söndag 19 juli 2009

Valsystemets svagheter

Att mäta väljaropinionen mitt i semestertider är säkert en utmaning. Idag publicerar Aftonbladet en undersökning genomförd av United Minds i samarbete med Cint. Mig veterligt har denna konstellation inte redovisat undersökningar under särskilt lång tid och det finns anledning att titta lite närmare på deras mätmetoder. Undersökningarnas fråga är “Hur skulle du rösta om det var val idag?” och är gjord online. Antalet deltagare är runt 2000 vilket är likvärdigt med Sifo och Synovates mätningar. De svarande utgör ett riksrepresentativt urval och resultaten är viktade utifrån hur deltagarna sagt att de röstade i valet 2006. Sammanfattningsvis verkar det som om United Minds och Cint borde ha i stort sett likvärdiga möjligheter som de mer etablerade instituten att mäta av väljaropinionen.

Vad säger då de senaste resultaten?
Till skillnad från de andra instituten redovisar United Minds/Cint ett ganska stort avstånd mellan blocken. Från att vägt ganska jämt fram till maj har United Minds/Cint visat på större differens mellan blocken. I majmätningen uppmätte man avståndet till 7,3 procentenheter och i sin junimätning är resultatet 6,3 procentenheter. Det som fått mest uppmärksamhet i media är resultaten för Sverigedemokraterna och Piratpartiet, i julimätningen får 4,1 respektive 4,2 procent. Det bör observeras att detta innebär en minskning för sd med 0,6 procentenheter från junimätning emedan pp ökat med 0,3 procentenheter till 4,2 procent. Att fyra partier (c, kd, sd och pp) balanserar på fyraprocentgränsen så talar för att valet 2010 mycket väl kan komma att avgöras av några få röster.

Personligen är jag ingen helhjärtad anhängare till det svenska valsystemet. Idag när riksdagen så tydligt är uppdelad i två block är systemet med en stor mängd partier något egendomlig. Valet 2010 borde handla om valet mellan de två regeringsalternativen. Istället riskerar valet att bli en vild budgivning mellan partier med behov av att profilera sig. Det kan tyckas att ett sådant system erbjuder en större valfrihet men verkligheten är väl snarast att det som sägs i valrörelsen riskerar att vara helt överspelat när regeringen har formats. Bildandet av Alliansen rådde till stora delar bot på problemet vid valet 2006 jag hoppas att vi lyckas lika bra med att hålla ihop laget även inför valet 2010.

Aftonbladet _DN SvD
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.wordpress.com

Andra bloggar om:

25 kommentarer:

greyman sa...

Den stora faran med ett tvåpartisystem som du tycks förespråka är vad som händer när partierna är överens om något samtidigt som en stor del av befolkningen tycker motsatt sak. Detta är ingen avlägsen möjlighet utan händer tyvärr hela tiden i USA där man har just ett sådant system.
Politiska förändringar i ett sådant system är också mycket långsammare än i ett system med flera partier. Ytterligare en allvarlig brist är att stora grupper riskerar att känna att de inte blir representerade i riksdagen, något som oavsett om det är sant eller inte är en direkt fara för demokratin.
Ett flerpartisystem kan lätt gå till ett tvåpartisystem. Ett tvåpartisystem har ytterst svårt att gå mot ett flerpartisystem, men kan ganska lätt gå mot ett enpartisystem.

brodeur sa...

ja som i "alyspolitiken" , det finns en jämn och stark opinion mot dagens "konsensus" . Drygt hälften tycker det vore bra med en mer restriktiv politik och väldigt få stödjer dagens naiva svängdörrar.

Hur vore det om seriösa partier började hantera frågan seriöst.

Affe sa...

brodeur,

och glöm inte att de undersökningarna är mycket tveksamma. Man brukar använda det värdeladdade ordet "flykting" i frågorna. Något som förvillar en hel del.

Vad folk tycker om de 90% av invandrarna som inte är flyktingar utan får stanna av andra skäl, skäl som de ofta skaffat sig efter avslaget genom att vistas här illegalt, skaffat barn osv. En sån undersökning skulle nog visa på ett motstånd närmare 80-90%.

Anonym sa...

