När generalen blir gammal blir han kristdemokrat?

Förre chefen för Försvarsmaktens högkvarter generallöjtnant John Kihl har under den senaste tiden publicerat flera debattartiklar i Svenska Dagbladet om försvarspolitiken. Medförfattare har varit Per-Egon Johnasson och Dag Sundström från Interpares Management Consultants. Det finns dock ett antal andra intressanta samband mellan de två konsulterna än att de arbetar i samma företag. Per-Egon Johnasson är, precis som framgår av hans undertecknande av artikeln, tidigare statssekreterare. Dessutom har han under många år varit partisekreterare för kristdemokraterna. Även Dag Sundström har en partipolitisk bakgrund inom kristdemokraterna. Är det måhända så att kristdemokraterna har rekryterat en ny medlem i form av den pensionerade generallöjtnanten Johan Kihl? Om så är fallet kan vi nog se fram emot en spännande utveckling av kristdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik. Under mina tio år i högkvarteret hade jag förmånen att vid ett antal tillfällen tjänstgöra hos Johan Kihl. Det var sällan tråkigt och ibland var visionerna halsbrytande och långt utanför det politiskt korrekta. Om det nu är så att kristdemokraterna lyckats värva Johan Kihl är de och livaktigheten i försvarspolitiken att gratulera. Så över till några kommentarer runt vad trion Kihl, Johansson och Sundström föreslår i sin senaste artikel. Som vanligt i svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt utelämnas den grundläggande frågan, säkerhetspolitiken. Jag hoppas att trion återkommer med ytterligare artiklar där de granskar den svenska säkerhetspolitiken, vad anser de om försvarsberedningens utställda säkerhetsgarantier kombinerat med en svensk milirär ”allianslöshet”? Författarna lyfter också upp frågan om avvägningen mellan beredskap och volym samt värnplikten. Jag anser att det finns en uppenbar risk att den viktiga personalförsörjningsfrågan förminskas till att handla om ja eller nej till värnplikt. Jag är av uppfattningen att det inte är möjligt att använda tvång som rekryteringsmetod om detta tvång inte berör alla. Det är inte rimligt att en minoritet av befolkningen skulle tvingas genomföra militärtjänstgöring utan marknadsmässig ersättning emedan andra slipper. Därför är i dagens omvärldsläge, där allmän värnplikt inte är aktuell, endast olika former av frivillig rekrytering möjlig. Däremot finns det ingen anledning att göra soldatrollen till ett livstidsyrke. Genom relativt korta anställningstider (4-8 år) skapas också efterhand reserver i form av tidigare anställda. En annan fördel med frivillig rekrytering är att anställningskraven kan utformas så att soldaterna och därigenom deras förband är tillgängliga för insatser såväl nationellt som internationellt.

Brännpunkt
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik försvarspolitik Kristdemokraterna