Mitt förra inlägg om opinionsläget fick en utmanande kommentar från den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm. Av den anledning skrev jag en längre kommentar som jag dessutom väljer att publicera i form av ett nytt inlägg. Om diskussion är svår att följa, gå till inlägget här nedanför för bakgrundsinformation.
________
Tack Johan för fylliga kommentarer.
När det gäller opinionsinstituten delar jag i princip dina synpunkter. Dock är det så att väljarbeteendena ändras vilket gör att tidigare framgångsrika statistiska metoder kan visa sig ha svagheter. Inför förra valet underskattade vissa metoder stödet för Moderaterna. Skälet var att man korrigerade för vad den röstande sa att han/hon röstat på vid valet 2002. Många moderater hade glömt bort att de inte röstade på Moderaterna 2002.
När det gäller dagens opinionsläge så är det så att de Rödgröna har en klar och tydlig ledning. Om jag fick välja så skulle jag hellre ta deras opinionssiffror än Alliansens, inget snack om det. Inom Alliansen finns det dessutom en risk för viss intern konkurrens då FP, C och KD alla kommer att kämpa för att nå upp till minst sina respektive valresultat från 2002. Det kommer att bli Moderaterna som får ta sig an huvuduppgiften att vinna väljare från det Rödgröna-blocket. Jag tror vi har goda chanser att bli framgångsrika med det och att det kommer att avgöra valet. Jag tror att det finns ett ganska stort antal väljare som av tradition röstar på Socialdemokraterna. De är inte särskilt ideologiska men de har uppskattat regeringsdugligheten som framförallt Göran Persson utstrålade. Många av dessa väljare har idag större förtroende för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg än de har för Mona Sahlin och Thomas Östros. Många av dem är också skeptiskt inställda till antingen Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Ju tydligare det blir att en socialdemokratisk enpartiregering inte längre är aktuell desto större är sannolikheten att dessa väljare kommer att rösta på Reinfeldt och därigenom Moderaterna.
Moderaternas utmaning blir att inte låta sig distraheras när de andra Allianspartierna försöker omfördela mandaten inom Alliansen utan hålla fokus på den riktiga och viktiga motståndaren, Socialdemokraterna.
Duger det som analys Johan?
Hur ser du på era egna utmaningar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Göran
Utmärkt! Nu känner jag igen dig och jag kan väl inte annat än att hålla med dig i de grova väljarströmmar som du målar upp.
Min bedömning är att i stort så står valet mellan (S) och (M) för den del av väljarkåren som inte är förstagångsväljare. I den senare gruppen är, så som jag bedömer det, främst (MP), (V) och (M) som slåss om väljarna och har en potentiell förmåga till stora framgångar.
Dessa partier attraherar på ett helt annat sätt ungdomar än (S) och (C) som av tradition är mer av folkrörelsekaraktär. Även fast (C) är, citat din ordförande, ute på en "stor resa" som ingen riktigt vet var den landar. Vad avser (FP) så upplever jag att detta parti ligger ganska stabilt men att en tillväxt är långt bortom horisonten eftersom den socialliberala falangen är en utdöende art. Dessa har sedan lång tid funnit sin hemvist i (S) (som jag) och (MP).
Våra utmaningar? Ja dom finns där. Och här är det väl den linje jag företräder som "industrialist" som ställs mot ett enögt fokus på offentlig sektor. Här upplever jag, med den insyn jag har, att (V) närmar sig en pragmatisk position på samma sätt som (MP) börjat förstå det som jag anför i min postning idag. Vi får i sammanhanget inte glömma att dessa bägge partier har 16 regeringsbudgetar bakom sig i samarbetet med (S).
Men valet blir jämnt Göran, det kommer att bli mycket jämnt och våra sympatisörer kommer förvänta sig att du och jag gör vårt yttersta för att vinna. Jag ser framemot det.
Vi ses sannolikt snarare än vi anar.
mvh
Johan
Skicka en kommentar