Efter att ha sett ett avsnitt av Uppdrag granskning är det lätt att ha en mycket ”tydlig” bild av verkligheten. På ett övertygande sätt presenterar programmet ”fakta” som bygger upp en bild av hjältar och skurkar. Jag minns reportaget för några år sedan om officerare som var dömda för grova brott. I programmet fördes tesen fram att officerare hade en högre brottsbenägenhet än övriga medborgare. Dessutom redovisades det att det fanns ett antal tjänstgörande officerare som var dömda för hot mot rikets säkerhet. Bilden som bibringades tittarna var att det i Försvarsmakten arbetade ett antal dömda storspioner. Även om inga fakta var direkt felaktiga så blev helhetsbilden totalt missvisande. Om man granskade brottstatistiken mer vetenskapligt, vilket Brottsförebyggande rådet gjorde, kunde man konstatera att officerarna hade en väsentligt lägre brottsfrekvens än motsvarande befolkningsgrupp i samhället. När det gällde ”storspionerna” så avsåg det fall där personer hade förlorat en hemlig handling alternativt glömt att låsa ett säkerhetsskåp. I inget av fallen fanns något som helst uppsåt till spioneri.
Nu har Uppdrag granskningen återigen granskat Försvarsmakten. Efter att ha sett programmet är jag beklämd och beredd att utdela en hård ”dom” över flera av de inblandade. Men erfarenheten från tidigare reportage hejdar mig. Vad är det som säger att veckans Uppdrag granskning inte är lika vilseledande som tidigare avsnitt. Det är nog bättre att sitta still i båten intill en grundlig och saklig utredning av händelsen har gjorts.
Aftonbladet1 Aftonbladet2 DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Såg också programmet. Väljer att vänta med att skriva om historien. Media är media och krig är krig.
Håller helt och hållet med att man bör avvakta med kommentar i detta fall då man inte kan säkerhetsställa källorna. Men det faktum att denna information om Operation Artemis och uppgifter om övergrepp på en krigsfånge inte har kommit fram förens nu efter nästan 5 års mörkerläggande gör det nästan värt att iallafall fundera på vad en demokrati är.
Fast till skillnad från tidigare "Janne Josefssons-populärdokumentärer" har den Uppdrag Granskning hittat alltför mycket hårda bevis för att historien skulle vara tagen ur luften.
Specialförbanden har levt i en skyddad verkstad de senaste 10 åren, det är på tiden att det granskas. Och jag kan omöjligt se att Hans Alm kan ha kvar sin tjänst.
I utlandsstyrkan får vanliga soldater hårda löneavdrag om de råkar köra fast sin terrängbil. I försvarets högsta ledning får man man inte ens en disciplinpåföljd när man försöker mörka ett folkrättsbrott.
Visst, vänta tills affären är helt utredd, men ingen kan bortse från de fakta som finns, och de är skrämmande.
Skicka en kommentar