Vad tycker egentligen socialdemokraterna om ett svenskt Natomedlemskap?

I morse debatterade Allan Widman (fp) och Anders Karlsson (s) i Godmorron Sverige ett svenskt Natomedlemskap. Man måste troligen vara expert på socialdemokratiskt kodspråk för att verkligen förstå vad Anders Karlsson och socialdemokraterna anser i frågan. När man lyssnar på socialdemokraternas uttalanden om framtiden är det viktigt att veta att de har en praxis att hävda att allt blir som det är intill man har ett beslut om något annat. Av den anledningen blir det alltid tvära kast i den socialdemokratiska utrikespolitiska retoriken. I många år var socialdemokraterna starka motståndare mot EEC och EG. Efter en mycket kort omprövningsperiod var man sedan beredda att söka medlemskap i EG(EU) vilket man tidigare klart avvisat. Slående är att man väntande intill Sverige befann sig i en ekonomisk kris innan man valde att ompröva sin politik. Det är lätt att se likheter med socialdemokraternas uttalanden om ett svenskt Natomedlemskap. Jag är därför hoppfull om att det även i Natofrågan kan komma en snabb socialdemokratisk kursändring. Det finns dock ett par problem med detta förfaringssätt. Det bästa tillfället för Sverige och Finland att ansluta sig till Nato är när spänningsnivån i närområdet är relativt låg. Socialdemokraterna verkar dock vilja invänta tills att det uppstår en kris innan man vill ompröva säkerhetspolitiken. Ett annat problem är den folkliga förankringen. Efter närmare 60 år av socialdemokratisk beröringsångest mot Nato så har socialdemokraterna en rejäl pedagogisk utmaning att förklara en helt ny ståndpunkt.
SvT Godmorron Sverige DN
________________
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitik säkerhetspolitik Nato

Dags att dra slutsatserna för Sverige

Den ryska maktdemonstrationen i Georgien borde tjäna som en väckarklocka för små stater i Rysslands närhet. För dessa små stater och även för Sverige är det viktigt att de transatlantiska demokratierna inte begår samma misstag som under 30-talet. Ryska maktambitioner måste mötas med ett enat och bestämt uppträdande. För Sverige och Finland borde den ryska utvecklingen leda till att man såg över sin säkerhetspolitik. Det är viktigt att vi inte begår samma misstag som kostade Norge och Danmark deras frihet under andra världskriget. Försvarsberedningen har i sina två senaste rapporter förespeglat ett mycket långtgående stöd till våra grannländer i händelse av ett angrepp. Jag anser att detta är ett modigt men oklokt agerande om det inte kombineras med egna säkerhetsmässiga återförsäkringar i form av ett medlemskap i Nato.
SvD
________________
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitik säkerhetspolitik Nato

Vem lämnar råd till Mona Sahlin?

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson har idag åter en klarläggande artikel i SvD. Åkesson utnämndes till generaldirektör för FRA av den socialdemokratiska regeringen och nästan alla som kommit i kontakt med honom, liksom jag, uppfattar honom som en synnerligen kompetent och oförvitligt statstjänsteman. Situationen som uppstått för FRA är dock mycket allvarlig och beklaglig. Rykten, lögner och tyckande blandas ihop till en soppa och stora delar av pressen sprider med glädje soppan vidare utan några större krav på granskning och källkritik. På den politiska scenen är det också rena cirkusen. Socialdemokraterna låter sig i denna fråga styras av en oansvarig Thomas Bodström och försvars- och säkerhetspolitikerna har sprungit och gömt sig. Detta öppnar fältet på den borgerliga sidan för alliansens primadonnor. Är det verkligen så att utformningen av den strategiska underrättelsetjänsten ska dikteras av Frederick Federley och Birgitta Ohlsson? Det har talats mycket om hur partipiskan har använts inom Alliansen. Men vad är det som får socialdemokratiska försvars- och säkerhetspolitiker att sitta tysta som möss och tillåta att den strategiska underrättelsetjänsten åsamkas den ena allvarliga skadan efter den andra? Är det någon i ansvarig ställning som beaktar vad detta innebär för Sverige som trovärdig samarbetspartner. Jag vet att vänsterpartiet skulle jubla om Sveriges möjligheter till underrättelsesamarbete spolierades, men vad säger ansvariga inom socialdemokraterna? Är det en utveckling som man vill ha? I sådana fall ser vi nu en helt ny socialdemokratisk försvars- och säkerhetspolitik. Är det ett medvetet val?

Jag skrev i förrgår att jag trodde att det då aktuella folkpartiutspelet kunde bli vändpunkten i debatten. Jag har kvar den övertygelsen och gårdagen innehöll en del signaler som stärker åsikten. Folkpartiet talar om att man ska lyssna på dessa kloka råd som kommer ifrån Birgitta Ohlsson, men samtidigt så markeras det tydligt från försvars- och säkerhetspolitikern Allan Widman att de ställda kraven är oförenliga med underrättelsetjänst och verkar tyda på att man inte förstått vad frågan handlar om. Gårdagens signaler från regeringen var också mycket tydliga, underrättelsetjänst är inte brottsutredning. Därför är det orimligt att använda rättsväsendets regelverk på underrättelsetjänsten. Detta är en åsikt som jag har förfäktat här på bloggen under en längre tid.

Podradiosändningar om FRA SvD Brännpunkt Aftonbladet DN DN Dagen

_____________
Twingly
Andra bloggar om: politik FRA säkerhetspolitik försvarsunderrättelsetjänst

Tillbaka till 70-talet med Mona Sahlin

Under sitt tal i Almedalen gjorde Mona Sahlin ett uttalande som inte fick så stor uppmärksamhet men som jag tror kommer att bli historiskt. Hon lämnade besked inte bara för sig själv utan för socialdemokraterna. Frågan rörde den svenska säkerhetspolitiken och hennes ord löd: "Aldrig ett Natomedlemskap". Jag undrar vad de mer moderata krafterna inom socialdemokraterna anser om det kategoriska uttalandet? Jag skriver idag om detta och några andra reflektioner från Almedalen i en debattartikel i Norrtelje Tidning.
________________
Twingly
Andra bloggar om: politik Nato säkerhetspolitik Mona Sahlin

Ris och ros till försvarsberedningens rapport

I veckans avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se kommenterar Mike Winnerstig, säkerhetspolitisk analytiker, försvarsberedningens rapport. Det blir ros till förslagen rörande ny förbandsstruktur och reformeringen av personalförsörjningssystemet. Däremot blir det ris för den bristande logiken rörande alliansfriheten. Programmet avslutas med att jag kommenterar försvarsberedningsledamoten Allan Widmans avvikande mening.

Du startar radioprogrammet genom att trycka på playknappen på spelaren här under. Programmet startar efter cirka 30 sekunder.



DN Aftonbladet Sydsvenskan Kristianstadsbladet SvD Lena Askling Aftonbladet__________________________________________
Jag hoppas att du lyssnar på den politiska talradion och lägger din röst för oss i omröstningen om Svenska Podradiopriset. Du finner mer information om programmet och omröstningen i kolumnen till höger.

Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Hear, Hear!

I gårdagens blogginlägg kommenterade jag den förlamade svenska säkerhetspolitiska debatten. Att debattera försvarspolitik utan att först reda ut säkerhetspolitiken är av ringa värde. Idag så är SvD:s ledarsida och DN:s Per Ahlin inne på samma linje. Man skulle kunna tro att de ropar "Hear, Hear!" åt mitt blogginlägg. Nu tror jag dock att dessa politiska tänkare kommit till denna slutsats helt oberoende av mitt blogginlägg så jag ropar istället "Hear, Hear!" till deras inlägg.
SvD DN

I förra veckans avsnitt av den politiska talradion utvecklar jag mina tankar om svensk försvars- och säkerhetspolitik. Du startar radioprogrammet genom att trycka på playknappen på spelaren här under. Programmet startar efter cirka 30 sekunder.


__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Finns det något gott i dagens kaos?

Ordspråket lyder ”Inget ont som inte har något gott med sig”. Kan det ha någon giltighet på det försvarskaos som råder? Låt mig göra ett försök.

1. Försvars- och säkerhetspolitiken har kommit i fokus. Det är bra detta är statens kärnuppgifter och de har hamnat i skuggan av diverse mer trendiga frågor. Vi får se hur länge allmänhetens intresse kvarstår.
2. ÖB uttalade de befriande orden om att försvarsförmågan inte är tillräcklig. Det är bra att vi nu får en förnyad debatt om hoten och utmaningarna. Hotbildsbeskrivningarna har inte hängt med utan i allt för stor grad relaterat till att gårdagens hot, Sovjetunionen, inte längre finns.
3. Kritiken mot försvarsberedningens egendomliga slutsatser har tilltagit. När försvarsberedningen kom fram till att det största säkerhetspolitiska hotet mot Sverige var klimatförändringarna så slog man enligt min uppfattning ett nytt rekord i trendkänslighet.
4. Ineffektiviteter i Försvarsmaktens ekonomistyrning har tydliggjorts. Förhoppningsvis innebär det att de kan rättas till, men det tror jag först när jag ser det.

Vad behöver Sverige göra för att ta sig ur det försvars- och säkerhetspolitiska moras i vilket vi befinner oss. Trappan måste städas uppifrån. Det krävs en omvärdering av Sveriges säkerhetspolitik. Jag hoppas att trycket ökar på de två största partierna att ta sitt ansvar och skyndsamt påbörja opinionsbildningen och underlagsarbetet för en ny och ändamålsenlig svensk säkerhetspolitik.

SvD SvD DN Sydsvenskan
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikNato

Huvudsak och bisak

Vad är huvudsak och vad är bisak inom försvars- och säkerhetspolitiken? För egen del anser jag att valet av säkerhetspolitik är huvudsaken. Därefter kommer frågan om operativa förmågor och uthållighet. Till bisakerna får snarast räknas produktionsorganisationens utformning förutom i de fall då den har direkt koppling till beredskapen. När man tar del av den försvarspolitiska debatten får man lätt intrycket att vi politiker blandat ihop huvudsak och bisak.

Valet av säkerhetspolitik bör göras först och vara tydligt och realistiskt. På denna punkt har Sverige misslyckats. Försvarsberedningens senaste rapport mynnar ut i något som är en synnerligen dålig kompromissprodukt. Å ena sidan talar beredningen om solidariskt stöd till grannländer samt skapar förväntningar om stöd till oss å andra sidan avvisar man medlemskap i västvärldens militärallians Nato. Att med försvarsberedningens rapport som grund utforma försvarspolitiken är inte en meningsfull uppgift. Valet av operativa förmågor och uthållighet påverkas i grunden av i vilket sammanhang förbanden ska användas. Därför riskerar den omstrukturering som nu utreds av Försvarsmakten bli ytterligare en plan med oklart mål. Försvaret mot yttre hot är en av statens huvuduppgifter. Det avspeglar sig också i statsbudgeten där försvaret, trots stora relativa neddragningar under lång tid, är en av de största utgiftsposterna. Men det tjänar inte mycket till om strategin är fel. Vi kommer inte få en vettig utformning av försvaret förrän vi ”rättat till” säkerhetspolitiken.

Förra veckan hade jag förmånen att få diskutera svensk och europeisk säkerhetspolitik vid en lunch på tankesmedjan The Heritage Foundation. Det är alltid uppfriskande att få andras perspektiv på tingens tillstånd. Jag återkommer i morgondagens podradiosändning till mina slutsatser om den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
SvD Brännpunkt
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitikNato

Varför är det så tyst?

