Mikael Holmström redovisar på svd.se något som sägs vara Försvarsmaktens hemliga lista över föreslagna förbandsnedläggningar. Även om detta är ett arbetsunderlag finns det anledning att tro att detta underlag har stora likheter med det underlag Försvarsmakten ska lämna till regeringen. För varje försvarsbudget borde det finnas en bästa lösning. Är då detta “rätt” lösning på den nu uppställda ekvationen. Jag anser att den frågan är omöjlig att besvara då det saknas avgörande information. Två stora politiska frågor måste besvaras innan det är möjligt att fastställa hur utbildningsförbanden ska organiseras.
Den allt annat överskuggande frågan är säkerhetspolitiken. Försvarsberedningens mycket dubbeltydiga säkerhetspolitiska rapport ger inte de svar som krävs. Ska det svenska försvaret vila på ömsesidiga säkerhetsgarantier eller ej. Om svaret är ja så krävs ett medlemskap i Nato, om svaret är nej så kan inte försvarets utformning vila på snabba insatser från allierade. Den andra frågan som måste besvaras innan man detaljutformar utbildningsorganisationen är personalförsörjningssystemet. Pliktutredningens resultat borde ha en stor påverkan på utbildningsorganisationen.
Svaret på de två frågorna här ovan borde vara enligt följande. Sverige borde anpassa sig till verkligheten och söka medlemskap i Nato. När det gäller personalförsörjningssystemet så är innehållet viktigare än etiketterna. Rätten för staten att rekrytera med hjälp av tvång ska finnas kvar men den ska inte tillämpas annat än i ett radikalt annat säkerhetsläge. Det viktiga är att lagstiftningen medger att Försvarsmakten har handlingsfrihet med sina förband för insatser såväl nationellt som internationellt. Vi kan inte fortsätta att hålla två parallella försvarsmakter där vi först utbildar förband för att sedan bryta sönder dem för att bilda nya bara pga personalförsörjningssystemet. Jag kommer att återkomma till denna fråga efter vår studieresa till USA.
I avsaknad på ett politiskt svar om säkerhetspolitiken borde Försvarsmakten fokusera på frågan om sin egen produktivitet. Fokus borde vara på att få mesta möjliga insatsförmåga för pengarna. Det är också denna faktor som borde granskas hårdast av försvarsdepartementet. Mikael Holmströms slutkommentar ger en vink om att reduceringen av overhead inte varit ledande vid framtagandet av underlaget.
Aftonbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Varför inte ta steget fullt ut och avveckla helt istället för detta hattande med att lägga ner ett antal enheter här och var lite då och då.
Att ha ett symboliskt som samtidigt inte är värt namnet bara för att kunna delta i internationella uppdrag är rena snurren. Det är bättre att satsa på att agera civilt om internationella uppdrag är så väsentliga.
Håller helt och hållet med föregående talare. Ta ett riktigt helhetsgrepp och omgruppera resterande delar till Gotland där det enda reella hotet mot Sverige finns idag, nämligen den planerade ryska gasledningen. Chefen för etablissemanget är given - Bo Pellnäs, vår man i verkligheten!!
Allt är förlåtet Göran.
Kan någon tala om för mig vad som skiljer regeringens politik från oppositionens, förutom några futtiga hundralappar i plånboken i slutet på månaden.
Finansministerns vilja att samla pengar på hög verkar resultera i att alla tidigare sanningar kastas i den ideologiska soptunnan. Nu verkar tillråga på allt vi fått en miljöpartistisk försvarsminister. Det är med viss skam jag tvingas erkänna för mig själv att Persson bedrev en mer borgerlig poliik än den borgerliga alliansen. Kom tillbaka Göran, allt är förlåtet.
Försvarsfrågan och utrikespolitiken verkar styras från finansen. Är det ingen av de aktiva moderaterna som vågar stå upp mot idiotin? Är de för fega? De måste ju tänka på karriären. Man får förstås inga coola uppdrag om man trilskas med ordförande Borg (som ju förstår hur saker och ting fungerar här i världen bättre än ngn annan). Uppenbarligen har vi gräsrotsmoderater blivit så omoderna att vi kan ignoreras. Men ordförande Borg och co är banne mig skyldiga att förklara konsekvenserna av sina budgetkrumbukter.
Det var underhållande att se moderat ledamöter av försvarsutskottet uttala sig kritiskt i Aktuellt om dagens besked. Det lär inte hålla länge. Jag tvivlar starkt på att den moderata partipiskan är mycket lenare än den socialdemokratiska.
Skulle det inte vara en bra lösning att testa samtlig personal på FM:s fysiska grundkrav vid rekrytering och så omedelbart säga upp de som inte klarar fyskraven? Rimligen träffar en sådan åtgärd många individer med låg produktivitet och som ändå inte duger till någon vettig uppgift?
Steg två kan väl vara att förlägga all verksamhet till en ort per försvarsgren? Här bör kostnaden för verksamhetens bedrivande långsiktigt vara helt styrande.
Steg tre kan vara en omorganisation av HKV där man halverar antalet befattningshavare och säger upp (reservställer) de som blir övertaliga?
Steg fyra kan möjligen vara att man drar tillbaka alla beredskapsanämlda förband som inte efterfrågas internationellt.
Med dessa fyra enkla åtgärder borde man kunna få ut väldigt mycket mer produktion till lägre kostnad.
Skicka en kommentar