Våga tala säkerhetspolitik

Försvaret är en av statens huvuduppgifter. Trots att jag företräder det mest försvarsvänliga regeringsalternativet i riksdagen så är jag inte nöjd med regeringens försvars- och säkerhetspolitik. Jag skulle fara med osanning om jag sa att prioriteringen mellan statens olika utgiftsområdena skulle ha blivit densamma om jag fått bestämma den själv. Som en liten intern och extern opinionsbildning inkluderar jag en liten kampanjfilm från den amerikanska presidentvalskampanjen 1984. Vinnaren i det valet, som på den tiden hånades rätt hårt här i Sverige, bidrog genom sin konsekventa säkerhetspolitik till att knäcka Sovjetunionen och därigenom öppna upp ett antal länder i Östeuropa och därigenom sprida demokratin. Nu menar jag inte att Sverige skulle ikläda sig en sådan roll men däremot borde vi ta vår del av ansvaret för att försvara säkerheten och demokratin i vår del av världen.

Inom kort lämnar regeringen en försvarsproposition till riksdagen. Igår gjorde man ”pös” man ut lite information från den. Nyheten gick sedan runt i media som en dramatisk ändrad inriktning av försvarspolitiken. Om förändringen utgör en brytpunkt eller ej är för tidigt att uttala sig om i sak är den dock mycket begränsad. Huvudsakligen rör det sig om en redovisningsteknisk fråga. Försvarsmakten utökas med fyra så kallade mobiliseringsbataljoner men dessa ges en så låg beredskap att man kan ifrågasätta om det är rimligt att kalla dem för förband. Med liknande resonemang kunde man skapa tio brigader som hade en beredskapstid på tio år. Det är viktigt att vi nu inte går tillbaka till den sortens falska matematik som präglat mycket av försvarsplaneringen under de senaste decennierna. En sak i gårdagens utspel som dock var mycket efterlängtat var fokuseringen på Gotland. Jag anser att en av de största svagheterna i 2004 års försvarsbeslut, vid sidan om bristen på reformering av personalförsörjningen, var just övergivandet av Gotland. Nu meddelas att man avser förhandslagra tung utrustning för ett stridsvagnskompani på Gotland. Det är inte mycket men det är trots det en tydlig och bra åtgärd.

Det är nu mycket viktigt att de finns politiskt mod att driva igenom förändringarna i personalförsörjningssystemet. Vi är inte betjänta av ett personalförsörjningssystem som inte producerar förband som kan användas här och nu och för de uppgifter som är aktuella. På ett par punkter kan jag dock tänka mig modifieringar av de hittills presenterade systemet. Jag tycker att man ska överväga att införa en allmän och lika värnplikt för alla. Den kan dock inskränka sig till att vara endast ett par dagar och endast innehålla försvarsinformation och en förberedande mönstring. Detta moment skulle med fördel kunna genomföras genom att Försvarsmakten kom till gymnasieskolorna och genomförde momenten där.

Slutligen över till den avgörande frågan, säkerhetspolitiken. Med en ologisk säkerhetspolitik främst formad utifrån historiska låsningar och partipolitiskt taktiserande är det omöjligt att ta fram en bra försvarspolitik. Det är hög tid att Sveriges ledande försvars- och utrikespolitiker vågar sig upp på scenen. Det är nu, under en period av relativt låg spänningsnivå, som man ska göra förändringar av säkerhetspolitiken. Att invänta en situation då läget har skärpt till sig är oansvarigt!

DN ledare SvD ledare SvD
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik