När jag får frågor om hur det är att vara politiker brukar jag berätta om något som jag kallar politikens dilemma. Den politik som är bra för samhället är inte alltid den som är populär och vice versa. Jag brukar exemplifiera min beskrivning med två beslut som jag som riksdagsledamot varit med om att fatta.
Det första beslutet gällde avskaffandet av förmögenhetsskatten. Detta beslut innebar att staten kortsiktigt fick in mindre i skatt men att samhällsekonomin långsiktigt gynnas. Istället för att kapital flyr landet så satsas pengarna i Sverige. Detta leder till högre tillväxt som i sin tur leder till högre skatteintäkter. Dessutom var lagstiftningen rätt godtycklig så att den som ville och hade resurser kunde genom skatteplanering undvika att betala skatten. Det var ett bra beslut att avskaffa förmögenhetsskatten. Däremot var detta beslut inte populärt. Oppositionen hade enkelt att säga att Alliansen gynnade de förmögna.
Det andra beslutet gällde miljöbilspremien. Detta beslut mottogs mycket positivt av allmänheten och oppositionens kritik var snarast mot att premien inte var högre. Erfarenheterna från denna typ av stöd är dock negativa. De tidsbegränsade stöden skapar ryckighet och när stöden avslutas så går ofta luften ur marknaden. Likaså skapar regelverket runt stödet ett antal konstiga marginaleffekter. Jag räknade på utsläppseffekterna om jag själv skulle byta bil till en miljöbil. Jag konstaterade då att utsläppen från produktionen av en ny bil skulle ta drygt fem år för den nya miljöbilen att spara in. Varför ska bilköp överhuvudtaget subventioneras? Den som inte köper någon bil alls är väl den som borde premieras mest? Om man budgetmässigt analyserar övergången från bensin och diesel till etanol så finner man en annan utmaning. Bensin och diesel är högt beskattade och drar därigenom in stora summor till statskassan. En stor del av dessa intäkter försvinner när fler går över till att köra på etanol. Detta innebär att staten antingen måste sänka sina ambitioner eller höja skatten på något annat.
Nu har regeringen bestämt sig för att satsa ytterligare 240 miljoner för att till sista december 2009 fullfölja det införda programmet. Även om jag inte gillar miljöbilspremien så tycker jag ändå att det är rimligt att man genomför programmet såsom det vara beskrivet. Men det vore intressant om Ekonomistyrningsverket gjorde en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna.
SvD DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Håller med om gungor och karuseller inlägget, men värst är väll ändå att definitionen "miljöbil" innefattar Etanol bilar när forskar världen är överens om att det knappast är miljövänligt i tillverkningsledet. Det blir helt enkelt ingen possitiv miljöeffekt med Etanolbilar i trafiken.
Håller med om att det blir löjligt med subventionering av etanolbilar. Politiska floskler. Däremot håller jag inte med om Görans argument för att inte skaffa miljöbil. Argumentet att det skulle dröja 5 år innan utsläppen är i kapp. Det stämmer säkert men jag hoppas inte han skrotar sin bil. Den säljs ju till någon längre ner i kedjan och så vidare tills det ramlar ut ett riktigt miljösvin i botten. Dessutom premieras produktion av effektivare bilar med mindre koldioxidutsläpp.
Skicka en kommentar