När bisak tillåts bli huvudsak

Under de senaste dagarna har det blossat upp en intensiv debatt om huruvida otillåten frånvaro ska skrivas in i terminsbetygen i skolan. Jag tycker att intensiteten i debatten är en vägledning till vilka problem vi har i skolan. Skoldebatten inriktas alltför ofta på mindre viktiga frågor och förs dessutom på ett väldigt polariserande sätt. Tyvärr bidrar nog vår utbildningsminister till att så blir fallet genom att medvetet försöka profilera sig med frågor som är kommunikativt enkla och inte sällan publikfriande.

Vi är idag ett land som bygger vårt välstånd på att vi har en mycket framgångsrik exportindustri. Denna industri kommer under den närmaste årtiondena utsättas för en mycket hård och ökande konkurrens ifrån andra industrier framförallt i Kina och Indien. För att vi ska kunna möta den nya konkurrensen krävs att vår industri har många mycket kvalificerade anställda. Detta ställer flera krav på samhället. Utbildningssystemet måste förbättras, givetvis är det viktigt att eleverna lär sig mer och därför är det viktigt att kunskapskraven får ökad uppmärksamhet. Men vi kommer inte att vara framgångsrika i vår konkurrens med kineser och indier genom att försöka kopiera deras utbildningssystem. För att möta den framtida konkurrensen måste vårt utbildningssystem var bättre och rusta våra elever för arbetslivet. Arbetslivet ställer ytterligare krav än att kunna redovisa kunskap. Därför är det viktigt att fokuseringen på ordning och reda, vilket enligt min uppfattning är hygienfaktorer, inte tillåts kväva det entreprenöriella lärandet. Industrin kommer att behöva kreativa och driftiga anställda som dessutom kan arbeta i projekt respektive arbetslag. Givetvis ska de också ha goda kunskaper. Detta är huvudsaken inte några enskildheter om på vilket sätt frånvaron ska bokföras.
SvD SvD SvD DN Aftonbladet Aftonbladet Expressen Expressen Expressen (12/5)