Det blir alltid komplicerat när vi lagstiftare kommer in på frågor som handlar om moral. Ett typiskt exempel på detta är sexköplagen. Jag tycker det är självklart att det ska vara straffbart om någon köper sex av ett offer för människohandel och straffet borde vara hårt. Likaså bör sexköp av omyndiga ha ett högt straffvärde. Däremot tycker jag att det är mer tveksamt att den ena partens handlande ska vara straffbart när två myndiga personer i samförstånd har sex mot ekonomisk ersättning. Om staten ska bestraffa köpet så borde väl försäljningen även vara straffbar. Lagen bygger på antagandet att köparen alltid är den starka parten och den säljande är ett hjälplöst offer. Men hur rimlig är lagstiftningen om det visar sig att det är köparen som är den svaga parten och säljaren en cynisk affärsperson? Om vi ska ha en lagstiftning där sexuellt umgänge mot betalning ska vara straffbart borde enligt min uppfattning både försäljning och köp vara brottsligt. Man kan dock fråga sig hur detta stämmer överens med den annars rådande trenden att staten inte ska lägga moraliska värderingar på vad myndiga personer gör frivilligt. Jag tror att kvinnoförbunden i denna fråga har gått vilse och är fast i sin uppfattning att kvinnor per definition alltid är den underlägsna parten. Vad gäller för Marianne 52 som köper sig en afrikansk toyboy? Jag har sagt det förut, det är olyckligt när politiken delas in i olika monokulturer efter kön, etnicitet, sexuell läggning etc. I ett modernt politiskt parti borde det alla individer ha samma rättigheter och behandlas lika. Jag tror dessutom att kvalitén på förslagen blir sämre om man arbetar i monokulturer.
SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Håller med! "Löjlig", säger Annika Qarlsson om de de uteblivna fängelsestraffen. Löjligt, säger jag om det faktum att kvinnor som Annika Q, ska bestämma över vuxna människors yrkesval. Det måste bli ett slut på detta trams! Bekämpa trafficing, men låt vuxna människor få göra som de vill!
Hur svag är man då som person om man känner sig "tvungen" att köpa sex? Det är inget argument att köpare skulle vara ett svagt offer för då behöver denne söka hjälp på annat håll än hos en prosituerad. Denna lag som vi faktiskt har i Sverige och är unika med har fungerat hitills men det som inte har fungerat är bestraffningarna. Sverige har många gånger fått posiviva kommenatarer från organisatoner i andra länder om hur bra denna lag är. Man skyddar säljaren som är offret.
finns ju sexmissbrukare som nog har rätt svårt att stå emot sitt begär likaså alla andra sorters missbrukare, visst alla dessa borde söka hjälp & få hjälp - men så är som vi alla vet inte fallet särskilt ofta. bör dessa sättas i fängelse istället? löjligt.
Argumentet att lagen har fungerat etc är synnerligen ihåligt. Mycket bruna papperspåsar som i de amerikanska stater där man inte får dricka alkohol på allmän plats. Det kommer oftast vara omöjligt att bevisa affären och det blir tydligare om håradre straffskala införs.
Då kan vi ju legalisera Ecstasy också. Ingen har någonsin dött av det människor är ju beroende och då behöver man ju det? Precis som sexmissbrukare... elr?
Om prostutuition är ett yrke så bör man kanske upprätta akademier så man kan utbilda sig till detta? Ska man legalisera så ska man acceptera.
Vi kanske kan tipsa dina ungar "bierman" om denna karriär?
Jag menar det verkar ju vara helt okej för dig att andras barn och barnbarn ska välja detta som yrke så varför kan vi inte tipsa dina anhöriga om detta?
Hur ska en sexköpare kunna avgöra om kvinnan han köper sex av är frivillig eller inte? Enligt en undersökning gjord för 3 år sedan ville 97% av de prost. ut ur det. Medelåldern för inträde i prost. är 14 år.
Det är enkelt att säga att alla vara lika värda, ha lika rättigheter och lika inför lagen.
Tyvärr är politiker duktiga på att snacka. De är super dåliga på att sätta in åtgärder för att det ska förvekliga sina argument.
Sexhandeln är skapad av män för män utan hänsyn till oss kvinnors liv och hälsa.De som vill sälja flickor till sexhandeln tänker bara på att tjäna massor av pengar och bryr sig absolut inte om lagar. Annars hade de inte sexhandeln inte funnits.
Jag tycker man ska gå till botten med problemet och göra något åt det. Politiker vill bara skrapa på ytan av problemet, eftersom de anser att det krävs förstora resurser. Dumheter!
Jag håller faktiskt med Göran. Det är inte alltid politiskt korrekt att i min roll göra det men den dag jag tvingas till det så har jag passerat den gräns som skiljer individen från att vara en individ till att bli ett politiskt djur.
Jag förstår Annikas argument men jag vill se ett annat anslag. I min värld så är det strukturerna som de facto skor sig som är de som skall bekämpas. För dessa individer och/eller organisationer är inte människor den enda handelsvaran visar internationell forskning. Det finns andra och för att komma åt dessa strukturer och därmed dess affärer så krävs andra grepp som vi kanske inte alltid förknippar med kampen mot denna i vardagstal "organiserade brottslighet".
Jag skulle vilja se debatten på ett annat plan än vad kvinnoförbunden i detta fall mäktar med även fast jag förstår det anslag de har.
Jag tycker att svenska sexköpslagen är problem, inte sexköp och inte män som köper sexuella tjänster. Finland har inte en allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster som gäller alla köpsituationer. Från och med början av oktober 2006 blev det straffbart att köpa sexuella tjänster bara om säljaren är offer för människohandel eller koppleri. Frivillig sex mot ersättning mellan samtyckande, införstådda vuxna är acceptabel och laglig om den inte har samband med kriminalitet.
Vid riksdagsbehandlingen vägades grundligt mot varandra de förväntade fördelarna och nackdelarna, som en allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster anses kunna ha. Stort antal sakkunniga och remissinstanser hördes och resultaten var: allmän straffbarhet för köp av sexuella tjänster ansåg ha mera nackdelar, negativa effekter och problem än fördelar.
Vid riksdagsbehandlingen lade man särskild vikt vid att en allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster som skulle gälla alla köpsituationer i hög grad begränsar den självbestämmanderätten för den som köper och den som säljer en sexuell tjänst. Den enskildes självbestämmanderätt har kopplingar med flera grundläggande rättigheter, inte minst grundlagens om personlig frihet och om skydd för privatlive. Det grundlagsskyddade privatlivet omfattar bl.a. den enskildes rätt att fritt knyta och upprätthålla kontakter med andra människor och att bestämma över sig själv och sin kropp, liksom frihet att bestämma om sitt sexuella beteende. För den som erbjuder sexuella tjänster är allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster problematisk, för det begränsar rätten att arbeta och utöva ett yrke eller en näring. En så pass omfattande kriminalisering som i sig innebär att man fjärmar sig från de huvudsaliga syftena med de grundläggande fri- och rättigheterna är ett problem med tanke på kriminaliseringens proportionalitet. Detta gäller inte minst som det handlar om en kriminalisering som gäller ett mycket intimt delområde av privatlivet och som inskränker den enskildes självbestämmanderätt.
I Finlands grundlagen bekräftas den straffrättsliga legalitetsprincipen som innefattar ett krav på exakt reglering. Straffrättsliga brottsrekvisit skall vara tillräckligt exakta och noggrant avgränsade så att det utifrån bestämmelsens formulering går att förutse om någon handling eller försummelse är straffbar. Om kriminalisering av köp av sexuella tjänster täckar alla köpsituationer, straffrättsliga brottsrekvisitet är så omfattande, vanligt och otydlig och därför förknippat med en rad straffrättsliga problem. Om kriminalisering av köp av sexuella tjänster täckar alla köpsituationer, straffrättsliga brottsrekvisitet täckar också i hög grad in situationer, till exempel i parrelationer och vänskapsrelationer och umgänge mellan människor, som inte ska vara straffbara och som inte finns någon sansad anledning att göra straffbara: till exempel en relation eller umgänge av tillfällig natur med en person som yrkesmässigt erbjuder sexuella tjänster mot betalning.
Vid riksdagsbehandlingen vägades också de negativa effekter som en motsvarande allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster i Sverige anses kunna ha bl.a. att prostitutionen går under jorden och utredningen av koppleribrott försvåras. Det har bedömts att en allmän kriminalisering av sexköp försämrar möjligheterna att utreda allvarliga brott kring prostitution eftersom köparna blir mindre benägna att samarbeta med polisen, till exempel vid utredning av koppleribrott. Vidare ansågs att prostitution mera kommer att försiggå i hemlighet, om sexköp blir allmänt straffbart. Det i sin tur ansågs leda till att kopplarna får större makt över de sexsäljarna. Över lag den typen av kriminalisering ansågs ge sexsäljarna en sämre situation och öka riskerna för sexsäljarna.
Kajsa Wahlberg vid rikspolisstyrelsen i Stockholm, påstod i The Guardian 5.1.2008 att det finns 12000-15000 traffickings offer i år i Finland. Man får den upfattningen att hon menar sexuella människohandel och just så kallade kvinnohandel. Jag undrar till vilken utredningen hon baserar sin påstående? Kajsa Walgerg har ingen hänvisning till någon undersökning eller forskning som visar att hennes påstoende är rätt. Det finns ingen trovärdig utredning som bevisar att sexuella människohandel är omfattande företeelse och florerar överallt i Finland. Tvärtom, sexuella människohandel är sällsynt företeelse i Finland, det har inte varit och inte är ett straffrättsliga problem. Det är snarare ”politiskt problem”: man överdriver omfattningen av sexuella människohandel med andledning av politiska motiv. Den som påstår att de finns 12000-15000 kvinnor som sexslavar årligen i Finland antingen medveten ljuger eller vet inte vad situation för närvarande är. Vi har haft hittills 1 människohandelmål, som har fått dom i rätten. Det är enda faktum om antalet av sexuella människohandel, allt annan är spekulationer: ju mera strong radikalfeministiska glasogönen och ju mera strong radikalfeministiska brytningens fel i linssen bedömaren har desto större siffror. Kajsa Wahlberg och Gunilla Ekberg, Sveriges ex-regeringens sakkunnige inom frågor som rör människohandel och prostitution, far runt i Europa med påstoenden som de inte har belägg för. De blandar in köp av sexuella tjänster och människohandel - ett typiskt trix för att exportera svenska sexköpslagen till andra länder. De påstår hur effektiv sexköpslagen är mot människohandel, men har inga hänvisningar till några undersökningar eller forskningar som visar att det är sanna - bara egen tro och egen tyckande.
En skillnad mellan Sverige och Finland är att i Finland är köp och försäljning av sexuella tjänster på allmän plats en straffbar ordningsförseelse. Med denna reglering i ordningslagen som trädde i kraft 2003 har prostitutionen helt försvunnit ur gatubilden. Om gatuprostititionen är problem, behöver man alltså inte förbjuda allt sexköp för att minska gatuprostitutionen, en ändring i ordningslagen räcker.
Till skillnad från Sverige blev sexarbetarnas röster hörda vid riksdagsbehandlingen i Finland. I Finland har vi Salli som är facket, intresseorganisation och mänsklig rättighets förening för sex- och erotikarbetare i Finland och Pro-tukipiste som är förening och organisation som deltar diskussion om prostitution, och hjälper sexarbetarna. Salli och Pro-tukipiste möjliggör att sexarbetarnas egna röster hörs i Finland. I länder, där man har förpliktat sig att följa alla konvektioner om mänsliga rättigheter, borde det vara självklart att sexarbetare blir tillfrågade om vad di anser om lagstiftning som drabbar just dem. Därför är det mycket konstigt att i Sverige sexarbetare tas inte på allvar, ges samma erkännande som andra människor och att man låter inte sexarbetarna själva bli hörda gällande lagstiftning omkrig köpa och och sälja sexuella tjänster. Och ännu mera konstigare är att Sveriges justitieminister Beatrice Ask anser att man inte behövar lyssna sexarbetare i frågor som rör dem. Varför betraktas sexarbetare -särskilt kvinnor - så ofta som omyndiga och offer utan en fri vilja, som inte vet sitt eget bästa?
Jag vill också påminna att det finns inga konventioner, internationella förpliktelser or rekommendationer som medför en uttrycklig skyldighet att allmänt kriminalisera köp av sexuella tjänster - till exempel i tilläggsprotokollet till Palermokonventionen förpliktar man kriminalisera människohandel, inte köp av sexuella tjänster. Tvärtom, i många internationella rekommendationer, deklarationer och förklaringar rekommenderar man att sexarbete borde betrakta som utövande ett yrke eller en näring och att sexarbetares mänskliga rättigheter ska säkerställas.
Sedan 1999 har Sverige haft en lag som förbjudet köp av sexuella tjänster. Många sakkunniga och remissinstanser i Finland var mycket kritiska på vilken betydelse kriminaliseringen har haft i Sverige och ansåg att det är mycket kontroversiell fråga vilka samhälleliga effekter kriminaliseringen har fått i Sverige. Enligt Sveriges Socialstyrelsens senaste rapport om prostitution Kännedom om prostitution 2007 vet man att prostitution har inte försvunnit, den har bara flyttat sig till annan form och utvecklats med samhället och ny teknologi i övrigt. Ingen vet säkert har prostitutionens omfattning ökat eller minskat, men det vet man att gatuprostitutionen sakteliga är på väg tillbaka, efter att i början delvis ha minskat i och med sexköpslagen. Till exempel i Stockholm har gatuprostitutionen då och då 2006 närmat sig nivåerna före sexköpslagen. Och vad kommer sexköpslagens påverkan på människohandel, vet jag ingen objektiv, oberoende och trovärdig utredning, vilken bevisar att sexköpslagen i Sverige har varit ett effektivt vapen mot människohandel.
Vad vi också vet är att sex mot betalning är varierande, mångfaldig och mångfasetterad fenomen. Det finns mängd olika bilder av dem som säljer och köper sexuella tjänster och de drivkrafter som ligger bakom. Och det finns mängd olika perspektiv, erfarenheter, utgångspunkter, motiv och skilda villkor för de personer som säljer sexuella tjänster. Trots att människor migrerar i globaliserade världen och för vissa av dessa kan det bli en nödvändig realitet att sälja sexuella tjänster, borde man inte blanda ihop två vitt skilda tingt: att köpa och sälja sexuella tjänster och människohandel. När vi talar om genomsnitt köp och försäljning av sexuella tjänster eller genomsnitt sex mot betalning talar vi inte om Lilja4ever filmen utan helt vanliga människor och vanliga livet. Mesta delen av sin tid genomsnitt sexsäljare gör någån annat än säljar sex: Hon/han gör ett annat arbete, studedar, tvättar kläder, går på bio... Frivillig sex mot ersättning (inkluderar alla möjliga köpsituationer och betalningar förutom pengar) syns inte i polisens officiella rapporter helt enkelt att det har ingenting att göra med kriminalitet eller narkotikproblem o.s.v... Och det syns inte i politisk korrekta radikalfeministiska "forskningar", som har gjort med så strong ideologisk glasögonen att slutsatsen har slagit fast redan på förhand. Resultaten är bara moralisk ställningstagande eller politiska pamfletter, som är fulla av stereotyper, fördömar, bluffretorik och lögner: man utgår felaktig att det finns inte frivillig sex mot betalning och fokuserar bara att omyndigförklara sexsäljare och fördöma, patologisera och demonisera män som köper sexuella tjänster. Sex mot eller för ersättning kategoriseras med alltför generaliserande termer till människohandel, utnyttjande, våld och symbolisk makt av patriarkat. Och denna ensidiga bilden vi ofta blir serverade i medier.
Har svenska sexköpslagen varit normbildande och förändrat människors syn på prostitution? Olika tidningars läsarundersökningar det senaste året har visat att ca 70% av svenska folket vill inte ha sexköpslagen/vill inte kriminalisera prostitution om den inte har samband med människohandel (ungefär samma siffror har man fått i olika undersökningar i Finland och Norge). Med symbolpolitiska mänskliga rättigheter- och moralposeringen kan man inte lagstifta bort människan biologisk behov av sex och närhet. Sex mot betalning - i form eller annat - är lika gammal som människans evolution - det har alltid funnits och kommer att alltid finnas. Jag tror att istället attitydförändringen kommer också en ny generation unga män och kvinnor i Sverige upptäcka att sex är det enda behov i välfärdssamhelle i vilket (särskilt bland männen) råder det brist och jag tror att också en ny generation unga män och kvinnor kommer förfånas varför frivilligt sex mot eller för betalning mellan vuxna människor är förbjud och varför man inte har friheten att få själva bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv.
Alltså: en allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster som skulle gälla alla köpsituationer är i hög grad problematisk i många hänseenden, särskild med tanke på mänskliga rättigheter, många grundläggande fri- och rättigheter, sexuella självbestämmanderätten i fråga om den som köper och säljer en sexuell tjänst och rätten att arbeta och utöva ett yrke eller en näring i fråga om den som säljer en sexuell tjänst. Om alla kvinnor har rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp, måste det väl även gälla en kvinna som säljer sex? Begränsad alternativ formulering av kriminalisering enligt vilken av köp av sexuella tjänster måste ha ett samband med koppleri eller människohandel för att vara straffbart är mer sansad och skyddar dessa rättigheter klart mer bättre och uppfyllar rättvis-, proportionalitets- och exaktskravet klart mer bättre, eftersom den bara gäller ovedersägligt klandervärda handlingar i samband med dessa brott.
Finland sade jag till sex mot ersättningen mellan myndiga, samtyckande, wuxna människor och tackade nej till svenska modellen och skapade en annan typ av lagstiftning i fråga om sexköp, koppleri, människohandel och mänskliga rättigheter. Istället av moraliserande lagstiftningar och övervakande vad och hur vuxna människor har sex, borde staten ha som målet människohandel och människohandlare. Varför ha en lag, som har mera nackdelar än fördelar? Finska lagen kanske inte är världens bästa, men den är rimligt kompromiss med tanke på de mänsliga rättigheter och kampen mot människohandel. Finska lagen är i alla fall bättre än svenska sexköpslagen. Om man nödvändigt vill ha symboliska moraliska lagen om sexköp, ger finska lagen mer rätt moralisk signal: man måste respektera alla människors fri val - även om det gäller köp och försäljning av sexuella tjänster - men samtidigt hjälpas dem som är offer för människohandel, utnyttjande och våld. I finska modellen gäller det att erkänna de mänskliga rättigheterna: inte bara för sexarbetare och deras kunder utan det är fråga om alla människornas rättigheter att själva få bestämma och välja vilket liv och sex som är bäst för dem.
Elias
ex-sexarbetare
Finland
Istället att sraffen för sexköp ska höjas politiker i Sverige skulle ta exempel från Finland eller kanske från Nya Zeeland, där år 2003 handel av sexuella tjänster avkriminaliserades och infördes en helt ny lagreform, PRA (Prostitution Reform Act). Utvärdering av PRA 2008 visar att de radikalfeministiska hypoteser om handel av sexuella tjänster stämmer inte och att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Utvärderingen krossar flera vanliga myter om sexbranschen, till exempel att tvång är vanligt förekommande och att det inte finns så generell länk mellan handel av sexuella tjänster och kriminalitet som man så ofta tror.
http://justice.govt.nz/prostitution-law-review-committe e/publications/plrc-report/index.html
http://www.scoop.co.nz/stories/PA0805/S00449.htm
http://justice.govt.nz/prostitution-law-review-committe e/publications/international-approaches/index.html
http://justice.govt.nz/prostitution-law-review-committe e/publications/central-local-govt-responses/index.html
http://justice.govt.nz/prostitution-law-review-committe e/publications/exiting-prositution-models/index.html
http://justice.govt.nz/prostitution-law-review-committe e/publications/key-informant-interviews/index.html
http://justice.govt.nz/prostitution-law-review-committe e/publications/impact-health-safety/index.html
Det finns en fundamental fel i svenska sexköpslag: att jämställa alltför kategoristisk och generaliserande handel av sexuella tjänster med sexuella människohandel eller människohandel - att det inte finns frivillig försäljning av sexuella tjänster. Svenska sexköpslagen vilar på konstgjord principen: köp av sexuella tjänster jämställas alltför kategoristisk och generaliserande med utnyttjande av kvinnor och våld mot kvinnor.
Handel av sexuella tjänster är generellt sett inte per definition detsamma som människohandel, exploatering av kvinnor och våld mot kvinnor. Alla dessa begreppen måste klart definiears och behandlas som separata frågor i lagstiftningen. Och man får under inga omständigheter blanda ihop människohandel, utnyttjande och våld med frivillig sexarbete/handel av sexuella tjänster/sex mot ersättning mellan wuxna människor, eftersom det vid det sistnämnda handlar om handel av med sexuella tjänster; det innebär att kvinnor och även män säljer en sexuell tjänst, medan deras kropp, ande och själ förblir deras egendom och inte övergår till kunden.
Jag betonar att det är nödvändigt och viktigt att ta de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt för att göra en tydlig skillnad mellan handel med människor som en kränkning av de mänskliga rättigheterna och frivillig sexarbete/handel av sexuella tjänster mellan wuxna människor i sig som mänslig rättighet och möjlighet till ett självständigt liv och arbete.
Väsentligt del av att ta de mänskliga rättigheterna som utgånspunkt är sådan lagstiftningen rörande människohandel och handel av sexuella tjänster som garanterar mänsliga rättigheter för både sexarbetare och deras kunder och som inte skapar situationer och förfaranden som ytterligare undergräver, skadar eller äventyrar de sexarbetarnas prekära rättigheter eller som kan bidra till stigmatisering eller utslagning av de berörda grupperna. Därför borde stiftas sådana lagar som garanterar arbetsrättigheter och sociala rättigheter för sexarbetare, så att sexarbetare skyddas mot utnyttjande, diskriminering och
stigmatisering - på grund av erfarenheter i Nya Zeeland, avkriminalisering framstår som bästa sätt. Frivillig wuxen sexarbete borde erkänna som förvärsarbete eller utövningen ett yrke eller en näring.
Sexarbetarnas medverkan och inbegripande av deras åsikter i diskussioner om deras situation borde utgöra en väsentlig del av en approach som eftersträvar att garantera deras mänskliga rättigheter.
Svenska sexköpslagen är kontroversiell med tanke på många internationella konventioner och rekommendationer, som rekommenderar praktiskt politik och respekten av självbestämmanderätten istället av ideologisk och moraliserande politik. Och om sexarbetarnas röster inte blir hörda gällande utvärdering av svenska sexköpslagen, står hela utvärderingen emot rekommendationer av Europarådets resolution 1579 (prostitution - which stance to take) http://assembly.coe.int/Mainf.asp?link=/Documents/WorkingDocs/Doc07/EDOC11352.htm http://assembly.coe.int/main.asp?Link=/documents/adoptedtext/ta07/eres1579.htm
Skicka en kommentar