De senaste dagarna har riksdagens roll debatterats. Det är intressant att följa när andra diskuterar ens egna arbetsplats och uppgifter. Det som drog igång debatten var att SvD skrev om att ovanligt många lämnat riksdagen under denna mandatperiod. Jag kan nog tycka att deras analys är något grund. Genom att det blev majoritetsskifte i många kommuner och landsting så blev det byten på kommunal- och landstingsråd vilket fick följdverkningar på många riksdagsledamöter. Regeringsbytet innebar också att ett antal ministrar kom tillbaka till riksdagen för att därefter karriärväxla. Likaså, vilket i och för sig nämns i artikeln, så har det varit EU-val under mandatperioden vilket även det lett till att ett antal riksdagsledamöter flyttat från riksdagen. Under de tre år som gått sedan valet så är det under tio procent av ledamöterna som slutat det vill säga runt tre procent om året. Ute på arbetsmarknaden är rörligheten avsevärt större och över tio procent av arbetskraften byter varje år jobb.
Beskrivningarna som kommit upp runt riksdagsarbetet tycker jag dock i allt väsentligt är riktiga. Arbetet i riksdagen är, och ska inte heller vara, exekutivt. Riksdagen är inte platsen för den som vill ha en verkställande roll. Att vara riksdagsledamot är en i grunden annan uppgift än att vara kommunalråd. När det gäller de enskilda riksdagsledamöternas inflytande så anser jag att det till stor del är en konsekvens av valsystemet. Jag har skrivit flera inlägg i det ämnet och du finner dem här länk
För egen del anser jag att en av de viktigaste uppgifterna för en riksdagsledamot är att vara opinionsbildande. Därför ägnar jag rätt mycket av min tid som ledamot till att skriva artiklar, blogga, spela in radioprogram dinledamot.wordpress.com , hålla föredrag och ta emot besök.
DN SvD
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ditt inlägg låter fint och logiskt men varför ska vi skattebetalare betala över 1 miljard kronor för att vissa ska får bedriva opinionsarbete?
Låter helt ologiskt!
Jag tycker i och för sig att antalet riksdagsledamöter är för högt. Däremot tycker jag väl inte att totalkostnaden, en knapp promille av BNP, för att lösa riksdagens uppgifter är särskilt mycket.
Hur tycker du att det skulle fungera?
Först vill jag ge dig en eloge för att du tillåter kommentarer rakt av och att du faktiskt läser kommentarerna och svarar.
Sedan det faktum att du har haft en annan karriär innan politiken hedrar dig med.
Att enkelt svara på vad som behöver ändras går inte men om vi istället tittar tillbaka på historien så gjordes de flesta grundlagar för cirka 200 år sedan och i vissa fall ännu längre tillbaka och de principer de bygger är minst sagt gamla som tex maktdelningsprincipen som vi inte ens har infört i Sverige. Denna princip var för att förhindra maktfullkomliga kungar men idag med den kunskap om homo sapiens som en grälsjuk apa med diverse lyten så borde det gå att utveckla detta mycket mer och förhindra fullblodsnarcissister och psykopater att ens komma ifråga för ett politiskt ämbete.
Så nya grundlagar, mer direktdemokratri och en samlad politikerbalk där ansvar kan utkrävas.
Hela den demokratiska apparaten med politiker och den svans av tjänstemän kostar oss miljarder och bara under Göran Perssons tid så växte regeringskansliet med 100%. Från Parkinsson lag vet vi då att effektiviteten gick ner med 50% ;)
Tycker nog att politiskt opinionsbildande inte hör till Riksdagsmännens arbetsuppgifter!
Ni är väl inte invalda i Riksdagen för att försvara era arbeten och positioner i Riksdagen för att kunna behålla makten?
Är inte ert jobb att styra Sverige?
Ägna hellre då lite tid åt att läsa in er på vad ni beslutar om, så att det inte behöver bli som i FRA-frågan, att et antal ledamöter inte ens visste eller förstod vad de röstade om (du själv undantagen). Eller omröstningen i EU-nämnden, med information via SMS! Rent skandalöst, att ni inte skäms?
Den enda rakryggade att göra i ett sånt läge skulle naturligtvis vara att vägra ta beslut med hänvisning till inte tillräcklg information förelåg (eller hade partipiskan kommit fram då?)
Skicka en kommentar