Ytterligare ett argument mot statligt ägande

Istället för att fokuserat ägna sig åt de viktiga frågorna rörande reglering av finansmarknaden har vår finansmarknadsminister behövt ägna de gångna veckorna åt att svara på frågor om ersättningarna till direktörer i statliga bolag. Arbetet är inte färdgit och för ministern väntar troligen utfrågningar i konstitutionsutskottet. Jag tycker att detta är ytterligare ett bra exempel på varför staten bör renodla sin roll. Staten ska sätta ramarna genom lagar och regleringar men man bör undvika att själv samtidigt vara en aktör på banan. När staten går in som ägare i näringslivet uppstår ett antal problem. Staten klarar inte av att agera affärsmässigt utan dagsaktuella politiska behov tillåts prägla ägandet av bolagen. I dagens SvD argumenterar nationalekonomen Christian Westerlind Wigström för att staten ska öka sitt ägande av näringslivet. Han tror att det går att skapa ett vattentätt skott mellan politiken och den statligt ägda aktiefond han pläderar för. I teorin är detta säkert möjligt men den politiska verkligheten ser annorlunda ut. Betänkt att inte ens Alliansregeringen trots tydliga skrivningar i lagen klarat av att motstå frestelsen att vara inne och peta i AP-fondernas styrning av bolagen.