Så resonerade jag själv

För drygt fyra år sedan bestämde jag mig för att kandidera till riksdagen. Då jag hade en befattning som ofta var i nära kontakt med den politiska styrningen av Försvarsmakten tyckte jag att det kunde bli lite känsligt. Av den anledningen valde jag att orientera min chef om mina planer. Jag var inställd på att han skulle ha samma uppfattning som jag om känsligheten och föreslå ett byte av befattning. Döm om min förvåning då han endast hade två frågor och båda av mer personlig art. ”Hur blir man riksdagsledamot?” och ”För vilket parti?”. Vid en första anblick kan den första frågan verka okunnig men när allt kommer om kring är det nog väldigt få som vet hur man i praktiken blir riksdagsledamot. Den andra frågan tog jag som ett gott tecken på att jag inte hade låtit mina personliga politiska värderingar spilla över på arbetet som officer. När valet ryckte närmare så valde jag att tömma min semesterbank och lämna min befattning och idag är jag riksdagsledamot.

Jag tycker att den nu aktuella frågan om hur olika tjänstemannabefattningar och politiska befattningar går att förena är svår och viktig. Grunden bör givetvis vara att göra så få begränsningar som möjligt. I första hand borde det vara en fråga för den enskilde individens omdöme att avgöra om en kombination är olämplig.

AftonbladetSvDDN
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik