En outtalad strategi?

Regeringens beslut om ”Super-JAS” kan synas märkligt. För att förstå beslutet måste man skingra dimridåerna som omger svensk försvars- och säkerhetspolitik. Jag tror att de flesta ledande svenska försvars- och säkerhetspolitikerna är ganska klara på vad Sverige borde göra. Däremot har decennier av förljugen säkerhetspolitik medfört att det är politiskt svårt att göra det som vore bäst för Sveriges säkerhetspolitiska intressen.

Jag har flera gånger tidigare på denna blogg kommenterat avsaknaden av en realistisk svensk säkerhetsstrategi. Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport kom fram till ett resultat som bar tydlig drag av ”design by committee”. Beredningen blandade i sin slutrapport vilt mellan ställningstagandena. Man i det närmaste utställde säkerhetsgarantier till våra grannländer. Vidare intecknade man stöd från andra stater. Man duckade i den reella frågan den om Natomedlemskap. Slutligen nådde man slutsatsen att det största hotet är klimatförändringarna. Med den rapporten som grund blir det inte lätt att ta fram en logiskt sammanhållen försvars- och säkerhetspolitik.

Viljan att stärka det operativa samarbetet med Natolandet Norge är enligt min uppfattning ett steg på vägen mot ett fullt svenskt Natomedlemskap. Det är bra. Men det får inte bli så att ett nordiskt samarbete blir ett substitut för medlemskap. Likaså är det av största vikt att det nordiska samarbetet inte försvagar Norge och Danmarks transatlantiska länk.

Det finns anledning att återkomma till dessa frågor. På torsdag träffar jag och Jacob ett antal amerikanska säkerhetspolitiska experter. Jag kan redan nu utlova att nästa veckas avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se kommer att innehålla ett längre avsnitt med mina slutsatser från besöken i Washington DC.
SvD SvD