Under sitt tal i Almedalen gjorde Mona Sahlin ett uttalande som inte fick så stor uppmärksamhet men som jag tror kommer att bli historiskt. Hon lämnade besked inte bara för sig själv utan för socialdemokraterna. Frågan rörde den svenska säkerhetspolitiken och hennes ord löd: "Aldrig ett Natomedlemskap". Jag undrar vad de mer moderata krafterna inom socialdemokraterna anser om det kategoriska uttalandet? Jag skriver idag om detta och några andra reflektioner från Almedalen i en debattartikel i Norrtelje Tidning.
________________
Twingly
Andra bloggar om: politik Nato säkerhetspolitik Mona Sahlin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
I biståndsdebatten tror jag, liksom jag kommenterat tidigare, att du har en poäng. Ett ledarskap inom den svenska biståndspolitiken som präglas mer av mätbara effekter tillfredställer på ett helt annat sätt behov i mottagar- och givarländer än ett mål som sätts i procentsatser av BNP.
Men, i NATO frågan är jag delvis av en annan uppfattning än dig. Jag tror att det är ett stort misstag att sätta upp ett medlemskap som ett naturligt slutmål av samma skäl som att biståndspolitiken skall präglas av %-mål.
Javier Solana, som är en klok och eftertänksam företrädare i mångt och mycket drog följande slutsats i sin inriktning på säkerhetssamarbetet inom EU och tillsammans med NATO av bomberna i Madrids tunnelbana i mars 2004:
”Angreppet var ett angrepp på hela den Europeiska Unionen”
Med det resonemang Javier Solana för och som har kommit att bli NATO-anhängarnas mantra kunde bomberna lika gärna drabbat spårvägstrafiken i Norrköping. Det gjorde de inte. Jag bedömer att analysen av olika händelser baseras på en politisk vilja istället för de faktiska sakförhållandena. Orsaken varför Madrid valdes som mål (vilket vitsordas av attentatsmännen själva) var Spaniens engagemang i den operation som följde 9/11 där NATO satt press på sina medlemsstater att delta i invasionen av Irak. Bombningarna skördade 191 dödsoffer som ett resultat av att det politiska ledarskapet inte kunnat säga nej till den press som sattes av USA. Attentatsmännen nådde sitt mål och Spanien drog sig ur samarbetet den 30 juni samma år.
Vad jag försöker säga är att det finns inga gratisluncher. Ett medlemskap i NATO kommer att resultera i att andra överväganden än de som berör vår direkta säkerhet kommer att prägla vår säkerhetspolitik.
Jag håller däremot med om att ett säkerhetssamarbete måste fördjupas i en Europeisk kontext, men jag är djupt tveksam till om NATO är rätt väg.
Varför och vad är den stora fördelen av att vi ens ska tänka oss att bli medlemmar i Nato? Ett kort och konsist svar tack.
Skicka en kommentar