Euroländerna, EU och IMF har under den senaste tiden gjort stora insatser för att rädda eurosamarbetet. Är det en lönlös kamp? Min favorittidskrift, The Economist, hävdar att så är fallet. I veckans nummer för man ett logiskt och rationellt resonemang runt varför räddningsprogrammet inte kommer att fungera. I Svenska Dagbladet redovisar Rolf Gustavsson på ett förtjäntfullt sätt bakgrunden till det europeiska samarbetet. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att EU i första hand inte är ett ekonomiskt projekt utan ett politiskt. Jag tror också att det är det faktumet som kommer att avgöra krisen för euron. Däremot kommer statsskuldkrisen att förändra EU. Jag tror att vi kommer att få se en ökad finanspolitisk integration framförallt inom eurozonen. Jag hoppas också att EU kommer att slå in på en mer utvecklings- och tillväxtvänlig linje. Om EU inte blir mer utvecklingsinriktat så kommer områdets betydelse och inflytande att minska. Detta vore mycket olyckligt för världen som helhet, världen behöver ekonomiskt starka demokratier som kan matcha de ekonomiskt allt starkare diktaturerna.
E24 SvD VA DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar