måndag 14 januari 2008

Rätt och fel om försvaret

Det har utbrutit ett massmediakrig om försvaret. Pseudofrågan som diskuteras är med vilken detaljeringsgrad Försvarsmakten orienterat försvarsministern om det ekonomiska läget. Lite förenklat kan man säga att alla har rätt och fel. ÖB säger att Försvarsmakten har ordning på ekonomin, man gör inte av med pengar man inte har. Det är nog i och för sig riktigt men om man samtidigt inte levererar det som är ”beställt” är det tveksamt om man kan säga att det är ordning. Försvarsministern säger att han inte blivit orienterad om det exakta läget och även detta är troligen korrekt men även det är endast av marginell betydelse. Informationen om att kostnadsutvecklingen skenat har varit känd en längre tid. Istället för att diskutera dessa ”vem visste vad när” frågor borde man ägna sig åt huvudfrågan Huvudfrågan hur man ska göra för att öka produktiviteten i Försvarsmakten. Ett antal försvarsbeslut har misslyckats just på denna punkt. Besluten har lett till en radikalt minskad leverans men samtidigt har produktiviteten sjunkit. Jag tänker under det här året ägna en del av mitt politiska arbete åt just försvarets produktivitet. Det första studieområdet blir personalförsörjningen och tillgängligheten. Du som har förslag och idéer inom området får gärna höra av dig, enklast sker detta via e-post goran.pettersson@riksdagen.se

SvD Aftonbladet Sydsvenskan
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly

Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Leffe sa...

Produktivitet kan handla om flera saker, men alla som haft närkontakt med FM på senare tid inser att en av bristerna är effektiviteten. Och man förvånas lätt över hur saker och ting är organiserade. För många enskilda individer gör rimligen för lite arbete i den riktning som försvarsmakten går. Man ägnar istället stor energi åt internt krypskytte och försvarar sina revir på förbands- och vapenslagsnivå. Dessutom finns det nog många individer inom försvarsmakten som drömmer om forna tider och som faktiskt inte är beredda att släppa gamla tankar när det behöver tänkas nya.

Så kunde man kanske hålla på när försvarets uppgift var att grundutbilda värnpliktiga, då märktes det inte så mycket. I alla fall inte utåt. Nu ska försvaret istället åstadkomma resultat i skarpa insatser. Helt plötsligt blir det självmarkerande när saker och ting inte fungerar.

Varför rusar kostnaderna okontrollerat - jo, därför att planeringen är stel och fantasilös och för mycket måste lösas ad hoc nära utsändande eller under pågående insatser.

Varför märker ingen tidigt när kostnaderna riskerar att rusa? Varför lär man sig inte internt av sina egna misstag? Därför att ingen har det till sin huvuduppgift att hålla kostnadskontroll och att lära av mistag på detta område på varje nivå i organisationen. Det finns många väldigt duktiga officerare som kan strategi och taktik, som är duktiga operatörer och som är skickliga ledare - men hur är det egentligen med ekonomistyrningskompetensen ute på förbandsnivå och i högkvarteret? Och kanske viktigast, lyssnar ledningen på dessa ekonomistyrningsfunktioner eller lyssnar de hellre på de som vill förbruka mer pengar på verksamhet som kanske inte har bäring på försvarets huvuduppgifter?

Jag tror helt enkelt att detta är nästa steg i omställningen och professionaliseringen av försvarsmakten. Nu har organisationen ställt om vad gäller målen och ramarna för den externa verksamheten. Nu måste man också ställa om det interna arbetet och en organisationskultur som inte är anpassad till det nya uppdraget.

Sedan när det gäller personalfrågorna: Hur ser egentligen strukturen ut bland försvarsmaktens anställda? Finns det fler chefer än soldater? Finns det fler höga chefer på högkvarteret än nödvändigt? Hur bidrar dessa till produktiviteten? Hur är försvarsmakten på att göra sig av med folk? Hur stark är ÖB och hans närmaste stab internt?

Det finns många frågor som säkert har divergerande svar. Men jag tror att det behövs en riktigt stark ÖB, med ett starkt stöd hos regeringen och riksdagens partier, för att ta myndigheten förvarsmakten genom en nödvändig förändring av organisationen. På djupet, det handlar om organisationskulturen - inte om nya klistermärken eller förbandsstrukturer.

WaHarry sa...

När det gäller produktivitetsminskningarna så kanske man kan hitta delförklaringar i manöverer såsom: Bygg upp en Jas-flottilj med all underhållsverksamhet i Ängelholm, lägg sedan ner den och flytta till Uppsala. Centralisera artilleriet till Kristinehamn och bygg upp en artilleriskjutskola där. Lägg sedan omedelbart ner den och flytta till Boden. (Ja, ja 7 av 8 kvalificerade officerare slutar, men politik är politik.)

Beordra sedan försvarsindustrin till internationella samarbeten, som ni sedan omedelbart stoppar så snart förhandlingar med utländska partner gått långt nog.

Skrota luftvärnssystem som kostat 4 Mdr när de precis skall ut på förband. Köp sedan nytt "från hyllan" av en utländsk leverantör för det facila priset av 4-6 Mdr till.

Ja varför inte bygga upp en stridsgrupp av drygt bataljons storlek med allt vad kostnader det för med sig och sedan omedelbart skrota den?

Jo jag vet att det låter som en överdrift, men dessvärre är det exempel ur verkligheten.