Många debattörer av olika politisk tillhörighet argumenterar nu för att Sverige ska ställa upp med stridsflyg i aktionen i Libyen. Bredden i stödet är så stor att bara det gör det frestande att hänga på. Dock borde ett beslut om insats följa den normala beslutsprocessen. Ett antal frågor borde kunna besvaras innan insats sker. Vilka är målen för operationen? Hur ser exitstrategin ut? Vilka är ledningsförhållandena? Vilket värde skulle en svensk insats ha?
Jag är i grunden positiv till att Sverige ställer upp med stridsflyg i denna operation. Men operationen i Libyen är inte glasklar när det gäller det militära genomförandet.
På onsdag gästas Försvarsradion av Mike Winnerstig och vi får då anledning att resonera vidare i frågan.
DN SvD
Wiseman's wisdoms Försvar och säkerhet Thomas Böhlmark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Har inte ni politiker redan tagit ställning i frågan om ni vet att en förfrågan kommer komma?
Om inte får ni se till att rappa på lite med den "normala beslutsprocessen", vi kan inte komma om en månad och säga att "nu är vi redo att ställa upp". Då kommer det vara för sent. Ni kommer ha dagar på er att besluta, inte veckor.
Så länge Sverige inte är med i NATO så kan man stanna hemma!
Låt kärrorna stå på marken och rosta. låt våra piloter vara otränade. Fundera, och ha en "dialog"
för att se utvecklingen, sen så kanske...
Beslutsångest?
Javisst, med denna regeringen som nu har utopisterna mp till nya säng- kamtater så!
Sverige ska med i NATO nu, annars kan man hålla käften.
Det sägs att försvarsmakten har åtta Gripen-plan i beredskap för internationella insatser. Vilka skulle ta 10 dagar att få iväg. Tio, dagar. Det kallar man högsta beredskap. Danmark är redan där men de kanske har en annan tidsuppfattning. Det kommer att vara över innan svenska politker och försvaret har fått tummen ur.
Flygförbudet i Irak varade i elva år. Jag tycker att ledningsförhållandena är bekymmersamma. USA vill spela en underordnad roll och Nato verkar inte beredda att svara för ledningen.
Göran jag tror inte du förstår. Kallar NATO och FN SKA vi komma. Annars är hela vår försvarsdoktrin, där vi ska försvara Sverige "tillsammans med andra (läs NATO)", ett enda stort luftslott. Varför ska vi få tillgång till NATO-utrustning i framtiden om vi inte är beredda att hjälpa till? Än mindre få hjälp av NATO om vi hela tiden ska stå och vela och inte våga fatta beslut.
Till Henrik: Givetvis ska vi bidra. Men för att vårt bidrag ska vara meningsfullt krävs det att frågorna jag ställde kan besvaras.
Ryssland har fördömt bombningarna...
Tyskland vill inte heller vara med.
Vi är inte med i NATO.
Så varför inte satsa på alliansfrihet?
Johan Wictorin i Kungliga krigsvetenskaps akademien sammanfattar läget mycket väl i bloggen http://krigskonster.blogspot.com/2011/03/kajsa-warg-goes-libya.html
Skicka en kommentar