Dags att dra slutsatserna för Sverige

Den ryska maktdemonstrationen i Georgien borde tjäna som en väckarklocka för små stater i Rysslands närhet. För dessa små stater och även för Sverige är det viktigt att de transatlantiska demokratierna inte begår samma misstag som under 30-talet. Ryska maktambitioner måste mötas med ett enat och bestämt uppträdande. För Sverige och Finland borde den ryska utvecklingen leda till att man såg över sin säkerhetspolitik. Det är viktigt att vi inte begår samma misstag som kostade Norge och Danmark deras frihet under andra världskriget. Försvarsberedningen har i sina två senaste rapporter förespeglat ett mycket långtgående stöd till våra grannländer i händelse av ett angrepp. Jag anser att detta är ett modigt men oklokt agerande om det inte kombineras med egna säkerhetsmässiga återförsäkringar i form av ett medlemskap i Nato.
SvD
________________
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitik säkerhetspolitik Nato

Ris och ros till försvarsberedningens rapport

I veckans avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se kommenterar Mike Winnerstig, säkerhetspolitisk analytiker, försvarsberedningens rapport. Det blir ros till förslagen rörande ny förbandsstruktur och reformeringen av personalförsörjningssystemet. Däremot blir det ris för den bristande logiken rörande alliansfriheten. Programmet avslutas med att jag kommenterar försvarsberedningsledamoten Allan Widmans avvikande mening.

Du startar radioprogrammet genom att trycka på playknappen på spelaren här under. Programmet startar efter cirka 30 sekunder.



DN Aftonbladet Sydsvenskan Kristianstadsbladet SvD Lena Askling Aftonbladet__________________________________________
Jag hoppas att du lyssnar på den politiska talradion och lägger din röst för oss i omröstningen om Svenska Podradiopriset. Du finner mer information om programmet och omröstningen i kolumnen till höger.

Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Rätt i sak men politiskt fel?

I dag presenterade Försvarsberedningen sin rapport ”Försvar i användning”. Mycket av uppmärksamheten har riktats mot folkpartisten Allan Widmans avvikande mening. Hans kritik riktar sig mot rapportens farliga övertro på ett nordiskt försvarssamarbete som substitut för ett medlemskap i Nato. Allan Widman skriver:
”Tron på att nordiskt samarbete kan utgöra ett självständigt, säkerhetspolitiskt alternativ saknar förankring i verkligheten. De nordiska länderna kan inte ensamma generera en tillräcklig politisk och militär tyngd.”

Enligt min uppfattning har Allan Widman rätt i sak och jag är övertygad om att den moderata ordföranden Karin Enström är av samma uppfattning. Men tyvärr räcker det inte att ha rätt inom politiken är det helt nödvändigt att också få rätt. Jag tror att det finns två politiska sakförhållanden som gjort att det inte varit möjligt att skriva sanningen redan nu. Det ena förhållandet är att socialdemokraterna är splittrade internt och dessutom skulle de ha skadat sina relationerna till samarbetspartierna v och mp. Det andra förhållandet gäller alliansens överenskommelse. I den påtalas att ingen förändring av Sveriges säkerhetspolitik kommer att genomföras under mandatperioden. Den pragmatiska lösningen har därför blivit att ge socialdemokraterna och centern mer tid till säkerhetspolitisk reformering. Planen förutsätter dock för att vara trovärdig ett svenskt och finskt Natomedlemskap.

Jag har skummat igenom rapporten och så här långt är jag positivt överraskad. Många av förslagen är mycket bra och borde ha genomförts redan för tio år sedan. Jag gillar indelningen av förbanden, personalförsörjningen med kontrakt som skapar militär handlingsfrihet och dessutom bejakandet av att integrera amfibieförbanden i markstridsförbanden.

Jag återkommer imorgon med en djupare analys rapporten. Den gången blir det i form av ett avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se. Programmet gästas då av Mike Winnerstig säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets Forskningsinstitut. Programmet kommer att vara tillgängligt här på bloggen runt klockan 11 imorgon lördag.
SvD DN DN Sydsvenskan

Hear, Hear!

I gårdagens blogginlägg kommenterade jag den förlamade svenska säkerhetspolitiska debatten. Att debattera försvarspolitik utan att först reda ut säkerhetspolitiken är av ringa värde. Idag så är SvD:s ledarsida och DN:s Per Ahlin inne på samma linje. Man skulle kunna tro att de ropar "Hear, Hear!" åt mitt blogginlägg. Nu tror jag dock att dessa politiska tänkare kommit till denna slutsats helt oberoende av mitt blogginlägg så jag ropar istället "Hear, Hear!" till deras inlägg.
SvD DN

I förra veckans avsnitt av den politiska talradion utvecklar jag mina tankar om svensk försvars- och säkerhetspolitik. Du startar radioprogrammet genom att trycka på playknappen på spelaren här under. Programmet startar efter cirka 30 sekunder.


__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Finns det något gott i dagens kaos?

Ordspråket lyder ”Inget ont som inte har något gott med sig”. Kan det ha någon giltighet på det försvarskaos som råder? Låt mig göra ett försök.

1. Försvars- och säkerhetspolitiken har kommit i fokus. Det är bra detta är statens kärnuppgifter och de har hamnat i skuggan av diverse mer trendiga frågor. Vi får se hur länge allmänhetens intresse kvarstår.
2. ÖB uttalade de befriande orden om att försvarsförmågan inte är tillräcklig. Det är bra att vi nu får en förnyad debatt om hoten och utmaningarna. Hotbildsbeskrivningarna har inte hängt med utan i allt för stor grad relaterat till att gårdagens hot, Sovjetunionen, inte längre finns.
3. Kritiken mot försvarsberedningens egendomliga slutsatser har tilltagit. När försvarsberedningen kom fram till att det största säkerhetspolitiska hotet mot Sverige var klimatförändringarna så slog man enligt min uppfattning ett nytt rekord i trendkänslighet.
4. Ineffektiviteter i Försvarsmaktens ekonomistyrning har tydliggjorts. Förhoppningsvis innebär det att de kan rättas till, men det tror jag först när jag ser det.

Vad behöver Sverige göra för att ta sig ur det försvars- och säkerhetspolitiska moras i vilket vi befinner oss. Trappan måste städas uppifrån. Det krävs en omvärdering av Sveriges säkerhetspolitik. Jag hoppas att trycket ökar på de två största partierna att ta sitt ansvar och skyndsamt påbörja opinionsbildningen och underlagsarbetet för en ny och ändamålsenlig svensk säkerhetspolitik.

SvD SvD DN Sydsvenskan
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikNato

Försvarsberedningens slutsatser ifrågasätts

En av anledningarna till turbulensen i försvarsfrågan bottnar i de bedömningar som försvarsberedningen gjorde i sin senaste rapport. Av den anledningen reprissänder jag nu ett äldre avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se. I programmet diskuterar jag och Jacob rapporten med FOI:s säkerhetspolitiske expert Mike Winnerstig. Programmet är inspelat 2007-12-05. Tyvärr hade vi ett tekniskt fel som gör att programmet endast kan avlyssnas med full hörbarhet i stereo, annars försvinner ljudet från min och Jacobs mikrofon.
Du kan höra programmet om du följer denna länk.
Nu ska jag på väg till ett frukostmöte om försvaret men jag återkommer med ytterligare kommentarer under eftermiddagen.

SvD SvD DN DN

Huvudsak och bisak

Vad är huvudsak och vad är bisak inom försvars- och säkerhetspolitiken? För egen del anser jag att valet av säkerhetspolitik är huvudsaken. Därefter kommer frågan om operativa förmågor och uthållighet. Till bisakerna får snarast räknas produktionsorganisationens utformning förutom i de fall då den har direkt koppling till beredskapen. När man tar del av den försvarspolitiska debatten får man lätt intrycket att vi politiker blandat ihop huvudsak och bisak.

Valet av säkerhetspolitik bör göras först och vara tydligt och realistiskt. På denna punkt har Sverige misslyckats. Försvarsberedningens senaste rapport mynnar ut i något som är en synnerligen dålig kompromissprodukt. Å ena sidan talar beredningen om solidariskt stöd till grannländer samt skapar förväntningar om stöd till oss å andra sidan avvisar man medlemskap i västvärldens militärallians Nato. Att med försvarsberedningens rapport som grund utforma försvarspolitiken är inte en meningsfull uppgift. Valet av operativa förmågor och uthållighet påverkas i grunden av i vilket sammanhang förbanden ska användas. Därför riskerar den omstrukturering som nu utreds av Försvarsmakten bli ytterligare en plan med oklart mål. Försvaret mot yttre hot är en av statens huvuduppgifter. Det avspeglar sig också i statsbudgeten där försvaret, trots stora relativa neddragningar under lång tid, är en av de största utgiftsposterna. Men det tjänar inte mycket till om strategin är fel. Vi kommer inte få en vettig utformning av försvaret förrän vi ”rättat till” säkerhetspolitiken.

Förra veckan hade jag förmånen att få diskutera svensk och europeisk säkerhetspolitik vid en lunch på tankesmedjan The Heritage Foundation. Det är alltid uppfriskande att få andras perspektiv på tingens tillstånd. Jag återkommer i morgondagens podradiosändning till mina slutsatser om den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
SvD Brännpunkt
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Insatsförmågan måste sättas i centrum

Mikael Holmström redovisar på svd.se något som sägs vara Försvarsmaktens hemliga lista över föreslagna förbandsnedläggningar. Även om detta är ett arbetsunderlag finns det anledning att tro att detta underlag har stora likheter med det underlag Försvarsmakten ska lämna till regeringen. För varje försvarsbudget borde det finnas en bästa lösning. Är då detta “rätt” lösning på den nu uppställda ekvationen. Jag anser att den frågan är omöjlig att besvara då det saknas avgörande information. Två stora politiska frågor måste besvaras innan det är möjligt att fastställa hur utbildningsförbanden ska organiseras.
Den allt annat överskuggande frågan är säkerhetspolitiken. Försvarsberedningens mycket dubbeltydiga säkerhetspolitiska rapport ger inte de svar som krävs. Ska det svenska försvaret vila på ömsesidiga säkerhetsgarantier eller ej. Om svaret är ja så krävs ett medlemskap i Nato, om svaret är nej så kan inte försvarets utformning vila på snabba insatser från allierade. Den andra frågan som måste besvaras innan man detaljutformar utbildningsorganisationen är personalförsörjningssystemet. Pliktutredningens resultat borde ha en stor påverkan på utbildningsorganisationen.
Svaret på de två frågorna här ovan borde vara enligt följande. Sverige borde anpassa sig till verkligheten och söka medlemskap i Nato. När det gäller personalförsörjningssystemet så är innehållet viktigare än etiketterna. Rätten för staten att rekrytera med hjälp av tvång ska finnas kvar men den ska inte tillämpas annat än i ett radikalt annat säkerhetsläge. Det viktiga är att lagstiftningen medger att Försvarsmakten har handlingsfrihet med sina förband för insatser såväl nationellt som internationellt. Vi kan inte fortsätta att hålla två parallella försvarsmakter där vi först utbildar förband för att sedan bryta sönder dem för att bilda nya bara pga personalförsörjningssystemet. Jag kommer att återkomma till denna fråga efter vår studieresa till USA.
I avsaknad på ett politiskt svar om säkerhetspolitiken borde Försvarsmakten fokusera på frågan om sin egen produktivitet. Fokus borde vara på att få mesta möjliga insatsförmåga för pengarna. Det är också denna faktor som borde granskas hårdast av försvarsdepartementet. Mikael Holmströms slutkommentar ger en vink om att reduceringen av overhead inte varit ledande vid framtagandet av underlaget.
Aftonbladet

Högre krav än under Vietnamkriget

SvD skriver om att USA försvarsmakt har tvingats sänka kraven på de soldater de rekryterar. Gissningsvis kommer detta att dra igång den svenska debatten om värnpliktssystemets fördelar. Det man dock måste beakta är att USA:s försvarsmakt nu i sex år utkämpat två större väpnade konflikter, Afghanistan och Irak. Dessutom är den kravnivå man nu gör avsteg ifrån mycket hög. En stor andel av de värnpliktiga som vi accepterade i Sverige under allmänna värnpliktens dagar skulle inte fylla kraven för antagning till USA:s försvarsmakt. Likaså var de krav som ställdes på amerikanska värnpliktiga under Vietnamkriget lägre än de krav som tillämpas idag. Jag och Jacob kommer om ett par veckor att besöka amerikanska marinkårens utbildningsdepå för grundläggande soldatutbildning, Parris Island. Efter det besöket kommer vi att kunna ge en förstahandsrapport om statusen på soldatmaterialet.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik

Varför är det så tyst?

Thomas Gür skriver idag insiktsfullt på SvD:s ledarsida om den bristande svenska säkerhetspolitiska diskussionen och synen på utvecklingen i Ryssland. Jag är villig att instämma. Avsaknaden av en realistisk säkerhetspolitisk strategi gör att försvarspolitiken blir hängande i luften. Försvarspolitiken tenderar därför istället att handla om frågor som borde vara av andra rangen såsom regional- och näringspolitik. Thomas Gür lyfter i sin artikel fram Bo Pellnäs och hans tänkvärda debattartikel på Brännpunkt. Jag vill passa på att lyfta fram ytterligare en artikel nämligen den som Gunnar Hökmark skrev på DN Debatt 22 februari. Tyvärr har den förbigåtts med en nästan total tystnad.
Varför är det så tyst? När börjar den säkerhetspolitiska debatten? Vem kommer att ta ansvaret om den inte börjar i tid?
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitik

Samarbete bästa lösningen

Idag landar en spännande proposition på riksdagens bord. Den avhandlar ett transatlantiskt samarbete rörande strategisk flygtransport. Strategisk transport har varit ett sorgligt eftersatt område i det Europeiska försvarssamarbetet. Genom att gå samman skapas nu möjligheterna att köpa och driva tre stycken C-17. Detta samarbete har många fördelar. Dels sprids kostnaderna på flera länder, dels ökar möjligheterna till hög nyttjandegrad av flygplanen. Förutom Sverige och Finland så tillhör alla de 15 samarbetsländerna Nato. Därigenom bidrar samarbetet också till att ytterligare minska den svenska beröringsskräcken när det gäller den transatlantiska militäralliansen. Om Natokopplingen torde det väl bli en del debatt i kammaren. Det ska då bli intressant att höra vilket spår som ledande socialdemokratiska försvars- och säkerhetspolitiker väljer. Kommer de att tala för en lösning som de troligen innerst inne stöder eller kommer de att försöka vilseleda väljarna och skrämmas med Natospöket?
Video från SvT SvT SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikNato

För och emot JAS i Afghanistan

Jag lovade att återkomma och kommentera Claes Krantz kommentar till mitt tidigare inlägg. Enligt min uppfattning så lyfter han frågan om hur Europas stater ska förhålla sig till Nato och sitt militära försvar. Jag anser att den stora risken för Europa och i förlängningen världen är om Europa pacificeras likt tiden mellan första- och andra världskriget. Likaså vore det mycket olyckligt om banden mellan Europa och USA försvagades. Vi står idag inför andra utmaningar än under det kalla kriget men samtidigt är en del förhållanden de samma. Det alltmer självsäkra Ryssland måste mötas med politisk tydlighet och enighet uppbackat av reell militär förmåga.

Natos insats i Afghanistan utgör ett rejält test på medlemsstaternas solidaritet. Insatsen är också ett test av Sveriges vilja att bidra. Vi nu bygger vår säkerhet alltmer på förvissningen att andra ska komma oss till undsättning, då är det viktigt att vi även visar att vi är beredda att ställa upp solidariskt.

Det förs nu fram förslag om att insatsen i Afghanistan ska utökas med svenskt stridsflyg. Jag ser följande motiv för respektive emot en sådan insats.

För:
- Flygförbandet skulle ge en ökad militär förmåga, det skulle även kunna ha en preventiv effekt ”Fleet in being”.
- Det är bra för det svenska försvaret om alla delar får erfarenhet av insatser under svåra förhållanden.
- JAS är viktigt för Sveriges strategiska samarbete i Europa. Idag används systemet av Natoländerna Ungern och Tjeckien. Att kunna visa på att systemet fungerar under svåra förhållanden stärker möjligheterna till ytterligare samarbetspartners i Europa (Norge, Danmark, Kroatien m.fl.).
- Sverige visar sin vilja att bidra med högklassiga militära system.

Mot:
- Kostnaderna kommer att vara höga och det kommer krävas mycket logistik för att hålla 4-6 plan operativa.
- Förstärker den militära profilen på den svenska insatsen vilket kan leda till ökad hotnivå mot det svenska förbandet.
- Risk finns för vådabekämpningar vid vapeninsats.

Det finns säkert fler argument såväl för som emot. Som synes är det ingen enkel fråga utan det torde krävas ett rejält genomarbetat faktaunderlag innan beslut fattas.
SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmaktensäkerhetspolitik

Logiskt och ologiskt

Chefen för insatsledningen generallöjtnant Anders Lindström anser att Sverige bör förstärka sin insats i Afghanistan. Detta stämmer väl med den långsiktiga inriktningen att göra färre men större insatser. Om Nato ska kunna stabilisera förhållandena i Afghanistan krävs det att de allierade är långsiktiga i sina åtaganden. Insatsen i Afghanistan är på många sätt ett test av solidariteten inom Nato. Trots att Sverige inte är medlem i Nato så krävs det att vi ställer upp solidariskt. Kanske är det till och med så att kraven är ännu högre på oss än på medlemsstaterna. Försvarsberedningen skrev i sin rapport att Sverige förväntar sig hjälp om vi blir attackerade. Genom att vara solidariska mot Nato i Afghanistan tror vi oss öka chanserna att få hjälp om attackerade. Den säkrare och mer logiska vägen hade givetvis varit att bli medlemmar i Nato.
Ekot SvD DN

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitik Försvarsmakten säkerhetspolitik

Näste ÖB måste ha genomfört internationella insatser

Försvarspolitiken dras med ett antal stora problem. Det mest grundläggande problemet är att den strategiska idén är totalt ologisk. Idén säger att vi vill bygga vår säkerhet tillsammans med andra och att vi därför inriktar oss på att genomföra internationella insatser. Vidare förväntar vi oss att andra ska komma till vår undsättning om vi blir attackerade. Men vi säger nej till att ingå i västvärldens allians inom vilken man kan vidta förberedelser för ömsesidig hjälp. Genom denna totalt ologiska säkerhetspolitiska lösning har vi hamnat mitt emellan stolarna. Den försvarsplanering som nu genomförs intecknar enligt min uppfattning ett medlemskap i Nato. Historiskt sett har det varit förödande för stater som intecknat säkerhetsgarantier man inte haft.

Men problemen stannar inte där. Även om man rättar till säkerhetspolitiken så är försvarets produktivitet för låg. Ena delen i den låga produktiviteten hänger samman med behovet av att visa på oberoende. Detta har lett till uppbyggnaden av en unik svensk vapenindustri. Den inhemska försvarsindustrin har haft många positiva effekter. Samtidigt har konsekvensen blivit att försvaret tvingats beställa utveckling och serieleveranser i en helt annan omfattning än vad som är rimligt. Denna fråga utreds nu i särskild ordning inom regeringskansliet.

Ett annat stort problem är personalförsörjningen. Svenska försvarets personalförsörjning är en produkt av särdeles dålig samverkan mellan politiken och myndigheten. Genom politisk klåfingrighet har försvaret begåvats med ett synnerligen originellt befälsförsörjningssystem. Man kan jämföra systemet med att sjukvården endast skulle ha en personalkategori, läkare. Dessutom har den politiska oviljan att reformera värnpliktssystemet fördröjt tranformeringen till ett insatsförsvar. Men Försvarsmakten är inte oskyldig till personalförsörjningssystemets kollaps. För en utomstående är det uppenbart att Försvarsmakten har en felaktig personalstruktur med för många officerare i administrativ tjänst. I utredning efter utredning så kommer Högkvarteret fram till att det går åt många officerare för att leda en liten Försvarsmakt. Genom att ställa många formella krav så lyckas vi yrkesofficerare också att begränsa konkurrensen om befattningarna.

Vad borde då göra?
Mitt råd är enligt följande:
1. Gör upp med den ologiska säkerhetspolitiken och gå tillsammans med Finland med i Nato.
2. Bygg upp en ny ”Försvarsmakt” som övertar den personal, utrustning och anläggningar som man behöver. Övrigt blir kvar i en statlig avvecklingsmyndighet.
3. Reformera personalförsörjningen i grunden. Undvik att bygga upp stora heltidsanställda kadrar. Ge inga livstidsanställningar. Arbeta även med olika former av reservkontrakt för såväl officerare som soldater. Här finns goda exempel att studera inom amerikanska nationalgardet.
4. Sluta utse högre chefer som inte själva deltagit i internationella insatser. Detta har två syften, det ena är erfarenheten och det andra kanske viktigare är symbolvärdet. Regering och försvarsmakt måste visa att man menar det man säger.

När Håkan Syrén utsågs till överbefälhavare 2003 så var han ett självklart val. Jag har också svårt att se att någon annan av de tänkbara kandidaterna skulle ha hantera de senaste åren bättre. Men när hans efterträdare utses så borde det vara en självklarhet att den officeren som utnämns har sina rötter i insatsförsvaret och att han eller hon själv deltagit vid internationella insatser.

För någon vecka sedan intervjuade jag ordföranden för Sveriges Reservofficersförbund Wictor Phalén. Vi talade då bland annat om hur försvaret skulle kunna bli både bättre och billigare genom att i större utsträckning än idag använda reservofficerare. Du kan starta programmet genom att följa länken http://media.libsyn.com/media/dinledamot/2008-02-21.mp3

DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly Intressant

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Mitt-emellan-försvaret

Jag har i tidigare inlägg kritiserat Urban Ahlin och Anders Karlsson för deras syn på svensk säkerhetspolitik. Nu får de båda socialdemokraterna även kritik från den andra säkerhetspolitiska flanken. I dagens SvD skriver Carl Björeman och Karl Erik Lagerlöf: ”Inför allt folket går Urban Ahlin och Anders Karlsson, båda socialdemokrater, på slak lina och – ramlar ner (24/2).” Även om jag inte delar Björeman och Lagerlöfs negativa inställning till ett svenskt Natomedlemskap så instämmer jag i att den socialdemokratiska mittemellanlösningen är orimlig.

På Expressens ledarsida drar man idag en lans för ett svenskt Natomedlemskap. Jag tycker dock att motiveringen är lite ihålig. Om vi ska vara en ansvarsfull Natomedlem så torde vi även då behöva satsa på vårt försvar. Inriktningen skulle bli delvis annorlunda men jag tror inte att anslaget skulle kunna bli lägre än idag.

I morgondagens God morgon Världen så heter faktiskt en av programpunkterna Mitt-emellan-försvaret.

Dags för ett nytt beslut i stort?

Igår lämnade Försvarsmakten sitt budgetunderlag för 2009 till regeringen. ÖB Håkan Syrén efterlyser igen att han ska få föra över medel från materielanslaget till verksamhetsanslaget. Vidare föreslås en sänkt beredskap för insatsstyrkan för internationell tjänst från 30 dagar till 90 dagar. En annan åtgärd man vill genomföra är att minska antalet soldater som genomför den tredje terminen. Försvarsmakten efterlyser också en real uppräkning av materielanslaget med tre procent per år för att täcka kostnadsökningar just inom försvarsmateriel. Helt riktigt framför man också att en insatt soldat kostar mer än en hemförlovad.

Sammantaget är det en rätt hopplös bild som målas upp. Är det inte dags för ett nytt beslut i stort? Det blir spännande att höra dagens ekointervju med Håkan Syrén. Jag får nog anledning att återkomma efter den.
SvD

Systemet måste anpassas till dagens verklighet

Officersyrket har varit öppet för kvinnor i snart 28 år. Men trots att man därigenom stadfäst att både män och kvinnor har förutsättningar att tjänstgöra vid militära förband har värnplikten förblivit en skyldighet endast för män. Jag undrar hur det låtit om förhållandena mellan könen hade varit det omvända. Nu är dock värnplikten på väg ut eller i alla fall tillämpningen av den. Det har tillsatts en pliktutredning som ska ta fram ett nytt soldatförsörjningssystem som bygger på frivillighet. Statens rätt att kalla in folk med tvång ska dock finnas kvar men endast användas när omvärldsläget så kräver. Jag är benägen att ropa ”äntligen”. För sex år sedan intervjuades jag av tidningen Framsyn i just denna fråga. Jag kan konstatera att utvecklingen nu går i den riktningen som jag och Karl-Henrik Henriksson förespråkade.

På DN Debatt skriver avgående generaldirektören för Pliktverket, Björn Körlof, just om den könsdiskriminerande mönstringsplikten. Det vore väl en enkel sak att ändra på detta.

I ett tidigare inlägg här på bloggen presenterade jag ett förslag till hur ett nytt soldatförsörjningssystem skulle kunna se ut.
Veckans avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se handlar om en annan del av personalförsörjningssystemet nämligen reservofficerarna. Du finner programmet på dinledamot.libsyn.com
SvD Aftonbladet Sydsvenskan Dagen
__________________________________________
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

"Jordaxeln går genom det egna tjänsterummet!"

Igår skrev jag om kritiken mot försvarsbyråkratin. Idag har SvD:s debattsidor ytterligare två inslag om tillståndet inom försvaret. Bo Pellnäs är som vanligt slagfärdig i sina formuleringar: ”Varje krigsmakt som har 11 000 officerare och enbart några tusen soldater befinner sig redan per definition i kris.” I en annan insändare skriver två reservofficerare om hur den yrkeskategorin kommit på undantag trots att man utgör ett kostnadseffektivt komplement till yrkesofficerarna. Det blir spännande att höra vad Sveriges Reservofficersförbund har att säga vid dagens presskonferens. Jag tror att det kommer att krävas rätt hårda tag om Försvarsmakten ska få ordning på sitt personalförsörjningssystem. Ansvaret för den uppkomna situationen är delat. Regering och riksdag har i många år hållit fast vid ett personalförsörjningssystem som inte varit konstruerat för att skapa insatsförband. Inom Försvarsmakten har förändringsbenägenheten varit begränsad. Medvetet eller omedvetet så har en medelålders officerskår slagit vakt om sin egen oersättlighet. Jag brukar uttrycka det som att ”Jordaxeln går igenom det egna tjänsterummet”. Mest slående var detta i samband med försvarsbeslutet 2004. Trots att övertaligheten fanns bland stabsofficerare så tvingades ÖB att stoppa antagningen av truppofficerare. I sin bok ”Vägen framåt” kallar ÖB detta för sitt mest korkade beslut. Man kan fråga sig vilken kategori officerare det var som tog fram beslutsunderlaget som visade att det inte var möjligt att behandla olika delar av officerskåren som olika yrkeskategorier.

På torsdag är ordföranden för Reservofficersförbundet gäst hos oss i den politiska talradion dinledamot.se. Du kan höra programmet här på bloggen.

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

Kan en byråkrati reformera sig själv?

På dagens Brännpunkt delar Peter Lundberg ut en rejäl ”känga” åt de statliga försvarsbyråkratierna. Idag är Peter Lundberg VD för säkerhets- och försvarsföretagen och man skulle därför kunna tro att han endast agerar i egen sak. Men han har inte ändrat uppfattning sedan han fick sin nya befattning. 2005 utredde Peter Lundberg på regeringens uppdrag försvarsförvaltningen. Rapporten finns på nätet och det gör också en bildpresentation som Peter Lundberg presenterade vid Folk & Försvars rikskonferens i Sälen 2006.

Jag har skrivit om det tidigare. Försvaret måste höja sin produktivitet. Arbetet är påbörjat men det drivs mer av tvång än genuin vilja. Detta är givetvis helt naturligt. En byråkrati arbetar alltid emot förändringar som reducerar dess egen storlek och inflytande. För varje förslag om reduceringar från ledningen finns en mångfald av motargument från ”byråkratin”. Många av oss minns säkert den brittiska TV-serien ”Yes minister”. Ibland tror jag att det förhåller sig på ett liknande sätt inom försvaret.

Men det är inte bara materielförsörjningen som har produktivitetsproblem. Det samma gäller för personalförsörjningen. Här har Försvarsmakten i många år drivit en fruktlös kamp mot regeringen. Nu verkar det dock som om man äntligen lyckas få reformera befälssystemet och komma bort från det politiskt motiverade enbefälssystemet. På en annan punkt verkar det däremot som om Försvarsmaktens egen byråkrati håller emot. Det gäller frågan om reservofficerssystemet. Det är inte utan att man får känslan att det är yrkesofficerare som medvetet eller omedvetet motverkar reservofficerarna. Imorgon håller Sveriges Resevofficersförbund presskonferens. Enligt inbjudan så kommer man då att presentera ett förslag som visar att Försvarsmakten skulle kunna spara 1,5 miljarder/år. Det finns anledning att återkomma i denna fråga.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

Försvars- och säkerhetspolitiken måste gå i takt

Det pågår nu ett antal parallella försvars- och säkerhetspolitiska debatter. Det är dels frågan om historien, Sverige under kalla kriget. Hetast är debatten om ubåtskränkningarna och hur dessa kan förklaras säkerhetspolitiskt. En ofta förekommande slutsats är att Sovjetunionen inte litade på Sveriges ”neutralitet”.

En annan debattråd hänger ihop med Försvarsberedningens långtgående slutsatser om beroenden och internationella samarbeten i rapporten ”Säkerhet i samverkan”. Rapporten är ett mästarexempel på ”enighet genom otydlighet”. Försvarsberedningen går mycket långt i sina resonemang om hur Sverige ska agera när grannländer hotas. Man lyckas dessutom uttala sig om hur dessa grannländer förväntas agera om Sverige är hotat. Samtidigt så undviker man med politisk korrekthet den självklara frågan om Natomedlemskap.

Den tredje tråden utgörs av debatten runt värnplikten. Regeringen har tillsatt ytterligare en ”Pliktutredning”. Det blir mycket spännande att följa utredningen. Men den har en mycket svår uppgift. För att välja rätt i ”soldatförsörjningsfrågan” krävs att man har den säkerhetspolitiska inriktningen klart för sig. Man kan jämföra utredningens dilemma med det som fanns hos Väg- och vattenbyggnadsverket under 50-talet. Den kommande högertrafiken var förutsägbar. Samtidigt var de politiska signalerna otydliga. Hur gör man då när man ska planera nya motorvägars vars dragning till stor del påverkas om landet har höger- eller vänstertrafik.
SvD (ubåtar) DN (Ryssland)