Seriöst,
Det förakt du visar för demokrati med detta inlägget gör mig rädd.

du tycker alltså att mindre partier inte har existensberättigande?

sanningen är ju den att det är just vårt demokratiska system som säkerställer att vi får en politik som är så representativ för folkviljan som möjligt. Även om det är åsikter som du och jag kan anse vara obekväma. Men vi ska aldrig ta oss rätten att disrespecta någons rätt till representation.

Tvåpartisystem är riktigt dåligt. Näe, snarare anser jag att vi bör sänka procentspärren, så vi får lite liv i luckan.

Olof Bjarnason sa...

Framtiden tillhör sakfrågorna, inte paketlösningarna eller blockpolitiken.

Vad än folk vill i allmänhet kommer det behöva sätta sig in i sakfrågor mera.

Mina recept för detta är:

1. Sänk procentspärrar på alla nivåer: personval, partier, kommun- riks- eu. 0% borde gälla. Anledning: idag tänker människor "men det är en bortkastad röst att rösta som mitt hjärta säger" <- detta tänkandet ska inte behövas i en demokrati. Man ska kunna rösta som man tycker!

2. Det bör finnas ett sätt för människor att påtvinga folkomröstning i en viss fråga. Ta t.ex. FRA-lagen. Säg att 20.000 namnunderskrifter skulle vara tillräckligt för att puffa upp frågan till folkomröstning. Detta skulle förstärka Sveriges demokrati!

3. Författningsdomstol bör inrättas. Lagrådet i all ära - men de har ingen makt att säga stopp på riktigt, och är dessutom valda av politiker så det blir "stryk medhårs" hela tiden. FRA-lagen hade åkt i papperskorgen direkt med en sådan instution i samhället.

4. Max 8 år i riksdagen. Idag ser vi riksdagsledamöter som varit inständga i riksdagen sedan 80-talet. Hur bra koll har de på samhället och dess medborgare..? Med 8 år max i riksdagen blir inte partipiskan lika kraftfull längre - eftersom "lismandet" för att få en plats inte längre är lika värdefullt. Då får vi människor som brinner för ideologi och politik och inte makt till riksdagen.

Tack för ordet!

Alphod Highter sa...

Hej Göran, kul att läsa dina politiska småfunderingar om två alternativ i valet 2010. Visst är det bra att plocka bort dåliga konkuerrenter som PP och andra låtsaspartier. Men varför stanna där, varför lämna kvar den sista och största dåliga och onödiga konkurrenten, det rödgröna rikadgsblocket??? Det borde ju räcka med ett bra alternativ i valet. Jag frågar mig nu är ditt blogginlägg blott ett missriktat fall av falsk ödmjukhet?

SBJ sa...

Det största problemet, och hotet, idag som jag ser det, är att det inte finns någon reell opposition. Båda blocken för i slutändan samma politik utom i vissa petitesser.

Även om S-blocket inte lider av samma marknadsfundamentalism som högern, så är de skrämmande överens när det gäller de fascistlagar som införts de senaste åren. Det är väl i princip bara MP och möjligen delvis V som erbjuder demokrati. För Högerpartierna och S så gäller Partipiskan, och denna "piska" är ett enormt hot mot demokratin.

Bästa sättet vore att inte låta partierna bestämma vilka som ska få delta i riksdagen, utan att samtliga riksdagsmän enbart släpps in med personröster. Väljarna bör också ha möjligheten att "rösta ut" kandidater som folket anser inte vara lämpade att sitta i Riksdag/regering (Bodström och Ask är bra exempel på den typ av politiker som inte borde släppas i närheten av en maktposition)

Mycket får skyllas på den allt för höga ersättning riksdagsmän får, som lockar helt fel typ av människor till politiken, där man istället kunde ha fått in folk som är seriösa, och har sveriges bästa i sinnet, och inte enbart sina egna plånböcker som nu är fallet.

Anonym sa...

ja, det är ju jobbigt att typ hälften av väljarna tycker något annat än socialmoderata demokratsamlingspartiet tycker. det måste givetvis stoppas omedelbart. alla borde tycka likadant så vi slipper massa onödiga diskussioner jämt!

Hans J sa...

Du skriver:

"Valet 2010 borde handla om valet mellan de två regeringsalternativen."

"Borde" och "borde"? Jag gissar att vad du egentligen menar är att allianssidan skulle tjäna på en sådan sammanhållning... Några av de ingående partierna: Kristdemokraterna och Centerpartiet kan komma att åka ur riksdagen men det kanske är ett mindre problem?

Ska begreppet "samlingsparti" utökas till att omfatta även de olyckliga partispillror som åker ur riksdagen. Kanske dags att starta Allianspartiet? Vi skulle då ha två allianspartier: Allianspartiet OCH moderata Samlingspartiet. Vad mer exakt är "M" ett samlingsparti av? En annan idé är att slopa delen "Moderata" och bara behålla:

Samlingspartiet !

Du skriver vidare:

"Istället riskerar valet att bli en vild budgivning mellan partier med behov av att profilera sig."

"vild budgivning"? Om partier inte har olika åsikter har de ju inget existensberättigande. Naturligtvis måste "väljarna" få chans att säga vad i en "allians" som de vill prioritera? Nu representerar du ju det största av de i alliansen ingående partierna och detta partiet tjänar nog mest på den "alliansinterna debatten lägger sig".

Inte nog med att medborgarna mellan valen bör hålla käft. Nu ska också partierna inför riksdagsval hålla käft...

Allt för att en "obestämd politik" ska vinna. Men vad är det då vi får?

All debatt kan ju inte för tid och evighet "lägga sig" ?

Qer sa...

"Personligen är jag ingen helhjärtad anhängare till det svenska valsystemet. Idag när riksdagen så tydligt är uppdelad i två block är systemet med en stor mängd partier något egendomlig. Valet 2010 borde handla om valet mellan de två regeringsalternativen."

Ja fy sjutton för jobbiga väljare som har åsikter och skit. Det vore givetvis mycket bättre om de fick känna sig duktiga var fjärde år genom att välja mellan "lite i mitten" och "lite i mitten, fast annorlunda" och man sen slapp befatta sig med dem och fick jobba i fred.

Jag förstår att det måste vara oerhört irriterande att vanlig pöbel har åsikter och ställer till det för dig. Ni vill, trots allt, bara alla väl och vet vad som är bäst för dem så folk borde ju hålla käften och låta er styra deras liv i fred!

Göran Pettersson sa...

Tack för en stor mängd kommentarer. I vissa fall tror jag ni har misstagit er på var jag står i frågan om valsystemet. Jag tänkte skriva ihop ett särskilt blogginlägg i ärendet men intill dess kan ni ju studera vad jag skrivet i frågan tidigare. Mina blogginlägg om valsystemet finner ni om ni följer denna länk http://dinledamot.blogspot.com/search?q=valsystem

Qer sa...

"I vissa fall tror jag ni har misstagit er på var jag står i frågan om valsystemet."

Nejdå, det framgår med all önskvärd tydlighet att du vill ha det "som förr", med ett rött och ett blått block som stångas enligt väletablerat mönster mot varandra i snudd på regisserade debatter.

Sorry, det är ni själva som skitit i det blå skåpet och som kommer få som resultat "en vild budgivning mellan partier med behov av att profilera sig". Orsakerna är lätta att förklara och inkluderar små fina påhitt som "FRA-lagen", "IPRED", "datalagringsdirektivet" etc.

Situationen för mig är enkel, jag vill inte lägga min röst vare sig på det röda eller blå blocket för jag har inget som helst förtroende för er längre och mitt förtroende ökar inte direkt för sådant väljarförakt som du just framförde.

Så jag kommer dra mitt strå till stacken och göra vad jag kan för att PP ska få chansen att bråka med er på första parkett i nästa valperiod. Tänk på det när du ser opinionssiffrorna, det är ni själva som gett PP chansen och varje gång ni orerar om mer övervakning och starkare upphovsrätt så är det ytterligare en skopa gödsel på PP:s tillväxt.

Olof Bjarnason sa...

Göran P;

Det vore intressant att höra dina åsikter om mina fyra punkter!

Patcha Sveriges Politiska Maskin

Mattias A sa...

