söndag 22 februari 2009

Säkerhetspolitisk debatt

Gårdagens inlägg om svensk försvars- och säkerhetspolitik gav upphov till många, långa och engagerade kommentarer. Det är upplyftande att konstatera att det finns engagemang för de lite större frågorna inom området, jag började misströsta när riksdagen främst engagerade sig i detaljbesluten runt Marinens muskikår. Det stora engagemanget gör att jag väljer att kommentera inläggen via ett nytt blogginlägg.

Ett svenskt och finskt medlemskap i Nato skulle enligt min uppfattning skapa en större säkerhet för regionens alla småstater. Genom ett samordnat agerande skulle de enskilda ländernas försvarsförmåga tillsammans få en större effekt. Dessutom skulle ett svenskt och finskt Natomedlemskap undanröja alla osäkerheter runt ländernas agerande vid ett eventuellt angrepp på grannländerna. Givetvis skulle också Natomedlemskapet underlätta förberedelser för förstärkningar från innehavarna av alliansens reella militära förmåga.

Några av kommentatorerna framför invändningar mot ett svenskt Natomedlemskap och jag lämnar här mina kommentatorer.
“Sverige skulle inte accepteras som medlem i Nato!”
Sverige skulle välkomnas med öppna armar. Jag har hört direkt från ett flertal högt uppsatta representanter att godkännandet av en svensk ansökan är en ren formsak.
“Sverige skulle behöva satsa mer på sitt försvar om man blev medlem!”
Sverige satsar idag lika stor andel av BNP på försvaret som många andra europeiska länder som är medlemmar. Det är helt klart att det inom Nato trycks på för att Europas stater ska satsa mer på sitt försvar. Liknande påtryckningar kommer troligen riktas mot Sverige.

Jag hoppas att den säkerhetspolitiska debatten fortsätter. Jag tänker att dra mitt strå till stacken. Du som vill delta i debatten är välkommen att lämna dina kommentarer här på bloggen. För en knapp månad sedan ägnade vi veckans avsnitt av “Den politiska talradion - dinledamot.se” till just försvars- och säkerhetspolitiken. Du kan lyssna på programmet direkt via Internet om du följer den här länken.

5 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

Du kanske kan fundera över Bo Pellnäs inlägg om Huvudstadens luftförsvar?
Tolgfors kan väl inte hjälpa att försvaret slarvat bort alla möjligheter till ett vettigt försvar?
Ibland önskar man sig tillbaks till Högerpartiet.
Ny Moderaterna får inte bli så nya att de missar möjligheterna att försvara vårt land.

Göran Pettersson sa...

Man kan säga mycket om processen som ledde till att F 16 las ned 2003. Likaså den flyttkarusell som uppstod när OPIL skulle förläggas till Uppsala. Däremot har jag svårt att hålla med Bo Pellnäs att övergivandet av basområdet skulle medföra så radikalt andra förutsättningar för luftförsvaret av Stockholm. Här tycker jag att han överdriver skillnaden mellan alternativen. Jag anser att det är dags att börja inse vissa realiteter. Det är inte möjligt för en liten stat att bygga upp en allsidig och självständig försvarsförmåga. I stort sett alla andra länder i Europa har dragit den slutsatsen och anslutit sig till Nato.

Leif Ekstedt sa...

Med en anna regering hade Du förmodligen inte hållit med Dig själv.

Johan sa...

Tyvärr har alldeles för många regional politiska beslut påverkat FM utformning och i grunden för dessa regionala beslut har det varit arbetsmarknaden som fått styra och inte militära bedömningar. Flygflottiljer, OPIL i Uppsala, ATK i Enköping, Lv till Halmstad, Artilleri i Värmland och sedan Boden osv osv. Listan kan göras lång och det blir inte bättre när riksdagenspolitiker skall klara ut beslut om var det skall spelas marintrumpet eller inte.... Det luktar regional arbetsmarknadspolitik, igen....

Magnus J Silverryd sa...

Peter Neppelberg belyser frågan ytterligare i sitt öppna brev till ÖB som publiceras på ledarbloggen på SVD idag.

http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=12104