Det statsfinasiella läget i USA och ett flertal euroländer är oroande. I processen att reda ut läget och skapa förutsättningar till att gå vidare spelar IMF en viktig roll. Att chefen för IMF häktas anklagad för sexuellt övergrepp är synnerligen beklagligt. Givetvis ska Dominique Strauss-Kahn inte dömas på förhand men tidigare historier gör att det ringer ett antal varningsklockor.
För egen del började jag ha Dominique Strauss-Kahn som favorit inför nästa års franska presidentval. Det är också det uppkommande franska presidentvalet som gör att jag är lite osäker på vad det är som händer. Falska brottsanklagelser har figurerat i samband med franska presidentval. Vem vinner på om Dominique Strauss-Kahn inte kandiderar till presidentposten? Dominique de Villepin?
DN SvD Aftonbladet Expressen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Stark strävan efter makt hänger intimt ihop med stor sexdrift som vi sett genom historien om igen och om igen. Nu var det IMF chefen men en sak kan vi vara säkra på, det kommer att hända igen.
Du utesluter alltså inte en konspiration?
Jag saknar underlag till att utesluta någonting. Däremot har jag stor tilltro till att det amerikanska rättsväsendet kommer att hantera fallet professionellt.
Tack för svar, kan jag citera dig på min blogg:
Den moderate riksdagsmannen Göran Pettersson utesluter inte en konspiration:
"Jag saknar underlag till att utesluta någonting. Däremot har jag stor tilltro till att det amerikanska rättsväsendet kommer att hantera fallet professionellt."
http://gotiskaklubben.wordpress.com/2011/05/15/dominique-strauss-kahn-skandal-eller-skandal/
För att iscensätta en konspiration av den här skalan skulle kräva ganska mycket folk. Det skulle komma ut måste du väl förstå.
Göran, en snabb analys av läget så här "in the dawns Early light".
DSK fall gynnar i första hand det franska socialistpartiet där Martine Aubry håller på att konsolidera sin ställning sim partiledare. Segolene Royal försöker att ännu en gång lansera sig som presidentkandidat. Royal lyckades inte övertyga väljarna förra valet och hennes stjärna har dalat markant. Den Fd partiledaren (och tillika Royals Fd sambo) anses allmänt inte vara ett alternativ.
På högersidan börjar Sarkozys valplattform UMP att spricka upp. Nu senast har den Fd UMP-ministern Borloos partigrupp lämnat UMP. En av de starkare figurerna, den gaullistiska Michéle Alliot-Marie är tillfälligt ute i kylan pga misstag under den pågående nordafrikanska krisen. De Villepin är definitivt ute ur matchen då han egentligen inte har någon politisk bas att stödja sig på. Den juridiska striden med Sarkozy inom Clearstream-affären har dessutom stämplat De Villepin som rättshaverist.
Kvar inom den klassiska franska högern står en alltmer trängd Sarkozy som börjar återfalla i populistiska utspel.
Ute på extremkanten har Front National genomfört ett generationsskifte då Martine Le Pen tagit över ordförandeskapet efter sin far. Hon har påbörjat en uppmjukning av den partilinje som tidigare skrämt bort många väljare. De nyligen avslutade landstingsvalen har tydligt markerat att FN nu har vind i seglen.
Vad blir då slutklämmen? Sarkozy har lyckats reta upp så pass stora delar av det franska valmanskåren.
Frågan är om en återupprepning av taktikröstandet mot Le Pen i den andra omgången i presidentvalet 2002 kan upprepas 2012. Chanserna ser i dagens läge ut att minska.
//Magnus Jacobson Silverryd
Skicka en kommentar