Har Sahlin bestämt (s)ig?

De senaste dagarnas debatt har kretsats mycket runt Alliansens klimat- och energiuppgörelse. Rent allmänt så tycker jag inte om den typ av politisk planstyrning som uppgörelsen innehåller men beaktande att energipolitik har blivit något av detaljregleringarnas eldorado så är det nog bara att bortse från det. På det stora hela är det en mycket bra uppgörelse. Det är bra att vi ser energibranschen som en framtidsbransch och el som en möjlig exportvara. Likaså öppnar uppgörelsen för utländska investeringar i förnyelsebar energiproduktion i Sverige. Vi har i Sverige mycket goda produktionsförutsättningar viket gör att länder med sämre förutsättningar men större behov och efterfrågan kan komma att förlägga investeringarna i Sverige. Det som diskuterats mest de senaste dagarna är uppgörelsens uttalande om kärnkraften. Jag tycker att det är mycket bra att man öppnar för byggandet av nya effektivare och säkrare reaktorer. Dock är det olyckligt att man håller fast vid sifferexercisen och reglerar antalet reaktorer. Detta riskerar att skapa en situation där konkurrensen försämras. Ett problem vi haft med den avreglerade elmarknaden har varit att produktionen varit reglerad. Därigenom har marknadskrafterna inte tillåtits verka. Jag har påtalat problemet och jag är hoppfull om att det kommer beaktas när lagen slutligen utformas.

Klimat- och energiöverenskommelsen innebär att den politiska kartan ritas om. Antingen kan Mona Sahlin inta en pragmatisk hållning och ansluta sig till Alliansens uppgörelse. I sådana fall säkrar hon sin ställning hos industrifacken men försvagar samtidigt sin ställning hos vänsterpartiet och miljöpartiet. De inledande kommentarerna tyder på att Mona Sahlin kommer att välja Lars Ohly och Peter Eriksson framför IF Metall och Pappers. Ett sådant val kan skapa en i grunden ny svensk politisk karta. Det kan öppna upp för nya stora moderata inbrytningar inom LO-kollektivet framförallt inom industrin.

På dagens Brännpunkt försöker socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Tomas Eneroth det att framstå som om socialdemokraterna söker en bred uppgörelse men om man läser artikeln lite noggrannare finner man att den endast är ute efter att vinna över kärnkraftsfientliga centerpartister till det rödgröna blocket. Jag konstaterar också med stort intresse att Norrtäljes mest initierade socialdemokratiske B-loggare, Kristian Krassman, nu bloggar frenetiskt för att försvara ett fortsatt fördjupat samarbete med mp och v. Aftonbladets ledarsida arbetar enträget vidare med att stärka upp Sahlins intagna linje. Det finns all anledning att tro att Mona Sahlin redan bestämt sig, det blir Ohly och Eriksson.
SvD SvD Aftonbladet