla doser av angrepp på moderaterna, kapitalismen och USA. Ett riktigt klassisk FNL-Mona tal dessutom försett med ett antal fyndiga "one liners". Men nu är det inte jobbet som underhållare på Norra Brunn som hon aspirerar på utan uppdraget att vara statsminister och ledare för den svenska regeringen. När det gäller grenen så har jag svårt att se att hon har någon chans i matchen mot Fredrik Reinfeldt. Det som förvånar mig är att denna förtroendefråga inte syns tydligare i väljaropinionen. En röst på de rödgröna partierna är trots allt en röst på Mona Sahlin som statsminister.
Expressen Aftonbladet SvD

Vilken blir slutsatsen?

Igår skrev jag och riksdagskollegan Karl Sigfrid på Svenska Dagbladets Brännpunkt om Moderaternas utveckling till ett statsbärande parti. Vi konstaterade att partiets ökade storlek och därigenom inflytande ställer ökade krav på pragmatiska lösningar. Likaså lyfte vi fram att med en ökad mångfald inom partiet så ökar möjligheterna till en intern och mer intellektuell debatt. Vi skrev artikeln några dagar innan regeringen överraskade oss med sitt beslut om viljan att politisera AP-fonderna. Jag tycker att just det beslutet är exempel på ett beslut som skulle blivit annorlunda om det utsatts för lite kritisk granskning innan det fattades. Jag har svårt att se att någon av regeringsmedlemmarna idag inte skulle vilja ha beslutet “otaget”. Men nu är det tyvärr inte så enkelt att skadan går att göra ogjord. Regeringen har på sätt och vis tagit ett ickereversibelt beslut och skapat en ny praxis. Därför förvånar det inte att Lars Ohly gör vågen. Lite mer förvånande är det kanske att Thomas Östros stämmer in i hyllningskören. Socialdemokraterna under Göran Persson och Pär Nuder har tappert försvarat AP-fonderna mot vänsterpolitikernas önskan till politisering. Måhända är det så att Alliansregeringens beslut hjälpt Thomas Östros att lösa ett internt problem inom vänsterkartellen, tyvärr på samhällets och pensionärernas bekostnad.
Men det tjänar föga att gråta över spilld mjölk. Istället får man försöka göra det bästa av situationen. Det var glädjande att Per Schlingman under intervjun i Aftonbladet och Svenska Dagbladets korseld inte stred passionerat för beslutet. Likaså var AP-fondbeslutet frånvarande i Fredrik Reinfeldts tal vid den kommunala rikskonferensen, om det nu inte var det som avsågs när han talade om vikten av självkritik. Kan det till och med vara så att det olyckliga AP-fondbeslutet medför att regeringen vinnlägger sig om att framgent utsätta sina beslut för en lite mer allsidig politisk kvalitetsgranskning innan de fattas. Om det blir resultatet så tror jag att vi stora möjligheter att ta och befästa positionen som Sveriges ledande och statsbärande parti. Jag är hoppfull att så kommer att bli fallet.
DN SvD

Vilket är budskapet?

Idag publicerar SvD en artikel som jag och Karl Sigfrid skrivit. Det ska bli spännande att framåt kvällen ta del av de kommentarer som lämnas till den. Det är måhända en lite annorlunda artikel som lämnar en del till läsaren att fundera över. Av de två första kommentarerna som lämnats på svd.se att döma så har nog inte alla läsare insett det.
Idag är sista dagen av Moderaternas rikskonferens. Jag återkommer i kväll med ett nytt blogginlägg från Lohärad där jag kommenterar och analyserar de kommentarer som lämnats på svd.se under dagen.

Anna Maria Corazza Bildt gästar "Den politiska talradion"

I samband med sitt besök på Blidö passade den moderata europaparlamentskandidaten Anna Maria Corazza Bildt på att gästa "Den politiska talradion - dinledamot.se". Du kan lyssna på intervjun genom att trycka på playknappen på spelaren till höger på sidan eller genom att besöka http://dinledamot.wordpress.com/2009/04/23/anna-maria-corazza-bildt-gastar-din-ledamot/

Varning för moralpanik

Det är viktigt att det politiska Sverige inte drabbas av populistisk moralpanik. Frågan runt incitamentsystem är komplicerad. Detta är en mycket viktig fråga för ägarna. Det gäller att utforma systemen så att de långsiktigt bidrar till en företagskultur som överensstämmer med det som ägaren vill uppnå med sitt bolag. När det gäller det statliga bolagen så måste staten fundera på varför man äger dem och därefter som ägare ta fram vilken incitamentsstruktur om någon som gynnar den utvecklingen. När det gäller finansmarknaden så intar den en mellanposition. Genom att de stora finansföretagen kan komma att betraktas som samhällsviktiga och därigenom ”räddas” av staten så finns det anledning för staten att ställa upp vissa villkor. Det är inte rimligt att det statliga skyddsnäten tillåts bidra till att företagsledningarna kan ta stora risker med i förlängningen statens pengar. När det gäller AP-fondernas investeringar så är läget enligt min uppfattning ett helt annant. Här ska investeringarna göras på ett sådant sätt att pensionerna säkras. Här är det inte plats för politiska pekpinnar och styrningar. Om så sker så anser jag att vi är på en mycket farlig väg och istället nyttjar AP-fonderna till att socialisera näringslivet. När förhållandena har stabiliserat sig på marknaden så är det viktigt att många i all hast införda regler ses över. Det får inte vara så att dagens ”antibonus”-trend medför att Alliansregeringen i det närmaste återupplivar löntagarfonderna.
SvD SvD