Bästa politiken för framtiden vinner valet 2010

Socialdemokraterna kommer att få stora trovärdighetsproblem när de ska börja presentera sin politik inför nästa mandatperiod. Lotta Gröning beskriver det mycket väl i sin krönika i Aftonbladet. Hittills har socialdemokraterna varit emot i stort sett allt.

Men det kommer inte att räcka med att presentera ett socialdemokratiskt valmanifest, väljarna kommer också att kräva att man kan presentera ett sammanhållet regeringsalternativ inklusive ett gemensamt valmanifest. I annat fall kommer en samlad Allians ställas mot tre olika partimanifest. I ekots lördagsintervju duckade Thomas Östros för i stort sett varenda fråga om den kommande politiken. I den amerikanska valkampanjen kritiseras vissa kandidater för att de ”flip-floppar” i frågor. Jag tror att vi kommer att få uppleva en liknande kritik när det socialdemokratiska valmanifestet presenteras. Då blir det dags att plocka fram riksdagsprotokollen med Östros onyanserade attacker mot regeringens politik.

Vid regionkonferensen i Uppsala talade Fredrik Reinfeldt om behovet att förändra partiet i takt med omvärlden. Det är rätt självklart. Partiet och politiken måste utvecklas i takt med omvärlden. Det är viktigt att granska om tidigare ställningstaganden är giltiga i en förändrad värld. Men detta innebär inte att man med automatik ska tycka tvärtom. Det är viktigt att man hela tiden slår vakt om sin själ. För mig innebär det att staten ska vara begränsad men stark och fokusera på sina kärnuppgifter säkerhet mot inre och yttre hot samt rättsäkerhet. Dessutom ska individen sättas före systemen. Vi ska vidare bejaka fri företagsamhet och frihandel. Peter Wolodarski ger i DN exempel på där han tycker att förändringsarbetet gått vilse. Hans invändningar gäller främst tidningens tilltal och ordval. Det kommer att bli mycket intressant att från nära håll följa politikutvecklingen. Jag tänker aktivt bevaka att partiet inte säljer sin själ.

Vilken är då slutsatsen av de två stora partiernas utvecklingsarbete? Jag tror att det parti som formulerar den mest framåtsyftande politiken kommer att vinna regeringsmakten 2010. Politiken måste ingjuta framtidstro och ge svar på människornas frågor om framtiden. Givetvis måste man också kunna presentera ett trovärdigt regeringsalternativ.
DN

Vem är en riktig försvarsvän?

SvD:s Mikael Holmström har detaljgranskat Försvarsmaktens redovisning av de ekonomiska obalanserna. Det är intressant att han väljer att etikettera överdragen annorlunda än vad Försvarsmakten gör. Med Mikael Holmströms kategorisering så beror obalanserna till avsevärd del på överdrag inom administrationen. Jag har tidigare skrivit här på bloggen att jag var av uppfattningen att Försvarsmakten ekonomiska obalanser denna gång huvudsakligen berodde på bristande kontroll av utgifterna. Jag har inte ändrat uppfattning i den frågan.

Om man är försvarsvänlig är man då alltid för mer pengar till försvaret? Hur klassificerar man den som vill ha en högre produktivitet i Försvarsmakten? Är det försvarsvänligt att ha en dyr administration? Detta är frågor som borde diskuteras oftare i försvarsdebatten än bara frågan om det absoluta försvarsanslaget.

Östros en värre hycklare än Persson

Jag håller helt med PJ Anders Linder om att argumenteringen för försäljningen av statliga bolag varit bristfällig. Det har närmast framställts som om det är en placeringsteknisk fråga. Sanningen är att motiven är nationalekonomiska och i viss mån ideologiska. Den nationalekonomiska forskningen visar att en ekonomi utvecklas bättre ju friare den är under förutsättning att staten upprätthåller ett stabilt regelverk. Detta uppnås bäst om rollerna är renodlade. Privata företag driver näringslivet och staten sätter spelreglerna samt svarar för övervakningen av dem. Om statens innehav av företag endast var en fråga om avkastning så borde staten vara en aktiv placerare på börsen och köpa, omstrukturera och sälja bolag.
Ovanstående kan knappast vara okänt för licentiaten i nationalekonomi Thomas Östros. Karin Pilsäter har genom sin KU-anmälan visat vilken hycklare Thomas Östros är. Jag kommenterar frågan om statliga bolag i det senaste avsnittet av podradion. Du kan starta programmet genom att klicka på den här länken.

En annan som inte lever som han lär är Göran Persson. Jag har ändå en viss förståelse för honom. Man kan vara emot en lagstiftning men om den genomförs så får man leva med den. Jag tycker t.ex. att det är fel att ha lägre moms på böcker och mat. Trots det propsar jag inte att betala den högre momsen. Likaså tycker jag att marginalskatterna är för höga, trots det betalar jag dem. Nej istället för att klaga på att Göran Persson köper hushållsnära tjänster så uppskattar jag att förre statsministern äntligen bidrar till att fler får jobb.

PJ Anders Linder MA om GP SvD om GP Aftonbladet

Blir utnämningen av Östros vändpunkten

Idag presenterar opinionsinstitutet Sentio Research sin januarimätning. Avståndet mellan blocken är fortfarande mycket stort 23,2 procentenheter. I december var det marginellt större 23,8. Vi moderater får i denna mätning rekordlåga 19,0 % en nedgång med 1,8 sedan december. Mätningen är gjord 3-17 januari dvs innan Mona Sahlin sparkade Pär Nuder. Om man ska tro vänsterpressen så kommer avskedandet av Nuder att tas emot med jubel av socialdemokratiska sympatisörer. Vi får se vilket utslag det ger i opinionen. Jag har en längre tid förutspått att opinionen kommer vända när socialdemokraterna blir mer konkreta i sin politik och sitt regeringsalternativ. En annan sak som kan komma att påverka opinionen är Nuders ersättare Thomas Östros. I motsats till många andra tror jag inte att bytet kommer att bli ett lyft för socialdemokraterna. Thomas Östros har för övrigt blivit anmäld till konstitutionsutskottet för sitt agerande då socialdemokraterna sålde statliga bolag. Granskningen kommer troligen visa vilken hycklare Östros är. När han var i regeringsställning så deltog han vid försäljningar av statliga bolag, i oppositionsställning har han helt fanatiskt motsatt sig alla tänkbara försäljningar. Jag har svårt att tro att svenska folket vill ha en sådan hycklare som finansminister.
DN DN Aftonbladet

Är Östros okunnig eller osaklig

Är Östros okunnig eller osaklig? I en artikel på DN-debatt tillsammans med Mona Sahlin ger socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros sig tillkänna. I debatten lyfts det ofta fram att Thomas Östros är en skolad nationalekonom med licentiatexamen. Desto mer förvånad blir man då när man tar del av hans och Mona Sahlins påstående om orsak och verkan. I artikeln framförs att regeringens finanspolitik varit orsaken till riksbankens räntehöjningar, den som studerar riksbankens rapporter finner att finanspolitiken haft en mycket begränsad roll. Istället konstaterar riksbanken att jobbskatteavdrag och sänkt A-kasseersättning ökat arbetskraftsutbudet och därigenom minskat behovet av räntehöjningar. Men höjningen av arbetslöshetsersättningen som paret Sahlin Östros föreslår skulle enligt de allra flesta nationalekonomer minska arbetskraftsutbudet och därigenom öka trycket på riksbanken att höja räntan. Min slutsats av Östros första utspel som ekonomisk politisk talesman är att han antingen är okunnig eller osaklig. En sak som dock verkar helt klart är att han är obrottsligt lojal mot sin ledare även om det innebär att han måste avvika från sina akademiska kunskaper. När logiken ställs mot makten vinner makten!
SvD
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om: politik finanspolitik

Obama inriktar sig på "andraplatsen"

Häromdagen ägnade jag mig åt lite spekulerande. Jag skrev då att Arnold Schwartzenegger skulle sluta upp bakom John McCain. Ett par dagar senare slog spekulationen in. Stärk av detta tillåter jag mig att göra ytterligare ett par bedömningar. Dessa nya bedömningar bygger till stor del på min analys av nattens debatt mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Om Obama ska ha en chans att vinna demokraternas nominering krävs att han vänder opinionen i ett antal stora delstater. För att han skulle lyckas med detta så skulle han behövt vinna nattens debatt på knock out. Men Obama kom inte in i debatten för att vinna på k.o. Istället så blev debatten ett konstlat trivsamt samtal mellan kandidaterna. Min bedömning är därför att Obama redan gett upp och nu eftersträvar att bli vicepresidentkandidat. Min spekulation lyder därför på följande sätt. Hillary Clinton vinner de flesta viktiga delstaterna på tisdag. Obama förklarar sig besegrad och sluter upp bakom Hillary Clinton. Efter någon tid utser Clinton Obama till sin vicepresidentkandidat. Innan Obama accepterar uppdraget rekommenderar jag att han slår en signal till förre vicepresidenten Al Gore. Att vara vice till paret Clinton är nog en uppgift som inte alltid är avundsvärd.

Det riktiga presidentvalet lovar att bli en spännande tillställning. Om uppställningen blir John McCain med vicepresidentkandidat mot Hillary Clinton med Barack Obama så stämmer inga gamla sanningar längre. Hur detta påverkar John McCains val av vicepresidentkandidat ber jag att få återkomma till om spekulationerna ovan besannas.
Aftonbladet SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik presidentvalet John McCain

Rätt att säga nej till kortsiktiga lösningar

Nu börjar bilden bli ännu tydligare till varför Mikael Odenberg avgick. Han hade försatt sig själv, regeringen och Försvarsmakten i en omöjlig situation. Observera att Mikael Odenberg inte avgick på grund av medelstilldelningen till försvaret den ställde han sig bakom (vilket han också meddelade i sitt avgångstal), istället hade han invändningar mot formuleringar i finansplan om långsiktiga minskningar av materielanslaget. Dessa avgångsorsakande besparingar ligger troligen tidigast 2010. Under sin korta tid som försvarsminister blev Mikael Odenberg mycket populär hos stora delar av Försvarsmakten. Nu ser vi att denna popularitet troligen var dyrköpt för såväl försvaret som regeringen. Istället för att driva på produktivitetshöjningar inom Försvarsmakten så har ambitionshöjningar uppmuntrats. Nu ser vi konsekvenserna. Vi har fått ett bevis på att alla inte klarar att gå från att vara oppositionspolitiker till att bli minister. En uppgift som dock är ännu enklare är att vara tjänstebefriad fd riksdagsledamot och statsråd. Då kan man från läktarplats kommentera sin efterträdare. För den som minns TV-serien Mupparna så är säkert likheten med figurerna Statler och Waldorf uppenbar.

Det är bra att försvarsminister Sten Tolgfors inte accepterar försvarsekonomernas patentmedicin att skjuta problemen framför sig. Denna metod har nyttjats många gånger och ofta orsakat ännu större problem. Det som krävs är en radikal produktivitetshöjning. Däremot är jag mer tveksam till metoden att höja detaljeringsgraden i den politiska uppföljningen och styrningen. Ge tydliga uppgifter, följ upp såväl resursförbrukning som levererat resultat, utvärdera och vid behov utkräv ansvar.

SvD
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten