När jag vid frukostbordet ånyo läste om alla %-mål från EU-kommissionen slog det mig, var har jag sett denna form av central planstyrning tidigare? Efter en stunds funderande kom jag på den obehagliga sanningen. Klimatdebatten har fört oss rakt in i ett planeringssystem som i det närmaste är en kopia av det sovjetiska planekonomiska systemet! Det viktiga blir att nå vissa uppsatta mål även om det för helheten är helt kontraproduktivt. Du kanske minns historien om spikfabriken som skulle tillverka en viss mängd (mätt i vikt) spik. Man nådde målet genom att ställa om produktionen till att enbart producera väldigt stora (tunga) spikar. EU-kommissionens krav leder till ett antal målkonflikter. Till exempel så kan Sverige nå målet om förnyelsebar energiproduktion genom att stänga den klimatvänliga kärnkraften. Nej, det här med detaljreglering och planstyrning är fel väg. Istället borde EU arbeta för att det infördes någon form av internationellt samordnad koldioxidskatt. För att förhindra risken för handelshinder borde skatten tas ut vid eller nära källan.
Mikael Ståldal i bloggregeringen är inne på en liknande linje.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik energipolitikkärnkraftklimatpolitik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar