Debatten runt insatsen i Tchad har blivit något förvirrad. Vilket är skälet till längden på insatsen? Det har länge varit en uttalad önskan från såväl Försvarsdepartementet som Försvarsmakten att ha få men stora insatser. Från Utrikesdepartementet har det traditionellt funnit en önskan att sätta ut så många svenska flaggor som möjligt. Regeringens politik har följt försvarets linje. Insatsen i Tchad är delvis ett avsteg från den linjen. Insatsen har varit tänkt som att gå in i ett tidigt skede och därefter gå ur. Avsikten har aldrig varit att splittra resurserna och bygga upp ytterligare en långvarig insats. Huvudskälen till detta avsteg är två. För det första är det viktigt att Sverige ställer upp solidariskt på EU-säkerhetsstrategi och även genomför tidiga och svåra uppdrag. Detta har tidigare, Artemis i Kongo sommaren 2003, visat sig ge respekt och leda ett ökat inflytande. Det andra skälet är att Sverige i den internationella amfibiestyrkan har ett förband med hög personell kvalitet som har goda förutsättningar att genomföra den typ av uppdrag som var efterfrågat.
Tyvärr har debatten nu kommit att handla om operationens längd. Jag hoppas att försvarsminister Sten Tolgfors vid dagens riksdagsdebatt reder ut dessa begrepp för Sveriges alla försvarspolitiker.
En annan fråga som varit uppe är finansieringen. Där tycker jag att man borde dela upp anslaget och framförallt ha reserver. Försvarsmakten borde ha ansvaret och medlen för att sätta upp och beredskapshålla insatsförbanden. Om det sedan blir insats så borde de därutav beroende högre kostnaderna tillföras från ”beställaren”.
SvD Brännpunkt
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikFörsvarsmakten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar