En lyckad omorientering

Flera skribenter tar idag upp frågan om Moderaternas ändrade fokus under Reinfeldt och Borg. Moderaterna har enligt min uppfattning gått ifrån att ha varit ett parti med tydliga profilfrågor till att vara ett brett parti med målsättningen att vara statsbärande. För egen del gillar jag förändringen. I vissa fall kan jag dock ha en annan uppfattning om vilken åsikt som borde vara den statsbärande och vilken åsikt som snarast representerar ett särintresse.

Här följer några frågor och hur jag resonerar i dessa.
LAS – Jag är av uppfattningen att vi ska slå vakt om den svenska modellen där stort ansvar läggs på arbetsmarknadens parter. Det är olyckligt när denna modell försvagas genom politisk intervention och lagstiftning. LAS är till delar ett avsteg från modellen där parterna gör upp genom avtal. Faran med att röra i LAS är att det i sin tur leder till en ytterligare politisering. Bäst vore om LAS moderniserades genom ett nytt huvudavtal. En stor svaghet med dagens turordningsregler är att de skapar inlåsningseffekter. Man stannar kvar på ett jobb där man egentligen inte passar p.g.a. den upplevda trygghet man har erhållit genom många anställningsår och därigenom plats på ”LAS-listan”. Förslagen om förlängda provtjänstgöringar är bra och sänker trösklarna för företag att anställa oprövade ungdomar.

Marginalskatten – Jag anser att vi i Sverige har för höga marginalskatter på arbete. I de lägre inkomsterna har de totala marginaleffekterna medfört att det inte lönat sig tillräckligt att gå från bidrag till försörjning genom förvärvsarbete. Detta har till stora delar rättats till genom framförallt jobbskatteavdraget. Men marginalskatterna för högre inkomster borde också sänkas. Ingen borde behöva betala mer än 50 % av en löneökning i skatt. Dock anser jag att den valda ordningsföljden är rätt. Att prioritera höjningen av nivån då man betalar statlig skatt framför borttagande av värnskatten anser jag vara riktig.

Styrningen av AP-fonderna – Här tycker jag att regeringen gått vilse. Det är mycket olyckligt att regeringen inte har kunnat hålla fingrarna borta ifrån AP-fonderna. Dessa ska inte vara instrument för staten att styra näringslivet. Tjafset runt AP-fondernas styrelser agerande rörande ersättningar till bolagens ledningar är mycket beklagligt. Jag trodde att riksdagen varit tillräckligt tydlig i sin kritik mot agerandet men tydligen behövs en förstärkning av skrivningarna för att budskapet ska gå fram. Om till och med en borgerlig regering faller för frestelsen så är antagligen frestelsen för stor. Det krävs ett ökat säkerhetsavstånd mellan regeringen och AP-fonderna.

Synen på statsfinanserna – Jag är en stark anhängare av den mer konservativa syn på statsfinanserna som numer präglar Moderaterna. Att vi har blivit de främsta beskyddarna av stabila statfinanser passar mig mycket bra.

Att Moderaterna har blivit det nya Arbetarpartiet och i praktisk politik visar detta genom att göra eget förvärvsarbete mer lönsamt tycker jag är mycket bra. Socialdemokraterna verkar ha gett upp rollen att vara de arbetandes parti, istället verkar man försöka bli ett parti för dem som tycker att någon annan ska arbeta och stå för notan. Frågan är hur denna omorientering går hem hos väljarna. Socialdemokraterna riskerar att i valet 19 september förlora väljare åt både vänster och höger. För dem som tycker att ersättning utan eget arbete är en bra modell erbjuder både Vänsterpartiet och Miljöpartiet slagkraftiga alternativ. För traditionella socialdemokrater som har prisat arbetslinjen torde firma Reinfeldt och Borg vara ett rejält alternativ. För riktigt inbitna Socialdemokrater som inte kan tänka sig att rösta för något annat parti torde soffan kunna bli ett alternativ om man önskar gå i ide fram till valet 2014.

SvD DN Norrtelje Tidning