Thomas Gür skriver idag insiktsfullt på SvD:s ledarsida om den bristande svenska säkerhetspolitiska diskussionen och synen på utvecklingen i Ryssland. Jag är villig att instämma. Avsaknaden av en realistisk säkerhetspolitisk strategi gör att försvarspolitiken blir hängande i luften. Försvarspolitiken tenderar därför istället att handla om frågor som borde vara av andra rangen såsom regional- och näringspolitik. Thomas Gür lyfter i sin artikel fram Bo Pellnäs och hans tänkvärda debattartikel på Brännpunkt. Jag vill passa på att lyfta fram ytterligare en artikel nämligen den som Gunnar Hökmark skrev på DN Debatt 22 februari. Tyvärr har den förbigåtts med en nästan total tystnad.
Varför är det så tyst? När börjar den säkerhetspolitiska debatten? Vem kommer att ta ansvaret om den inte börjar i tid?
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik försvarspolitiksäkerhetspolitik

Dags att tala klarspråk om säkerhetspolitiken

Att vara svensk försvars- och säkerhetspolitiker torde kräva sin man respektive kvinna. Inte nog med att ämnet är stort och komplicerat det innehåller också en särskild politisk logik eller kanske snarare brist därpå. På grund av den långa perioden av förljugen neutralitet så har befolkningen indoktrinerats. Detta gör att det idag finns en uppfattning medveten eller omedveten att det vore opinionsmässigt oklokt att börja tala klarspråk när det gäller säkerhetspolitiken. Om man inte kan göra rätt kan man då kompensera detta genom att ta steg i rätt riktning? Det är enligt min uppfattning den stora frågan när det gäller det nu aktuella nordiska försvarssamarbetet.

Under förevändningen att hitta kostnadseffektiva lösningar flätas de nordiska försvaren allt mer samman. Detta har flera fördelar men det finns också en mycket stor risk med detta samarbete om det utvecklas fel. Inget av de nordiska länderna är betjänta av att säkerhetspolitiken regionaliseras och att de nordiska ländernas säkerhet frikopplas från det transatlantiska samarbetet. Det nordiska försvarssamarbetet får därför inte innebära att Norge och Danmark isolerar sig utan istället måste Sverige och Finland integreras i det transatlantiska samarbetet. Nu gäller det att våra ledande säkerhetspolitiker i båda de politiska blocken vågar stå upp och säga det. Det duger inte att bara fiska efter kortsiktiga opinionsvinster.
DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikNatosäkerhetspolitik

För och emot JAS i Afghanistan

Jag lovade att återkomma och kommentera Claes Krantz kommentar till mitt tidigare inlägg. Enligt min uppfattning så lyfter han frågan om hur Europas stater ska förhålla sig till Nato och sitt militära försvar. Jag anser att den stora risken för Europa och i förlängningen världen är om Europa pacificeras likt tiden mellan första- och andra världskriget. Likaså vore det mycket olyckligt om banden mellan Europa och USA försvagades. Vi står idag inför andra utmaningar än under det kalla kriget men samtidigt är en del förhållanden de samma. Det alltmer självsäkra Ryssland måste mötas med politisk tydlighet och enighet uppbackat av reell militär förmåga.

Natos insats i Afghanistan utgör ett rejält test på medlemsstaternas solidaritet. Insatsen är också ett test av Sveriges vilja att bidra. Vi nu bygger vår säkerhet alltmer på förvissningen att andra ska komma oss till undsättning, då är det viktigt att vi även visar att vi är beredda att ställa upp solidariskt.

Det förs nu fram förslag om att insatsen i Afghanistan ska utökas med svenskt stridsflyg. Jag ser följande motiv för respektive emot en sådan insats.

För:
- Flygförbandet skulle ge en ökad militär förmåga, det skulle även kunna ha en preventiv effekt ”Fleet in being”.
- Det är bra för det svenska försvaret om alla delar får erfarenhet av insatser under svåra förhållanden.
- JAS är viktigt för Sveriges strategiska samarbete i Europa. Idag används systemet av Natoländerna Ungern och Tjeckien. Att kunna visa på att systemet fungerar under svåra förhållanden stärker möjligheterna till ytterligare samarbetspartners i Europa (Norge, Danmark, Kroatien m.fl.).
- Sverige visar sin vilja att bidra med högklassiga militära system.

Mot:
- Kostnaderna kommer att vara höga och det kommer krävas mycket logistik för att hålla 4-6 plan operativa.
- Förstärker den militära profilen på den svenska insatsen vilket kan leda till ökad hotnivå mot det svenska förbandet.
- Risk finns för vådabekämpningar vid vapeninsats.

Det finns säkert fler argument såväl för som emot. Som synes är det ingen enkel fråga utan det torde krävas ett rejält genomarbetat faktaunderlag innan beslut fattas.
SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmaktensäkerhetspolitik

Logiskt och ologiskt

Chefen för insatsledningen generallöjtnant Anders Lindström anser att Sverige bör förstärka sin insats i Afghanistan. Detta stämmer väl med den långsiktiga inriktningen att göra färre men större insatser. Om Nato ska kunna stabilisera förhållandena i Afghanistan krävs det att de allierade är långsiktiga i sina åtaganden. Insatsen i Afghanistan är på många sätt ett test av solidariteten inom Nato. Trots att Sverige inte är medlem i Nato så krävs det att vi ställer upp solidariskt. Kanske är det till och med så att kraven är ännu högre på oss än på medlemsstaterna. Försvarsberedningen skrev i sin rapport att Sverige förväntar sig hjälp om vi blir attackerade. Genom att vara solidariska mot Nato i Afghanistan tror vi oss öka chanserna att få hjälp om attackerade. Den säkrare och mer logiska vägen hade givetvis varit att bli medlemmar i Nato.
Ekot SvD DN

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitik Försvarsmakten säkerhetspolitik

Viktigt med ett starkt och enat EU

Utvecklingen i Ryssland är oroande. Det nu genomförda valet har innehållit allvarliga brister. Statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde igår ett skriftligt uttalande om saken. Det är av stor vikt att EU håller ihop när det gäller förhållandena till Ryssland. Därför är det bekymmersamt att några EU-stater gör sig kraftigt beroende av energileveranser från Ryssland. Jag har också börjat fundera över hur den nödvändiga klimatpolitiken kommer att förändra förhållandena till Ryssland. Genom ekonomiska styrmedel avser EU minska användandet av fossila bränslen. Detta torde innebära att kol-, gas- och oljetillgångar successivt blir mindre värda. Ryssland har världens största tillgångar på gas. Är det rimligt att tro att Ryssland stillatigande från åskådarplats kommer att se på när deras nationaltillgångars värde eroderas?
SvD DN__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om: politik säkerhetspolitik Ryssland

Kan Jan Nygren reformera socialdemokraternas säkerhetspolitik?

Jag har här på bloggen kritiserat Urban Ahlin och Arne Karlsson för deras syn på säkerhets- och försvarspolitiken. Idag finns det dock anledning att ge beröm till en socialdemokrat. Förre samordningsministern Jan Nygren skriver i SvD om styrningen av försvarspolitiken. I allt väsentligt delar jag hans uppfattning, måhända beror det på att vi båda under många år på nära håll kunnat studera den ofta undermåliga politiska styrningen av Försvarsmakten (ofta en kombination på avsaknad av strategi och en förkärlek för detaljstyrning). Jan Nygren gör det dock lätt för sig genom att inte gå in i detaljerna, det är ju där som djävulen sägs finnas. En annan fråga som det vore intressant att höra Jan Nygrens syn på är säkerhetspolitiken. Vilka erfarenheter har han dragit efter ett antal år i SAAB:s ledning? Är det måhända Jan Nygren som ska leda socialdemokraternas omorientering inom säkerhetspolitiken. Idag går inte försvars- och säkerhetspolitiken i takt. Innan den gör det är det enligt min uppfattning tveksamt att satsa friska pengar på försvaret. Utan en riktig grund i form av säkerhetspolitiken så är det svårt att utforma försvaret och försvarspolitiken.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikNato

Svensk försvars- och säkerhetspolitik hänger inte ihop

Socialdemokraterna fortsätter att framhärda med sina inkonsekventa försvars- och säkerhetspolitik. I en dagens SvD upprepar deras ledande utrikes- respektive försvarspolitiker, Urban Ahlin och Anders Karlsson, paritets konstlade inställning till ett svenskt Natomedlemskap. Sverige har nu hamnat mitt emellan stolarna. Detta är den absolut sämsta säkerhetspolitiska lösningen. Vi saknar allsidig förmåga att ensamma möta militära hot. Vi deltar solidariskt i insatser internationellt. Vi frånsäger oss möjligheten att få förberedd militär hjälp när hot mot Sverige uppstår.

Jag har tidigare hyst stort hopp om Urban Ahlin. Jag har trott att han haft förmågan att göra den säkerhetspolitiska analysen. Jag trodde att hans pliktskyldiga hyllande av den militära alliansfriheten endast var hyckleri och partitaktik. Gissningsvis har jag haft fel. Urban Ahlin är troligen inte en hycklare! Detta förbättrar tyvärr inte läget för den svenska säkerhetspolitiken.

Det är dags för någon självständig socialdemokrat att träda fram och säga några sanningar om säkerhetspolitiken. Vem tar på sig denna viktiga roll? Säkerhetsfrågan är allt för viktig för att få offras på partitaktikens altare.

Jag tror att det kommer att gå med Natoanslutningen som det gick med övergången till högertrafik. Risken är dock att socialdemokraternas låga förändringsbenägenhet gör att nödvändiga förändringar inte hinner göras i tid.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikNato

Tänkvärda ord av Gunnar Hökmark

Dagens DN Debatt av Gunnar Hökmark ger en mycket bra beskrivning av hur energifrågan är på väg att bli Europas viktigaste säkerhetspolitiska fråga. Många Europeiska stater låter sig gradvis fångas in i det ryska gasnätverket. Det ökande beroendet av ryska energileveranser kombineras dessutom med krympande militär förmåga. Ovanpå detta finns hos flera stora Europeiska stater en minskande vilja att solidariskt ställa upp för Nato. Detta är mycket oroande tecken. I takt med att Europas större stater fås mer beroende så kommer Ryssland att kunna öka trycket såväl på sina tidigare annekterade stater som på de forna satellitstaterna.

Det behövs mer än på länge en Europeisk säkerhetspolitisk debatt. Energi- och säkerhetspolitiken går inte att avhandla separat. Likaså är det viktigt att banden mellan Europa och USA snarare förstärks än försvagas. Här blir det av stor betydelse vilken väg som USA:s näste president väljer. Jag hoppas verkligen att den frågan inte tappas bort i den kommande valrörelsen i USA.

För Sveriges och Finlands del är utvecklingen oroande, som små randstater i Europa hamnar vi under hårt tryck om Europas stora stater blir rysslandsberoende. Vår region behöver en säkerhetspolitisk lösning som backas upp med reell militär förmåga. Denna förmåga kan inte upprätthållas av de nordiska länderna isolerat utan det krävs en återförsäkran till USA. Det naturliga vore att Sverige och Finland likt Norge, Danmark och de baltiska staterna blev medlemmar i Nato. Samtidigt kommer det också att krävas att de nordiska länderna tar sitt ansvar och inom Nato förstärker sin egna militära förmåga. Sverige behöver såväl en ny säkerhetspolitik som en ny försvarspolitik. För mig är ordningsföljden given. Grunden måste byggas först. En ny säkerhetspolitisk inriktning gör det möjligt att göra rätt satsningar på försvaret. Att med en överspelad säkerhetspolitik som grund försöka utforma försvaret riskerar bara att leda till felsatsningar.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

Har vi verkligen prioriterat rätt?

Den svenska styrkan till Tchad riskerar att skickas hem strax efter att den kommit på plats. Skälet är att pengarna är slut. Bakgrunden till detta är att händelseutvecklingen i Tchad försenade insättandet av styrkan. Det är något galet när budgeten begränsar insatsen. Egentligen borde försvarsdepartementet ha budgeten för uppsättandet och beredskapshållningen av förbanden och utrikesdepartementet ha medlen för själva insatsen. Det är inte rimligt att operativa insatser bestäms av en budget som beslutats under ett annat läge. Därför borde staten ha en reserv för kostnader som uppstår i samband med insats.
SvD

Försvars- och säkerhetspolitiken måste gå i takt

Det pågår nu ett antal parallella försvars- och säkerhetspolitiska debatter. Det är dels frågan om historien, Sverige under kalla kriget. Hetast är debatten om ubåtskränkningarna och hur dessa kan förklaras säkerhetspolitiskt. En ofta förekommande slutsats är att Sovjetunionen inte litade på Sveriges ”neutralitet”.

En annan debattråd hänger ihop med Försvarsberedningens långtgående slutsatser om beroenden och internationella samarbeten i rapporten ”Säkerhet i samverkan”. Rapporten är ett mästarexempel på ”enighet genom otydlighet”. Försvarsberedningen går mycket långt i sina resonemang om hur Sverige ska agera när grannländer hotas. Man lyckas dessutom uttala sig om hur dessa grannländer förväntas agera om Sverige är hotat. Samtidigt så undviker man med politisk korrekthet den självklara frågan om Natomedlemskap.

Den tredje tråden utgörs av debatten runt värnplikten. Regeringen har tillsatt ytterligare en ”Pliktutredning”. Det blir mycket spännande att följa utredningen. Men den har en mycket svår uppgift. För att välja rätt i ”soldatförsörjningsfrågan” krävs att man har den säkerhetspolitiska inriktningen klart för sig. Man kan jämföra utredningens dilemma med det som fanns hos Väg- och vattenbyggnadsverket under 50-talet. Den kommande högertrafiken var förutsägbar. Samtidigt var de politiska signalerna otydliga. Hur gör man då när man ska planera nya motorvägars vars dragning till stor del påverkas om landet har höger- eller vänstertrafik.
SvD (ubåtar) DN (Ryssland)

Intellektuellt stöd från oväntat håll?

Säga vad man vill om Carl Björeman han bidrar i alla fall till att få igång debatten. I dag är det inte mindre än tre repliker på SvD Brännpunkt som berör Björemans, Bergquists och Lagerlöfs tidigare debattinlägg. Det är bra! Det behövs en insiktsfull och öppen Natodebatt. Det är inte acceptabelt att en av landets viktigaste säkerhetsfrågor av parti- och opinionstaktiska skäl göms undan. I Finland studeras på statligt uppdrag konsekvenskerna av ett finländskt Natomedlemskap. I Sverige är detta fortfarande tabu. Lyckligtvis har vi fortfarande några oberoende krafter. Få hade säkert trott att det skulle vara Kungliga krigsvetenskapsakademien som skulle stå för nytänkandet. Men så är faktiskt fallet! Akademien bedriver fram till våren 2009 ett särskilt arbete kallat ”Småstatsprojektet”. Den 20 september genomför KKrVA ett symposium med rubriken “Together – but with whom and for what? Security and defence of the European”. Mer information om sympisiet återfinns på akademiens hemsida.

SvD (Ulf Henricsson) (Allan Widman) (Wilhelm Wachtmeister)
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikNato

Talibanerna prövar Natos reella förmåga

USA och Storbritannien sätter nu press på sina allierade att bidra med mer stridande trupp till Afghanistan. Denna begäran sätter fingret på en ökande obalans inom alliansen. USA och Storbritannien har en särställning när det gäller att ha förband som även kan användas för rena stridsuppgifter. Ett par övriga länder, Nederländerna och Kanada, har vissa förband som kan användas. Men i den övriga alliansen, Turkiet undantaget, är det tunt såväl när det gäller stridsberedda förband som med den politiska viljan. Om Europa ska kunna säkerställa sin säkerhet genom att kväva konflikter på avstånd så krävs det reell militär förmåga. Detta kommer att vara en utmaning för Nato. Även för Sveriges del tarvas det eftertanke. På sikt är det rimligt att även Sverige solidariskt bidrar med förband över hela insatsskalan. Det är också ett faktum att de länder som även bidrar i svårare uppdrag får respekt och inflytande. För att kunna sätta in förband i svårare operationer krävs en förstärkning av såväl utrustning, utbildning och samträning. Detta måste beaktas när pliktutredningen ser över soldatförsörjningssystemet.
I dagens avsnitt av den politiska talradion talar vi bland annat om Natos insats i Afghanistan. Du startar radioprogrammet genom att klicka på denna länk.

Aftonbladet SvD