Inga vuvuzelas i kammaren

(Direktrapportering från riksdagen)
Till skillnad från vid fotbolls-VM så är publiken vid partiledardebatten i kammaren inte utrustade med vuvuzelas. Det är bra, det gör det möjligt att höra vad riksdagsledamöterna säger. Dock får vi riksdagsledamöter visa vår uppskattning genom att applådera. Under mandatperioden har vanligen Socialdemokraterna varit kraftfullare i applådstödet för sin partiledare än vad Alliansen i motsvarande stöd för de sina. Idag verkar dock rollerna vara ombytta. Applåderna för Mona Sahlin har inte nått upp till tidigare nivåer och stödet för Fredrik Reinfeldt har varit starkare än tidigare. Dessutom tycker jag att rollerna blivit ännu tydligare. Mona Sahlin företräder en koalition som inte längre månar om att representerar dem som går till jobbet om dagarna utan fokuseringen på dem som inte arbetar har förstärkts. Det känns som om vindskiftet i svensk politik håller i sig. Det verkar som om vi kan se fram emot en valrörelse där det inte kommer att råda någon tveksamhet om vilket alternativ som representerar dem som arbetar.