Det är viktigt att det politiska Sverige inte drabbas av populistisk moralpanik. Frågan runt incitamentsystem är komplicerad. Detta är en mycket viktig fråga för ägarna. Det gäller att utforma systemen så att de långsiktigt bidrar till en företagskultur som överensstämmer med det som ägaren vill uppnå med sitt bolag. När det gäller det statliga bolagen så måste staten fundera på varför man äger dem och därefter som ägare ta fram vilken incitamentsstruktur om någon som gynnar den utvecklingen. När det gäller finansmarknaden så intar den en mellanposition. Genom att de stora finansföretagen kan komma att betraktas som samhällsviktiga och därigenom ”räddas” av staten så finns det anledning för staten att ställa upp vissa villkor. Det är inte rimligt att det statliga skyddsnäten tillåts bidra till att företagsledningarna kan ta stora risker med i förlängningen statens pengar. När det gäller AP-fondernas investeringar så är läget enligt min uppfattning ett helt annant. Här ska investeringarna göras på ett sådant sätt att pensionerna säkras. Här är det inte plats för politiska pekpinnar och styrningar. Om så sker så anser jag att vi är på en mycket farlig väg och istället nyttjar AP-fonderna till att socialisera näringslivet. När förhållandena har stabiliserat sig på marknaden så är det viktigt att många i all hast införda regler ses över. Det får inte vara så att dagens ”antibonus”-trend medför att Alliansregeringen i det närmaste återupplivar löntagarfonderna.
SvD SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar