söndag 24 oktober 2010

Därför är vi i Afghanistan

Debatten runt det svenska deltagandet i Afghanistan har mycket kommit att kretsa runt förhållandena för civilbefolkningen i landet. Det framförs ofta att om ISAF lämnar så kommer Afghanistan återigen drabbas av talibanvälde med drastiska konsekvenser framförallt för landets kvinnor. Detta stämmer säkert men jag anser inte att detta är skälet till den svenska insatsen. Samma argument användes för övrigt av Sovjetunionen under 80-talet. Nej de bakomliggande motiven till den svenska insatsen är troligen mer realpolitiska. Genom att i handling visa att vi ställer upp solidariskt även då det innebär risker stärker vi vår position i den västliga säkerhetsgemenskapen. Detta är av stor vikt då svensk säkerhet bygger på att vi inte ska stå ensamma. Att det talas så tyst om detta beror troligen på den utbredda beröringsskräck för allt militärt samarbete som återfinns i den svenska politiska världen. Däremot verkar det vara legitimt att återanvända Sovjetunionens gamla argument.

I dagens Godmorgon Världen tillåter sig dock professor Gunnar Åselius vid Försvarshögskolan att resonera om saken. Journalisten verkar dock mer fängslad av professorns möbler än utav hans argument.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, jag hörde också Gunnar Åselius i morse och håller med om att det förmodligen är det enda egentliga hållbara motivet. Problemet är bara att det inte går att använda eftersom gemene man inte tänker i de banorna och vill ha betydligt mer konkreta argument för att skicka sina söner och döttrar till en högriskkonflikt. / PJ

Göran Pettersson sa...

Ett vanligt fel politiker gör är att överskatta allmänhetens kunskaper och underskatta deras begåvning. Jag håller inte för otroligt att opinionsbildningen skulle vara mer framgångsrik om man använde de riktiga motiven. Likaså skulle det bidra till den helt nödvändiga reformeringen av säkerhetspolitiken.