Om Euron och jordbruksstöd

Riksdagen har juluppehåll och det ger möjlighet till att fundera över vad nästa år ska bjuda på för utmaningar. Det är väl en inte alltför vild gissning att påstå att mycket kommer att kretsa runt krisen i eurosamarbetet. Jag röstade ja i den svenska folkomröstningen om Euron 2003. Jag gjorde det utan någon större entusiasm. I grunden vara jag rätt skeptisk till konstruktion med en gemensam penningpolitik och nationell finanspolitik. Jag undrade hur EU skulle kunna agera mot ett land som inte följde kriterierna för finanspolitiken. 2006 fick vi svaret när Tyskland och Frankrike bröt mot kraven i stabilitets- och tillväxtpakten och därefter drev igenom att de inte skulle få någon bestraffning. Nu har krisen i Grekland och Irland visat att regelverket runt Euron varit otillräckligt och vi ser nu raska steg mot en mer samordnad finanspolitik inom euroområdet. Jag är en stark anhängare av EU men samtidigt är jag mycket kritisk till mycket av det EU gör. Att jag ändå tycker att det är bra att vi har EU är att alternativen vore mycket sämre. Under 1900-talet startades två världskrig i Europa, något sådant får inte ske igen. Genom en ökad integration mellan Europas länder kan riskerna för nya utbrott av krig och förtryck minimeras. Europrojektet är en viktig del i denna integration. Det var också det bärande skälet till att jag röstade ja 2003.

Arbetet med EU:s långtidsbudget är nu igång och det drar ihop sig till nya maktkamper. Den viktigaste frågan gäller avvägningen mellan jordbruksstöd och satsningar på forskning och utveckling. Jordbrukspolitiken svarar för cirka 40 % av EU:s budget och det är lätt att förvånas över denna prioritering. Det är dock viktigt att beakta att jordbrukspolitiken är ett av få områden som styrs från EU. Skälet för detta var att många av Europas stater kraftig subventionerade sitt jordbruk. För att komma till rätta med denna konkurrenssnedvridande subventionspolitik gjordes jordbrukspolitiken gemensam. Nu är utmaning att gradvis minska stöden till jordbruket och öppna upp EU för import. Detta skulle kunna innebära en möjlighet för länder i tredje världen att få exportinkomster. Tyvärr går processen långsamt och det finns nu tecken på att Frankrike ånyo tänker slå vakt om jordbruksstöden.

DN SvD SvD