Under den senaste veckan har försvarsfrågan åter igen varit aktuell. Det började med att värnpliktsfrågan fick sig en rejäl duvning vid Kungliga krigsvetenskapsakademien vintersymposium. Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta men vad jag kunnat läsa mig till av SvD-journalisten och akademiledamoten Mikael Holmströms referat så höjdes många röster mot den reformering av soldatförsörjningen som redovisats. Igår handlade debatten om kommunikationssystemet till Gripen versionerna C/D. Idag så skriver Bo Pellnäs om huvudstadens luftförsvar. Alla dessa tre ämnen visar hur tokigt det kan bli om man strategin och taktiken inte hänger ihop. De tre förändringarna, soldatförsörjning, stridsledningslänk och jaktbasering utgår enligt min uppfattning från en säkerhetspolitisk lösning vi inte har valt. Alla tre förändringarna, jaktbaseringen i mindre grad, är logiska om Sverige vore medlem i Nato. Gissningsvis har också förändringarna skett utgående från antagandet att en säkerhetspolitisk förändring endast varit en tidsfråga. Men nu verkar det att ha slagit stopp i maskineriet. Det rödgröna fördjupade samarbetet verkar leda till att socialdemokraterna tar ett par steg vänsterut när det gäller säkerhetspolitiken. De förändringsbenägna krafter skjuts i bakgrunden eller anpassar sig och fram träder i stället krav på ett bevarat säkerhetspolitiskt utanförskap. Detta kryddas med krav på mer värnplikt och isolerad nationell inriktning. Det man bortser ifrån är att teknikutvecklingen medfört att även om försvarsbudgeten återfördes till 50-talets relativa storlek, vilket torde innebär en ökning med ett par hundra procent, så skulle anslaget inte medge inköp av de system som krävs för en självständig och allsidig försvarsförmåga. Idéerna om ett ökat nordiskt försvarssamarbete är intressant. Men är det inte så att det också är en del i en process mot ett Natomedlemskap. Inte kan det väl vara så att ledande svenska socialdemokrater tror att deras partikamrater i Norge avser att försvaga sin säkerhetslina till USA i utbyte mot en militärallians med Sverige. Snarare är det pragmatiska krafter i Sverige och Finland som genom att förpacka förslaget i ett nordiskt omslagspapper tar ytterligare ett steg närmare ett svenskt och finskt Natomedlemskap. Jag tycker det är dags att sluta hyckla. Det är dags att ta Natodebatten. På samma sätt som socialdemokraterna under Ingvar Carlsson reformerade sin syn på ECC/EG är det nu dags för Mona Sahlin att reformera partiets säkerhetspolitik och göra upp med Nato-låsning. Tyvärr är jag inte särskilt hoppfull till att hon är mogen den uppgiften.
SvD DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
NATO debatt? Hur kan du tro att nato är lösningen på det territoriella försvaret av Sverige? Hur kan du påstå att "...en ökning med ett par hundra procent, så skulle anslaget inte medge inköp av de system som krävs för en självständig och allsidig försvarsförmåga." ???
Resonemanget är ju befängt. Tänker ni så, då förstår jag varför FM idag är fullständigt oförmögen att försvara Sverige. Ni anser nämligen att det är lönlöst att ens försöka. Gör om gör rätt! Satsa på ett Svenskt territoriellt försvar, vi behöver inte NATO!
Vart tog de Svenska demokratiska processerna vägen?
De demokratiska processerna slutade i och med sossarnas vanstyre av Sverige
Har hissen stannat i källaren? Varför skulle Nato överhuvudtaget ens tänka tanken på att släppa in Sverige under sitt skydd? dom har som inträdes krav att en nation ska kunna försvara sig i minst en vecka,var finns det försvaret... och vem bryr sig om vad dom rödgröna tycker. Ni sitter i regeringsposition inte dom. Jag som svensk kräver att ni gör något nu. Annars kan ni lämna över era uppdrag pga inkompetens.
Allt annat, är dravel.
Är det inte dags att riksdagen tar sitt ansvar för Sveriges försvar? Se till att återskapa något som vi kan kalla försvar av hela Sverige, med full kapacitet. Det är dags att sluta tjafsa om detaljer.
Gratulerar till en bra post; trots att den här responsen var tidigt ute så är den fortfarande den mest informativa.
För en politiskt obevandrad person vore det så klart roligt att få en inblick också i de mer grundläggande säkerhetspolitiska idéerna. Till exempel så anger Pellnäs enbart en militärtaktisk motivation (som posten också pekar ut). Men som en första approximation antar jag att man troligen kan se ett försvar som en försäkring. (Utöver maktmedel, och så vidare.)
Jämför jag då med medicinska försäkringsåtaganden, så ser jag att man av moraliska men också strikt egennyttiga skäl kan stödja till exempel larmnummer och akutmottagningar. Men en stor skillnad mellan detta och ett svenskt försvar är att sannolikheten för att man personligen måste utnyttja dessa resurser är förhållandevis hög, medan vi inte haft ett krig på svensk mark på 60 år eller 2-3 generationer.
Jag vet naturligtvis inte hur man skulle komma fram till en brytpunkt för att gå från ett oanvänt lokalt försvar till att stödja ett aktivt och beprövat regionalt dylikt. Men det tycks mig att man i dagens situation skulle kunna prioritera det senare enbart, särskilt som det omedelbart ger en lägre risk för till exempel lokala terroristproblem om man lycka minska risken längre bort där det idag är faktiska, påverkbara, problem.
Så hur nu än Sveriges säkerhetspolitik är baserad i verkligheten, tycks det mig som att jag lätt kan komma till samma slutsats som bloggposten, åtminstone vad beträffar den större bilden. Uppmuntrande!
"Varför skulle Nato överhuvudtaget ens tänka tanken på att släppa in Sverige under sitt skydd? dom har som inträdes krav att en nation ska kunna försvara sig i minst en vecka,var finns det försvaret..."
Var hämtar man sådana uppgifter? På Nato's egen hemsida säger man att "NATO has an open door policy with regard to enlargement. Any European country in a position to further the principles of the Washington Treaty and contribute to security in the Euro-Atlantic area can become a member of the Alliance at the invitation of the North Atlantic Council.
Countries aspiring for NATO membership are also expected to meet certain political, economic and military goals in order to ensure that they will become contributors to Alliance security as well as beneficiaries of it."
Och som exemple på sådana krav anges:
" * a functioning democratic political system based on a market economy;
* the fair treatment of minority populations;
* a commitment to the peaceful resolution of conflicts;
* the ability and willingness to make a military contribution NATO operations; and
* a commitment to democratic civil-military relations and institutional structures."
Inte ett ord om ett konkret krav på försvarsförmåga. Däremot refereras till en process, där sådana krav visst kan ställas, men också ges tid och även bistånd för att uppfyllas. Ser ut som ett reguljärt medlemskap à la EU, utan tillkrånglande förhandskonstruktioner.
Det ger mig anledning att tro att Sverige kan bli medlem - om vi vill. Och då får man ju anledning att instämma med bloggposten, som anser att man i alla fall kan diskutera saken innan man avger ett omdöme.
Bra kommentar GP ! Med Din bakgrund klarar Du galant av att sätta huvudet på spiken - Sverige saknar en säkerhetspolitisk kompasskurs
Sossarnas mångåriga hycklande och spelande under täcket med västallierade har skapat en ohållbar situation. Detta genom att skapa ett förhållande där alltför många ur politiker- och väljarkåren endast är helt säkra på att en sak - nämligen att NATO är inget för Sverige.
Tyvärr så ligger det nu även låsning då alliansregeringen "skakat hand" på att NATO-medlemskapet inte är en fråga denna mandatperiod. Nu kan vi bara hoppas på att alliansen lyckas med ännu en valseger och att Ni borgerliga politiker i nästa mandatperiod vågar ta i frågan och sakligt få den belyst så att vi kan få en tydlig säkerhetspolitsk kompasskurs att hålla oss till. Då, och endast då, kan strategi och taktik börja hänga ihop !
Jo, det är förvisso kostsamt att försvara Sverige alliansfritt, men om ett NATO-medlemskap hade inneburit en mindre försvarsbudget så hade nog Försvarsminister Borg sett till att frågan om NATO-medlemskap var avgjord allaredan...
Sluta skicka ut ungdomarna i olagliga krig.
se till att militären bygger bostäder och reformerar.
Landet är i kris för i hel----.
Är det inte meningen att man ska skydda sin befolkning??
Påstående: Om vi inte har råd eller lust, att satsa mer på försvaret, kan vi lika gärna gå med i NATO! Underförstått: Så kan vi åka snålskjuts på andras resurser…
Sveriges försvarsanslag ligger idag på ca 1,2% av BNP och anses dessutom inte särskilt rationellt använt – FM får kontinuerlig kritik för sin oförmåga att hushålla. NATO-medlemmar förutsätts avdela ca 2% av BNP till försvaret (och bör naturligtvis utnyttja medlen till en effektiv förbandsproduktion). För att platsa i det gänget borde vi alltså både öka försvarsanslaget med uppåt 70% och skapa en effektivare hushållning (vilka båda saker vi iofs nog borde gjort för länge sedan...).
NATO anser också att 40% av medlemmarnas förband ska kunna sättas in internationellt, 20% av dessa åt gången, något Sverige i dag inte kommer eller kommit i närheten av.
Från 50-talet har Sverige samarbetat med NATO, sedan Östeuropakommunismens, Järnridåns och WP:s fall dessutom helt öppet. Redan under sosseregeringarna var arbetet så målinriktat, att inte mycket kunde göras annorlunda eller vidareutvecklas, när alliansregeringen tog över 2006 (trots en hela tiden högljudd debatt, med många missuppfattningar och mycket tjafs, om den heliga neutralitetspolitikens innebörd).
Det har länge (inofficiellt ända sedan NATO föddes 1949) ansetts självklart att Västmakterna inte skulle (kunna) stillatigande se på en Sovjetisk/Rysk aggression mot Sverige, ens om den skulle vara riktad enbart mot oss, och att vi därför skulle få hjälp, även om vi inte var formellt allierade.
NATO-samarbetet har inneburit att NATO-standarden nu är så långt driven i materiel, organisation och metodik (det kallas ”interoperabilitet” – säg det utan att sluddra!), att Sverige idag anses bättre rustat för direkt samverkan inom NATO:s ram, än vad flera av medlemsländerna är!
Ett medlemskap skulle alltså innebära kostsamma ytterligare åtaganden.
Så, vi åker redan idag snålskjuts på NATO, dessutom på det enda sätt som är möjligt. Inte särskilt hedervärt... Kanske. Men praktiskt! Eller?
Kartesch...
Som jag skrev i min kommentar ovan, så länge det inte blir billigare att gå med i NATO (än nuvarande eller någon annan inriktning) så kommer Borg aldrig att låta det ske.
Det enda som kan ändra på detta är om det skulle ge flera röster att satsa pengar på Försvaret än att satsa på Sjukvården, eftersom Reinfeldt fått för sig att dessa två budgetposter är "ömsesidigt uteslutande".
Tack för många engagerade inlägg. Jag tycker att de förtjänar ett ytterligare blogginlägg. Jag tar och knackar ned mina kommentarer samtidigt som jag lyssnar på "Godmorgon världen!"
Skicka en kommentar