Jag lovade att återkomma och kommentera Claes Krantz kommentar till mitt tidigare inlägg. Enligt min uppfattning så lyfter han frågan om hur Europas stater ska förhålla sig till Nato och sitt militära försvar. Jag anser att den stora risken för Europa och i förlängningen världen är om Europa pacificeras likt tiden mellan första- och andra världskriget. Likaså vore det mycket olyckligt om banden mellan Europa och USA försvagades. Vi står idag inför andra utmaningar än under det kalla kriget men samtidigt är en del förhållanden de samma. Det alltmer självsäkra Ryssland måste mötas med politisk tydlighet och enighet uppbackat av reell militär förmåga.
Natos insats i Afghanistan utgör ett rejält test på medlemsstaternas solidaritet. Insatsen är också ett test av Sveriges vilja att bidra. Vi nu bygger vår säkerhet alltmer på förvissningen att andra ska komma oss till undsättning, då är det viktigt att vi även visar att vi är beredda att ställa upp solidariskt.
Det förs nu fram förslag om att insatsen i Afghanistan ska utökas med svenskt stridsflyg. Jag ser följande motiv för respektive emot en sådan insats.
För:
- Flygförbandet skulle ge en ökad militär förmåga, det skulle även kunna ha en preventiv effekt ”Fleet in being”.
- Det är bra för det svenska försvaret om alla delar får erfarenhet av insatser under svåra förhållanden.
- JAS är viktigt för Sveriges strategiska samarbete i Europa. Idag används systemet av Natoländerna Ungern och Tjeckien. Att kunna visa på att systemet fungerar under svåra förhållanden stärker möjligheterna till ytterligare samarbetspartners i Europa (Norge, Danmark, Kroatien m.fl.).
- Sverige visar sin vilja att bidra med högklassiga militära system.
Mot:
- Kostnaderna kommer att vara höga och det kommer krävas mycket logistik för att hålla 4-6 plan operativa.
- Förstärker den militära profilen på den svenska insatsen vilket kan leda till ökad hotnivå mot det svenska förbandet.
- Risk finns för vådabekämpningar vid vapeninsats.
Det finns säkert fler argument såväl för som emot. Som synes är det ingen enkel fråga utan det torde krävas ett rejält genomarbetat faktaunderlag innan beslut fattas.
SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmaktensäkerhetspolitik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang - menar du att användande av JAS på allvar skulle kunna underlätta att lösa den uppgift som Sverige åtagit sig i PRT MES?
Hur då, i sådana fall?
I grunden är jag väldigt skeptisk till tanken att det skulle finnas en militär lösning på situationen i MES, än mer skeptisk till att den lösningen i sådana fall skulle undrlättas av användande av flygstridskrafter. Men du får gärna försöka utveckla hur du tänker.
Sist jag kollade var en JAS inget bra motmedel mot en IED vid vägkanten, mot radikalisering eller för den delen mot dålig utbildning och taskiga ekonomiska förutsättningar. Och det är väl ändå den typen av problem som behöver lösas i MES?
För att fortsätta debatten
Jag kan bara hålla med anonym som kommenterarat.
En sak är att militär slagförmåga också ger sverige en röst i ett utökat militärt samarbete. Men för att bedriva counter-insurgency eller som amerikanarna kallar det COIN behövs det folk på marken. Inte stridsflyg. Tar man samma beräkningar som använts för Irak hade det behövts 500000 soldater på marken för att stabilisera Afghanistan och påtvinga en politisk lösning.
Kan inte detta ske är det bara en reträtt från Afghanistan eller en kompromis med Pashtun klanledarna som är det realitistiska alternativet. Ingetdera kommer troligen att ske förstås. Det hade ju krävts politisk realism.
Sen borde Sverige oavsett hur relationen ser ut till både NATO och EU ställa krav. Sverige ska inte sitta tyst längst bak i bussen och bara följa de övriga stormakterna. Det är knappast i svenskt intresse att göra så.
När det gäller ryssland är det enligt många bedömar på väg en omsvängning av NATO och EU ländernas politik när det gäller ryssland. En trolig del av den utvecklingen är att ryssland blir en partner i NATO's engagemang i afghanistan.
När det gäller banden över atlanten hade det behövts defineras. De borde bygga på ett partnerskap, inte amerikanskt ledarskap. Det är en kvarleva från det kalla kriget.
Problemet är att svenskt säkerhetspolitiskt tänkande har inte utvecklats. Sverige behöver en ny Europa baserad säkerhetspolitisk doktrin. Militära hot handlar idag inte om att möta tusentals sovjetiska stridsvagnar på väg genom 'the Fulga Gap' i Tyskland eller invasions flottor över östersjön.
Även CB skriver ju om det nya ryssland som en europeisk partner på sin hemsida idag.
http://carlbildt.wordpress.com/2008/03/17/det-kommande-ryssland/
Det säger sig självt att finns det inga större militära hot måste också strukturen på de militära styrkorna förändras.
Till anonym:
Du har en poäng rörande uppgiften för PRT MES. Den ökade militära förmågan kan dock komma till användning vid alternativa händelseutvecklingar.
Det är vidare viktigt att säkerhetsarbetet kombineras med biståndsinsatser.
Tack C Krantz för ett mycket tänkvärt inlägg. Jag delar din uppfattning om att Sverige behöver en ny säkerhetspolitisk doktrin. Dessutom är det viktigt att Europa blir en starkare part i det transatlantiska samarbetet. Vägen dit går enligt min uppfattning genom att Europa blir en mer jämställd partner när det gäller reell militär förmåga.
Vilken alternativ händelseutveckling är det du menar gör att det finns skäl att överväga JAS? Kan du inte skissa på ett konkret exempel?
Vidare - Europa behöver inte mer militär förmåga. Europa har ett överskott på militär förmåga i alla fall i förhållande till den politiska beslutsförmågan vad gäller att sätta in militär i situationer där man faktiskt riskerar förluster.
Det i sin tur beror på att europeiska väljare inte anser att deras söner och döttrar bör offra livet utan goda skäl, och det finns ingen som idag kan leverera sådana goda skäl.
Frågan är dock om vi inte ska vara rätt tacksamma över att vi lever i en tid där vi har det så bra att vi har svårt att motivera oss till att offra våra barn för de problem som ändå finns i vår omvärld?
EU borde satsa på handel, utbildning och forskning. Sådant, inte militär förmåga, för mänskligheten framåt.
Skicka en kommentar