Idag har det varit en intensiv dag på bloggen. Det som skapat intresset var mina kommentarer om den senaste opinionsundersökningen. I ett par korta meningar skrev jag om vårt valsystems svagheter. Några av besökarna på bloggen har valt att tolka det som om jag tycker att man ska ställa mindre krav på riksdagsledamöterna att vinna väljarnas förtroende. Saken är nog snarare den att jag förespråkar ett större inslag av personval samt en ökad tydlighet vem det är som representerar vem i riksdagen. Dagens valsystem även om man ändrar gränserna för personvalet leder till otydliga och osjälvständiga riksdagsledamöter. Ett av skälen till detta är att väljarna i första hand röstar på partier och inte personer. Om vi övergick till ett valsystem med majoritetsval i enmandatsvalkretsar så skulle detta ändras. Då blev partierna tvungna att välja kandidater som kunde vinna väljarnas förtroende. Det i sin tur skulle ändra balansen i förhållandet parti/vald ledamot. Majoritetsvalsystemet skulle också innebära att regeringsalternativen skulle välja att samlas runt en kandidat per valkrets, möjligen skulle man hålla någon form av förval/primärval för att fastställa vem som skulle representera ”partiet/partierna” i det riktiga valet. Dick Erixon har återkommande argumenterat för ett dylikt valsystem. Han har på sin blogg dessutom redovisat en valkretsindelning. Den bygger på att antalet ledamöter i riksdagen dessutom reduceras från dagens 349 till 249, även i den frågan håller jag med Dick Erixon. Jag har skrivit om valsystemet flera gånger tidigare här på bloggen, här är en länk till de inläggen.
Dick Erixons valkretsindelning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Snälla, oavsett personval eller ej. Så viner partipiskan då lyder alla.
Göran;
Problemet med enmansvalkretsar är att det inte undviker "bortkastad-röst"-problematiken.
Tänk dig att jag ska rösta i min kommun (eller vad nu en valkrets är). Där finns en "populär äldre man" som synts & hörts mycket och länge i kommunen, han har hjälpt till att bygga köpcentra och badhus etc. En "stark man" helt enkelt.
Sedan finns det yngre blod som vill förändring, och inte är riktigt så insyltade i kommunens societetsliv.
Nå när jag ska rösta på valdagen - då finns det stor risk för att jag inte "vågar" lägga min röst på något osäkert kort, eftersom det då blir en "bortkastad röst".
Jag håller med dig om att det är bra att politikerna fattar vem det är som är uppdragsgivaren - men majoritetsval i enmansvalkretsar är inte rätt lösning.
Bättre är personval utan spärrar, 0%, på riksnivå. Då blir det verkligen inte en bortkastad röst att rösta på ungt blod. Det finns reell chans att en sådan röst "kommer till användning".
Replikera gärna min kommentar på ditt förra inlägg också - där jag kritiserade dina svar på mina fyra recept.
Så den som har flest röster i partiet ska den då bli statsminister?
Nu förstår jag inte att du skriver en postning nummer två i samma ämne. Det kan ju bara resultera i förvirring.
Jag lägger alltså in en länk till din förra postning i samma ämne?!?
http://dinledamot.blogspot.com/2009/07/valsystemets-svagheter.html
Skulle man också kunna tänka sig att få svar på sina funderingar där?
Jag föredrar ett system av finländsk modell istället. Jag är inget större fan av enmansvalkretsar, eftersom representationen av mindre partier blir lidande. De enda partier som skulle må bra av ett sånt system är S och M.
I Finland har man istället ett system där man måste rösta på en person, men alla personrösterna registreras också på det parti personen tillhör. Därefter fördelas mandaten utifrån antalet röster på partierna och vilka som besätter mandaten bestäms helt utifrån vilka som fått flest röster i partierna. Således har partierna själva inget inflytande över ordningen på sina ledamöter. Det är ett system som har det bästa av två världar i min mening.
Anser .att Per Petterssons idé
är bäst så här långt.
Vad händer om någon får fler röster än partiledaren?
Skicka en kommentar