Inför valet 2006 var det många som var överraskade av Centerpartiet och dess ledare Maud Olofsson. Centern uppfattades att vara det kanske mest liberala alternativet i svensk politik. Valet blev också en framgång för Centerpartiet och partiets valresultat bidrog aktivt till att Alliansen kunde ta över regeringsmakten. Mandatperioden innebar dock en kräftgång för Centern. Uppdraget som näringsminister tyngde partiledaren. Förvisso syntes Maud Olofsson mycket i media men hon klagade över att hon tvingades hantera de svåra frågorna runt statliga bolag och krisande industrier. Valet 2010 blev ingen framgång för Centern och efter valet så flyttades ansvaret för de statliga bolagen till det moderatledda finansdepartementet. Då skulle man kanske kunna tro att centerledaren var nöjd. Men icke, nu klagas det istället på att man inte syns tillräckligt. Igår presenterade Centerpartiet sin valanalys. Jag tycker att den verkar rimlig. Måhända skulle den även ha lyft upp frågan om den egna attityden. Jag tror inte att väljarna söker sig till partier och partiledare som i första hand uppfattas som gnälliga.
Men alla centerpartister är inte gnällmostrar. Här kommer ett exempel på en som har en helt annan utstrålning. Du kan lyssna på hennes idéer runt utvecklingen av Centern om du följer den här länken.
Expressen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar