Soldaternas general

Denna vecka gästades Försvarsradion av arméinspektör Berndt Grundevik. Grundevik är urtypen för en Soldaternas general. Han sätter stort värde på insatserna som görs på fältet och han trivs bättre bland soldaterna än bakom skrivbordet på Högkvarteret. Programmet med generalmajor Grundevik handlar huvudsakligen om insatsen i Afghanistan och hur den har förändrats över tiden.

Du startar programmet genom att klicka på denna länk.

Bredsida från Hildebrandt

Krigsreportern Johanne Hildebrandt levererar en bredsida från dagens ledarsida i SvD. Hennes kritik riktar sig främst mot den utformning som den fortsatta svenska insatsen i Libyen fått. Johanne har ett brett kontaktnät så det finns all anledning att ta hennes uppgifter på allvar. Jag tycker att det är bra att insatsen fortsätter. Det är vidare bra att flyginsatsen fått ett bredare mandat. Beakta att Håkan Juholt inledde förhandlingarna med att ultimativt kräva att alla svenska stridsflyg skulle tas hem.

Processen som ledde fram till riksdagsbeslutet har ett par ytterligare svagheter än de Johanne Hildebrandt lyfter fram. Jag kommenterade dessa i en artikel på nyhetssiten Newsmill. Artikeltexten återfinner du i slutet av detta blogginlägg. Jag har även kommenterat de senfärdiga besluten i ett avsnitt av Försvarsradion. Det avsnittet finner du om du följer denna länk.

För en dryg månad sedan gästade Johanne Hildebrandt Försvarsradion. Det programmet finner du om du följer denna länk.

Här är en liten videotrailer till radioprogrammet.







Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen
På fredag fattar riksdagen beslut om den fortsatta insatsen i Libyen. Det är positivt att det finns en bred majoritet i riksdagen för en fortsatt insats. Utformningen av den svenska insatsen är en kompromiss och jag har svårt att se att bidraget är optimerat mot möjligheten att lösa den av FN sanktionerade uppgiften. Mycket har redan sagts och skrivits om förhandlingen som ledde fram till det nu föreslagna svenska bidraget. Beaktande Håkan Juholts ultimativa ingångsvärden så får vi trots allt vara nöjda med att resultatet ändå blev så pass rimligt.
Jag vill i den här artikeln istället lyfta fram två andra faktorer som jag tycker har skötts illa nämligen beslutstidpunkten och detaljstyrningen. I all form av beslutsfattning är det viktigt att analysera tidsförhållandena. Hur mycket tid kan ägnas åt att fatta själva beslutet och hur mycket tid behövs för den som ska genomföra verksamheten som beslutet omfattar. Man brukar säga att det är bättre att ha ett något sämre beslut fattat i rätt tid än att ha det optimala beslutet fattat för sent. I andra änden av beslutskedjan finns det soldater och sjömän som ska utföra det av oss politiker fattade besluten. En utdragen beslutsprocess försämrar deras förutsättningar till viktiga förberedelser. Varje ytterligare vecka av inrikespolitiskt rävspel ökar riskerna för de soldater och sjömän som vi beordrar att göra insatsen. Denna insikt verkar antingen saknas eller negligeras av dem som gör partipolitik av beslutsprocessen.

En annan viktig faktor är detaljstyrningen. I Sverige har vi den ordningen att riksdagen beslutar om internationella insatser. Detta gör att beslutsprocessen blir lite långsammare. Det ställer krav på att besluten innehåller ett visst mått av flexibilitet. Ett militärt talesätt är att "Ingen plan överlever den första kontakten med fienden". Det är därför viktigt att det snabbt går att anpassa en insats utgående från ett förändrat läge. Jag tycker att riksdag och regering kommit fram till en bra lösning för att hantera osäkerheter.
Under de senaste åren har riksdagsbesluten rörande insatser innehållit ramar som gjort det möjligt för regeringen och Försvarsmakten att inom ramen snabbt anpassa insatsen utan nya riksdagsbeslut. Det kommande beslutet om fortsatt insats i Libyen är tyvärr ett exempel på extrem detaljstyrning. Insatsen utformning är ned till enskilt flygplan styrd genom riksdagsbeslut. Regering och riksdag borde istället för att styra detaljutformningen ägnat kraft åt att beskriva syftet och målen med insatsen.
Jag tycker att det är bra att Sveriges riksdag på fredag med bred majoritet fattar beslut om en fortsatt svensk insats i Libyen. Däremot hoppas jag att de ledande politiska företrädarna är missnöjda med den nu genomförda politiska beslutsprocessen. Det finns en stor förbättringspotential. Våra soldater och sjömän som vi beordrar att göra insatser för vår säkerhets skull förtjänar bättre.

Varför så kritiska mot Juholt?

På midsommarafton stötte jag på några bloggläsare som konstaterat att jag inte var särskilt positivt inställd till Håkan Juholt. Det gav mig anledning att stanna upp och fundera över om skälen till min kritik. Är det måhända dags för omprövning?

Vad skiljer Håkan Juholts agerande som partiledare från Göran Perssons och Mona Sahlins? Jag tycker att Peter Wolodarski och Göran Skytte på DN:s respektive SvD:s ledarsida bidrar till att förklara min kritiska inställning till Håkan Juholt. Peter Wolodarski fokuserar på Juholts sätt att ansvarslöst ge sig på grundstenarna i den svenska ekonomiska politiken, pensionsuppgörelsen och budgetreglerna. Göran Skytte inriktar sin kritik mot Håkan Juholts till synes outsinliga förmåga att haspla ur sig plattityder.

Jag är bekymrad över att det största partiet i Sveriges Riksdag valt en ledare som på grund av okunnighet eller bristande ansvarskänsla väljer att skada långsiktigheten i den svenska offentliga ekonomin. Många länder i Europa genomlider just nu finansiella kriser på grund av att politiker som Håkan Juholt givits för stort inflytande. Av dessa skäl finns till all anledning att fortsätta att granska och vid behov kritisera Håkan Juholt.

Bloggar:
Fredrik Axelsson

Erik Bengtzboe i Den politiska talradion

MUF:s förbundsordförande Erik Bengtzboe skriver idag på svd.se om den för ungdomar problematiska lönebildningen i Sverige. Han lyfter fram IF Metalls ungdomsavtal som ett lovvärt exempel på att arbetsmarknadens parter kan underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Jag hade förmånen att diskutera denna och andra frågor med Erik Bengtzboe när han gästade Den politiska talradion. Du kan lyssna på det programmet genom att klicka på denna länk.

SvD

Kloka kvinnor om jämställdhet

Igår spelade jag in ett radioprogram med den moderate riksdagledamoten Jessica Rosencrantz. Samtalet kretsade runt ämnet jämställdhet. Jessica hade många tankar runt ämnet och jag hoppas att hennes tankar också blir Moderaternas.

I dagens SvD skriver ledarredaktionens nye skribent Maria Ludvigsson om ett antal sämre argument för könskvotering. De båda kvinnorna, Jessica Rosencrantz och Maria Ludvigsson, är befriande raka i sin argumentation.

Om du vill lyssna på programmet med Jessica så klickar du på denna länk.

Marias artikel finner du här.

Försvars- och säkerhetspolitisk debatt

Under de gångna dagarna har jag gästspelat på två andra debattsidor.

På Newsmill har jag en artikel om beslutsfattningen runt Libyen-insatsen publicerad. Du kan läsa den på sidan

Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen

På kungliga krigsvetenskapsakademiens debattsida Försvar och säkerhet har jag idag ett debattinlägg om konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen i västvärlden. Den artikeln kan du läsa här

Är Europa dömt att bli irrelevant?

Jag har också gått vidare med Försvarsradion och producerat nya radioprogram. Dessa kan du höra på Försvarsradions hemsida.

Likheter och skillnader

Opinionsläget inför riksdagens sommaruppehåll 2011 påminner i många stycken om motsvarande läge ett knappt år in i förra mandatperioden. Då hade regeringspartierna tillsammans runt 40 % mot närmare 60 % för oppositionspartierna sammantagna. Även då uppträdde oppositionspartierna var för sig och var inte samlade i något gemensamt block. Oppositionspolitiken var dessutom precis som nu främst inriktad på att kritisera regeringens politik. Socialdemokraterna hade dessutom, precis som nu, en nyvald partiledare. Oppositionens övertag i opinionen höll i sig under en stor del av förra mandatperioden. Det var först när oppositionen formerade ett tydligare internt samarbete och började konkretisera sin egen politik som opinionen vände och Alliansen slutligen fick övertaget.