Visst vore det härligt om man kunde få allt i en enda stor paketlösning, endast ett rättmätigt parti? Då slipper man ju att folk röstar "fel" och andra knasigheter som den förbaskade demokratin ställer till med.

Göran Pettersson sa...

Till Olof Bjarnason:
Här är mina kommentarer till dina fyra punkter.
1. Jag är snarare för majoritetsvalssystem i enmandatsvalkretsar. Man skulle kunna kombinera detta med att rösten var överförbar dvs om min kandidat inte kom som nr 1 eller nr 2 och ingen kandidat fick mer än 50 % så gick min röst till mitt andrahandsval.
2. Jag är ingen stor anhängare av folkomröstningar. Den politiska majoriteten måste ta ansvar för en helhet. Erfarenheterna från delstater i USA med många folkomröstningar visar också att systemet har rätt stora nackdelar, se Kalifornien.
3. Här håller jag med dig, vi borde ha en författningsdomstol.
4. Jag tycker nog att väljarna kan få välja helt fritt vilka de vill ska representera dem i riksdagen. Jag är inte säker på att osjälvständigheten tilltar med åren. En viktigare skillnad för att få riksdagsledamöter med starkare personliga mandat är att övergå till majoritetsval (se mitt nästa blogginlägg).

Nisse sa...

Majoritetsval till regeringen skulle jag kunna svälja ifall vi samtidigt fick proportionella val utan procentspärr till riksdag (separation av de lagstiftande och ekonomiska makterna), gärna i kombination med att endast folket och inte politikerna bestämmer över grundlagen (d.v.s. folkomröstningar i grundlagsfrågor men inte i frågor av lägre dignitet). En författningsdomstol som kontrollerar att regering och riksdag håller sig inom reglerna och eljest har makt att avskeda dessa skulle också falla mig väl i smaken.

Om alliansen drev ett dylikt grundlagspaket (gärna tillsammans med en minskning av antalet riksdagsledamöter till 49 stycken) inför mandatperioden 2010-2014 så skulle jag kunna rösta borgerligt en gång till, om än med stora våndor i mitt liberalkonservativa hjärta.

Rikard sa...

Under lång tid i landets historia hade Socialdemokraterna stor majoritet i riksdag. Skulle du då ha argumenterat för ett enpartisystem för att "systemet med en stor mängd partier något egendomlig"?

Jag förstår inte hur du tänker. Utveckla gärna.

dizzey sa...

Öh förutom att de två blocken vi har är överens om ganska mycket. S blocket lägger fram förslagen och M blocket ror iland dem.

eller vi kanske skulle gå över till bara ett block. att dyliga dårar får ha makt

Sven Tycker sa...

Jo, på den högra planhalvan gör ni ju vad ni kan för att skapa ett tvåpartisystem. Moderaterna är ju på väg att äta upp sina stödpartier.

Men jag kan inte se att det skulle vara demokratiskt att föredra. USA kan väl tas som exempel på ett land med tvåpartisystem. Två partier som slåss om samma väljare och ofta är extremt lika, för att inte skrämma bort marginalväljare.

Ett riktigt demokratiskt system har partier för alla åsikter. Sedan får man kompromissa när valet är gjort. Och en spärr för att hålla mallt för udda åsiktsriktningar ute.

Underligt, men det påminner om Sverige.

E-mannen sa...

Att önska sig ett 2-partis-system som i USA är det dummast jag hört på länge.

Olof Bjarnason sa...

Hej Göran! Tack för ditt svar.

Jag vill kommentera och fråga ut dig om dina svar.

1. Jag är snarare för majoritetsvalssystem i enmandatsvalkretsar. Man skulle kunna kombinera detta med att rösten var överförbar dvs om min kandidat inte kom som nr 1 eller nr 2 och ingen kandidat fick mer än 50 % så gick min röst till mitt andrahandsval.

Du menar att det skulle bli "starke män" i varje kommun. Nja. Det låter nästan ännu värre än procentspärrar om du frågar mig. Småmaffiabossar är inte speciellt tilltalande om man säger så ...

Om jag misstar mig får du gärna förklara mera ingående.

2. Jag är ingen stor anhängare av folkomröstningar. Den politiska majoriteten måste ta ansvar för en helhet. Erfarenheterna från delstater i USA med många folkomröstningar visar också att systemet har rätt stora nackdelar, se Kalifornien.

Den politiska majoriteten är folket, om det varit folkomröstning. De tar automatiskt ansvar för omröstningen, då det är de som tar dess konsekvenser.

Exemplifiera gärna vad som gått fel från Kalifornien - det jag hört därifrån är att Schwarzen fixat riktigt bra miljötänkade- och lagar, i en stat som varit på ruinens brant både ekonomiskt och miljömässigt.

3. Här håller jag med dig, vi borde ha en författningsdomstol.

Då jobbar vi tillsammans för detta!

4. Jag tycker nog att väljarna kan få välja helt fritt vilka de vill ska representera dem i riksdagen. Jag är inte säker på att osjälvständigheten tilltar med åren. En viktigare skillnad för att få riksdagsledamöter med starkare personliga mandat är att övergå till majoritetsval (se mitt nästa blogginlägg).

Min poäng är att en riksdagsledamot som sitter i rum 101 i tjugo år inte har så mycket med Sverige i stort att göra längre. Han/hon vet helt enkelt inte vad som sker "på gatan" längre. Vi bör undvika sådana "politiska broiler"-situationer - och satsa på att få in politiker som brinner av intresse för sina frågor - inte checkar ut sin lön i oändlig tid.

Väl mött kul med diskussionen!

Göran Pettersson sa...

Det verkar som om Norrtelje Tidnings vikarierande politiske chefredaktör är inne på samma linje som jag i dagens ledare, http://www.norrteljetidning.se/nyheter/ledare/id/9732

Han tar dock inte sitt resonemang hela vägen, men det kanske kommer.

Hans J sa...

Ojoj, oj...

"Problemet är bara att en Al Franken förutsätter att vi har ett politiskt system där väljarna representeras direkt av personer, som visserligen är med i ett parti, men i första hand är ansvariga inför sina väljare och inte partipiskan." (min kursivering)

"En kandidat som måste ta hänsyn till väljarnas åsikter, eftersom det är dem och inte partiledningen som sitter på nyckeln till en framgångsrik karriär."

Ojoj, oj igen...

Tankarna går osökt? och direkt till Karl Sigfrid. Sedan är det krasst och starkt av NT att peka på att det handlar om framgångsrika karriärer.

För att återkomma lite till vad jag skrev ovan: Får jag fråga vad delen "samlingspartiet" i Moderata samlingspartiet egentligen står för. Var anledningen att det skulle vara olika inriktningar som skulle samsas i ett parti? Alltså både ideologisk konservatism och strukturkonservatism? Värdekonservatismen torde det väl mest vara kristdemokraterna som står för med "de nya moderaterna". Jag vill gärna ha din syn på saken.

Göran Pettersson sa...

Till Hans och Olof:
Jag tror att jag har uttömt min förmåga att besvara era följdfrågor. Till del tror jag att det beror på att vi har olika åsikter. Jag anser att ett system med enmandatvalkretsar leder till en förändrad balans mellan ledamoten och partiet. Partiet blir enligt min uppfattning mer beroende av ledamoten än med dagens system.

Jag anser vidare att ett tvåpartisystem ger en tydligare rollfördelning majoritet - opposition. Det är väl snarast när man har stora koallitioner som det blir en otydlighet och därigenom svårt att utkräva ansvar.

Några av kommentatorerna här på bloggen verkar tro att jag förorda ett enpartisystem. Hur det kommit till den slutsatsen är mig en gåta. Jag vill ha mer konkurrens och det åstadkomms genom majoritetsval, man vinner eller förlorar.

Slutligen till Hans. Jag vet inte hur man tänkte när man antog namnet samlingspartiet och jag finner ingen anledning att forska i det heller.

Locutus sa...

Om det som sägs under valet är överspelat, så är det väl en brist i politiken och inte i valfriheten.

Med ett tvårpartisystem, hamnar man dessutom lätt i valet mellan pest och kolera. Nu har vi i alla fall några lite mindre allvarliga sjukdomar som kan ta plats från de två dödliga.