PJ Anders Linder lyfter fram ett viktigt ämne, behovet av utveckling och konkurrens, i sin ledare i dagens SvD. I början av denna månad talade jag om samma ämne i en riksdagsdebatt om kommunal ekonomi. Du finner hela debatten på sidan http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2010/11:65#anf84
Mitt inledningsanförande finner du här nedanför.
Anf. 84 GÖRAN PETTERSSON (M):
Fru talman! Betänkandet behandlar 13 olika motioner. Det stora flertalet av dessa motioner har avstyrkts av ett enigt utskott, oftast med hänvisning till två pågående utredningar – den ena gällande det kommunala balanskravet och den andra gällande kommunal skatteutjämning.
Jag tänker uppehålla mig vid de motioner där vi är oeniga, vilket också är vad denna debatt har handlat om så här långt. Kärnpunkten där det skiljer sig mellan majoriteten och dem som motionerat är vinst i välfärdssektorn. När man tittar på denna fråga måste man se lite långsiktigt. Vad står välfärdssektorn inför för utmaningar?
Sveriges Kommuner och Landsting gjorde i bred politisk enighet en utredning där man tittade på finansieringen av välfärdssektorn 20 år framåt i tiden. I utredningen konstaterade man att om vi fortsätter i tangentens riktning och bara gör en trendframskridning skulle välfärden om 20 år kosta motsvarande 13 skattekronor mer i kommunalskatt. Den breda parlamentariska gruppen var överens om att det inte var lösningen, utan man såg framför sig att man skulle behöva vidta många olika åtgärder.
Det här skulle jag vilja koppla till vinst i välfärdssektorn. Ska vi kunna slå vakt om den gemensamt finansierade välfärden är det viktigt att vi har en utveckling inom denna sektor. Ser vi på samhället i övrigt har utvecklingen mycket drivits av två saker. Det ena är konkurrens, och det andra är vinstintresse. Dessa två saker tillsammans har lett till att det har funnits en innovation i samhället; man har gjort saker på nya sätt, effektiviserat och levererat en kvalitet som har varit efterfrågad.
Jag ska ta upp en sektor som är nödvändig för samhället, nämligen livsmedelsdistribution. Utan livsmedelsdistribution blir det nöd och elände i landet. Men livsmedelsdistributionen sköts inte av stat, kommun och landsting utan i privat regi med vinstintresse. Det har skett en enorm förändring på 50 år. För 50 år sedan stod en handlare bakom en disk. Man sade vad man skulle ha till handlaren, han plockade ned varorna i en påse och man betalade.
I dag sker livsmedelsdistributionen helt annorlunda med en helt annan produktivitet. Utvecklingen har skett samtidigt som de som har drivit verksamheten haft ett uttalat vinstintresse. De har varit ute efter vinst och gjort stora vinster, men arbetssättet har också förändrats. Det innebär inte att det levereras en sämre kvalitet i dag. Vi som varit med om båda handlarformerna tycker nog att den kvalitet som erbjuds i dag är mycket högre. Det är ett mycket större utbud till ett relativt sett mycket lägre pris.
I dag går vi själva runt med våra vagnar och plockar i varor. Vi kanske till och med skannar varorna själva och betalar direkt i kassan.
Det är därför viktigt att större delar i välfärdssektorn öppnas för den innovationskraft som konkurrens, öppenhet och vinstintresse innebär.
En stor majoritet i kammaren ansluter sig i de flesta frågor till tron på marknadsekonomin. När det gäller välfärdssektorn kommer vi in på ett nytt område, och då blir det kanske lite skrämmande och farligt. Det lyfts ofta fram delar där detta inte har fungerat och någon har misskött sig. Dessa exempel får dock inte göra att vi slutar att utveckla oss mot ökad konkurrens, ökad valfrihet och ökad effektivitet.
När det offentliga beställer varor och tjänster är det viktigt att man är noga. Jag håller fullständigt med dem som har gjort inlägg tidigare om att man måste vara noga med att följa upp kvaliteten. Det har i många upphandlingar blivit alldeles för mycket fokus på priset. Det offentliga måste bli mycket duktigare på att ställa krav på mer än bara priset och framför allt på att följa upp kvaliteten. Den långsiktiga lösningen på välfärdssektorns utmaningar är inte att bekämpa vinsten. Det är inte vinsten som är problemet, det är bristen på kvalitet eller fokuseringen på priset.
Det är med mer konkurrens, mer öppenhet och en skickligare upphandlingsorganisation hos det offentliga vi möter framtidens utmaningar inom välfärdssektorn, inte genom att ängsligt bekämpa vinstdrivande företag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
I Sverige finns egentligen inte något konkurrensbegrepp inom den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn både finansierar och producerar. På produktionssidan förekommer s.k. entreprenader. Men det är fortfarande produktion på den offentliga sektorns villkor.
Produktion och finansiering av välfärd måste skiljas åt. Politiskt bestäms om något skall finansieras med skattemedel.
Detta första steg borde ske med större eftertanke än idag. En del verksamheter lämpar sig inte för att konkurrensutsättas. Sådana verksamheter i offentlig regi borde skötas som förvaltningar inom stat, landsting och kommun. Öppenheten måste vara total och politikers uppgift blir främst kontroll av tjänstemän. Tjänstemannaansvaret måste också komma tillbaka.
Vilken verksamhet skall ske i annan form än förvaltningsformen? Det blir en diskussion om vad som är kärnverksamhet. Om exempelvis produktion av bostäder skall ske i offentlig regi så har det hittills alltid skett i bolagsform. Aktiebolag är till för att begärnsa risken för en finansiär. En sådan begränsning är näst intill skamlig i ett statligt, kommunal eller landstingsägt bolag. Varför är då de s.k. allmännyttiga bolagen alltid aktiebolagstaliqua?
Offentlig finansiering av produktion kombinerat med konkurrens är omöjligt. Att finansiera skolor genom budgetstyrning och samtidigt eftersträva fri konkurrens är omöjligt. Finansieringen av skolorna, om det skall vara fria skolor, måste ske genom skolpeng som styrs av elever/föräldrar och inte genom politiska skolstyrelser. Kommunala skolor blir då skolor som finansieras dels genom föräldrarnas skolpeng dels genom kommunens skattebetalare. För fri konkurrens måste det då bli tillåtet för privata skolor att ta ut avgifter.
Slutsatsen blir att den som vill ha konkurrens måste öppna upp finansieringen och inte koppla finansieringen till bestämda villkor för produktionen. Konkurrens mellan olika entreprenörer som måste godta både prisvillkor och kvalitetskrav är hela tiden ett spel mellan en monopolinnehavare och en producent. En klassisk grogrund för korruption och andra former för fusk och missbruk av offentliga medel.
Den som vill ha konkurrens vill ha fri marknadsekonomi. Fri marknadsekonomi betyder att det är köpare och säljare som bestämmer pris och kvalitet. Men den principen är motarbetad inom den politiska sfären.
Per Kjellén
Skicka en kommentar