fredag 20 mars 2009

Säkerhetspolitiken haltar

Den som har följt den här bloggen under dess dryga år i etern vet nog att jag är rätt kritisk mot den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Främst riktar sig min kritik mot säkerhetspolitiken. Sverige håller på att försitta en strategisk möjlighet att öka både vår egen och våra grannländers säkerhet. I den period av relativ avspänning som nu råder i Europa finns en stor möjlighet att genomföra förändringar av säkerhetspolitiken. Ett svenskt och finskt Natomedlemskap skulle innebära att ett antal osäkerheter i vår region försvann och därigenom långsiktigt bidra till en ökad säkerhet såväl för oss själva som för våra nordiska och baltiska vänner. När det gäller den igår presenterade försvarspropositionen är jag efter omständigheterna ändå positiv. Givetvis blir försvarspolitiken ologisk och svårbedömd om den tar sin utgångspunkt i en felaktig säkerhetspolitik. Men jag väljer att bortse från det och antar att försvarspolitiken förutsätter en förändrad säkerhetspolitik. Det är mycket bra att man nu tar tag i personalförsörjningsfrågan. När jag för tio år sedan arbetade med framtidsstudier inom Försvarsmakten identifierade vi den personalförsörjningsfrågan som den viktigaste framtidsfrågan. Det är beklagligt att det tagit tio år innan det funnits politiskt mod att genomföra de helt nödvändiga förändringarna. Det är beklagligt att vi under mer än tio års tid utbildat förband som vi inte haft för avsikt att använda. Likaså är det mycket bra att man infört ett tvåbefälssystem. Behovet av det har varit väl känt men fördröjts i nästan tjugo års tid av socialdemokraterna och ett ovilligt officersfack. Men nu gäller det att höja blicken och se framåt. Samtidigt som det är viktigt att fortsätta att opinionsbilda för ett svenskt Natomedlemskap gäller det att även utveckla de substitut som har större politisk acceptans. Jag tänker då på det nordiska säkerhetssamarbetet. På måndag anordnar Folk och Försvar tillsammans med Finska institutet och den danska, finska och norska ambassaden ett seminarium om det nordiska säkerhetssamarbetet. Jag hoppas att detta viktiga arbete får den uppmärksamhet det förtjänar.

I veckans avsnitt av ”Den politiska talradion – dinledamot.se” kommenterar jag försvarspropositionen lite ytterligare. Du finner programmet på sidan http://dinledamot.wordpress.com/2009/03/19/forsvaret-bonusar-och-opinion/

SvD DN

__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson på
Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Annika Nordgren Christensen sa...

Jag är en varm anhängare av det nordiska försvarssamarbetet och är angelägen om att det både fortsätter och fördjupas. Bästa sätt att få stopp på den utvecklingen är förmodligen att kalla det för ett Nato-substitut.

Låt det stå på egna ben, alldeles oavsett om man förespråkar en svensk Nato-anslutning eller ej. Det är vare sig ett alternativ eller ett substitut, som jag ser det. Det är helt enkelt ett bra och nödvändigt samarbete som kan öka säkerheten och på sikt spara pengar.

Göran Pettersson sa...

Du har säkert rätt att det är oklokt, om än ärligt (min anmärkning), att kalla det nordiska säkerhetssamarbetet för Natosubstitut.