söndag 26 april 2009

Vilken blir slutsatsen?

Igår skrev jag och riksdagskollegan Karl Sigfrid på Svenska Dagbladets Brännpunkt om Moderaternas utveckling till ett statsbärande parti. Vi konstaterade att partiets ökade storlek och därigenom inflytande ställer ökade krav på pragmatiska lösningar. Likaså lyfte vi fram att med en ökad mångfald inom partiet så ökar möjligheterna till en intern och mer intellektuell debatt. Vi skrev artikeln några dagar innan regeringen överraskade oss med sitt beslut om viljan att politisera AP-fonderna. Jag tycker att just det beslutet är exempel på ett beslut som skulle blivit annorlunda om det utsatts för lite kritisk granskning innan det fattades. Jag har svårt att se att någon av regeringsmedlemmarna idag inte skulle vilja ha beslutet “otaget”. Men nu är det tyvärr inte så enkelt att skadan går att göra ogjord. Regeringen har på sätt och vis tagit ett ickereversibelt beslut och skapat en ny praxis. Därför förvånar det inte att Lars Ohly gör vågen. Lite mer förvånande är det kanske att Thomas Östros stämmer in i hyllningskören. Socialdemokraterna under Göran Persson och Pär Nuder har tappert försvarat AP-fonderna mot vänsterpolitikernas önskan till politisering. Måhända är det så att Alliansregeringens beslut hjälpt Thomas Östros att lösa ett internt problem inom vänsterkartellen, tyvärr på samhällets och pensionärernas bekostnad.
Men det tjänar föga att gråta över spilld mjölk. Istället får man försöka göra det bästa av situationen. Det var glädjande att Per Schlingman under intervjun i Aftonbladet och Svenska Dagbladets korseld inte stred passionerat för beslutet. Likaså var AP-fondbeslutet frånvarande i Fredrik Reinfeldts tal vid den kommunala rikskonferensen, om det nu inte var det som avsågs när han talade om vikten av självkritik. Kan det till och med vara så att det olyckliga AP-fondbeslutet medför att regeringen vinnlägger sig om att framgent utsätta sina beslut för en lite mer allsidig politisk kvalitetsgranskning innan de fattas. Om det blir resultatet så tror jag att vi stora möjligheter att ta och befästa positionen som Sveriges ledande och statsbärande parti. Jag är hoppfull att så kommer att bli fallet.
DN SvD

1 kommentar:

Leif Ekstedt sa...

Det tar sig i Lohärad. Bra inlägg.
Det gäller balansen mellan antalet väljare och ideologi.
För egen del tror jag att skall lägga en röst på Hökmark i EU-valet.
Ingen röst i kyrkovalet men naturligtvis en moderat röst 2010.
Under förutsättning att man håller en kurs som kan föra Alliansen till seger.