Trots det massiva underläget i opinionen så kunde regeringen säkert regera vidare. Detta gjorde man genom den majoritet på sju mandat man hade i riksdagen. Denna mandatperiod är läget annorlunda. Alliansen har inte majoritet i riksdagen. När S, MP, SD och V samlar sig så har de tre mandats majoritet i riksdagen. Det innebär att en samlad opposition kan sätta käppar i hjulen för Alliansregeringen. Det parlamentariska läget ger också oppositionen möjligheten att driva fram ett extraval. Extravalet ersätter inte ordinarie val så om ett extraval genomfördes till hösten så skulle den då valda riksdagen sitta fram till det ordinarie valet 2014. Jag tänkte mig på en liten genomgång av hur de olika partierna skulle kunna tänkas resonera runt den möjligheten.

Socialdemokraterna – Hur undvika att upprepa historien från förra mandatperioden, att ha övertaget i opinionen under i stort sett hela perioden för att på valdagen vara förloraren? Juholt kan vara lockad att försöka utlösa en regeringskris om opinionssiffrorna pekar på att S går starkt och att S tillsammans med V och MP skulle få majoritet i riksdagen. Att vänta till 2014 innebär en risk.

Vänsterpartiet – Hänger troligen på Socialdemokraterna. Tidpunkten kan dock vara avgörande då V troligen genomför partiledarskifte under mandatperioden.

Miljöpartiet – Ser troligen en chans att flytta fram positionerna vid ett extraval. Alternativt kan en regeringskris öppna upp för riksdagens tredje största parti att ta plats i regeringen.

Sverigedemokraterna – Riskerar vid ett extraval att förlora sin vågmästarroll. Det finns även en risk för partiet att man gör ett sämre val än 2010 och kanske förlorar sin riksdagsrepresentation.

Kristdemokraterna – Riskerar att åka ur riksdagen vid ett extraval. Totalt sett en mindre uppsida (egen majoritet för Alliansen) än nedsida (förlorat regeringsinnehav och förlorad riksdagsrepresentation).

Centerpartiet – Samma bedömning som för Kristdemokraterna. Dock kan en ny partiledare innebära en nytändning vilket skulle kunna innebära ett bättre valresultat än 2010.

Folkpartiet – Riskerar regeringsmakten vid ett extraval.

Moderaterna – Riskerar regeringsmakten vid ett extraval. Detta måste dock vägas mot att inte kunna genomföra den politik man tror på. Extraval ger möjlighet att vinna egen majoritet för Alliansen.
Alliansen sammantaget – Att regera ytterligare tre år utan majoritet i riksdagen är vanskligt. Reformpolitiken riskerar att skadas. Detta i sin tur kan leda till minskat förtroende för regeringen och öppna upp för ett förlustval 2014.

Slutsatser

Jag tror att Håkan Juholt kommer att driva igenom ett extraval om Socialdemokraterna närmar sig 40 % i väljaropinionen samtidigt som stödet tillsammans med V och MP når över 55 %. Det är mycket tveksamt om Sverigedemokraterna kommer att stödja en misstroendeförklaring.

Alliansen kan komma att driva igenom ett extraval om oppositionen går emot regeringen på viktigare områden inom den ekonomiska politiken. Beslutet kommer troligen att påverkas av opinionsläget. Om opinionsläget tyder på att det är möjligt för Alliansen att få egen majoritet ökar benägenheten att driva fram ett extraval.

SvD Aftonbladet GP

Bloggar Kent Persson Thomas Böhlmark

Tydlighet skapar långsiktighet

Det finns ingen enkel lösning för att lösa ut det politskt-ekonomiska kaoset i Grekland. För att kunna vidta de nödvändiga åtgärderna krävs det en stark politisk ledning. Detta verkar inte det grekiska politiska systemet kunna leverera. Jag anser att det vore mycket olyckligt om Grekland ånyo ges förmåner utan att behöva leva upp till sina åtaganden. Om EU- och eruosamarbetet ska fungera får det inte råda några tveksamheter runt att ingångna avtal och överenskommelser gäller. Det finns en uppenbar fara för moral hazard om Grekland tillåts att vara kvar inom euron och EU om man inte fullföljer sina förpliktelser.

SvD SvD DN

Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen

Idag hade jag en debattartikel publicerad på Newsmill. Du finner artikeln om du följer den här länken.

Jag har också spelat in ett radioprogram där jag kommenterar bristerna i beslutsfattningen för den fortsatta insatsen i Libyen. Du kan lyssna på programmet genom att följa denna länk.

Därför är vi i Afghanistan

Krigsreportern Johanne Hildebrandt ställer en viktig fråga i dagens SvD. Hon efterfrågar det bakomliggande syftet med våra militära internationella insatser. I den offentliga retoriken lyfts det ofta fram att vi är i Afghanistan för att flickor ska få gå i skolan. Enligt min uppfattning finns det andra realpolitiska motiv som gör att Sverige gör en så pass stor insats. Skälet är att vi genom vår insats visar solidaritet med de västländer vars solidaritet vi är beroende av för vår egen säkerhet. Den svenska insatsen i Afghanistan bidrar på så vis till att stärka vårt eget försvar.

Att insatsen samtidigt bidrar till att flickor kan gå i skolan får räknas som en bonus.

Johanne Hildebrandt är en viktig röst i svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt. För några veckor sedan gästade hon Försvarsradion. Du kan lyssna på det programmet om du följer denna länk.

Här följer en liten video om radioprogrammet.

Ekonomiska styrmedel fungerar

Debatten runt avgångna riksdagsledamöters oförmåga att finna nya jobb visar att ekonomiska styrmedel fungerar. Systemet för avgångna riksdagsledamöter ger för dåliga incitament för att söka jobb. System där den som inte skaffar sig någon anställning belönas är dåliga. Istället kunde systemet utformas ungefär så här. Alla som slutar i riksdagen efter att ha tjänstgjort minst en mandatperiod får två årsarvoden. Dessa kan den enskilde sprida ut över åren efter eget önskemål. Det ska inte ske någon avräkning emot andra inkomster, därigenom skapas inga förmånskilar som skapar incitament för att inte arbeta.

SvT SvT

Socialdemokraternas nya melodi

Under Håkan Juholts ledning har Socialdemokraterna slagit in på en mer destruktiv linje.

Politics eller policy i försvars- och utrikespolitiken?

Vadom handlade egentligen den långdragna processen om den svenska Libyen-insatsen? Jag anser att det i första hand inte var en fråga om vilken insats som var bäst för att operationen skulle lyckas. Troligen var det partitaktiska hänsyn som styrde Socialdemokraternas agerande i processen. Viljan att krångla till det för regeringen, önskan om att ena ett splittrat parti och kanske det egna egot kan mycket väl ha varit det som gjorde att vi fått uppleva en cirkus under de senaste veckorna. I engelskan finns två begrepp, policy och politics. Policy handlar om själva ämnet emedan politics mer handlar om taktiserandet. Den nu genomlidna processen är ett typexempel på när politics fått större betydelse än policy.

I veckans avsnitt av Den politiska talradion samtalar jag med författaren och samhällsdebattören Fredrik Segerfeldt om dessa två begrepp. Hur är läget inom svensk politik, är det policy eller politics som dominerar.

Du kan lyssna på programmet genom att klicka på denna länk.

DN SvD

Wiseman's wisdoms Chefsingenjören Staffan Danielsson

Världens bästa Karlsson

Per T. Ohlsson liknade i en krönika Håkan Juholt med den norske komedifiguren Marve Fleksnes. Jag tycker att det var en strålande jämförelse. Men om Håkan Juholts far inte hade bytt sitt efternamn till Juholt så tror jag att en annan sagofigur skulle använts till att beskriva Håkan Juholt. En person med stort begär att bestämma och en obegränsad tro på sin egen förträfflighet. Det är bara propellern som saknas.

Expressen DN

Juholts farsen fortsätter

Håkan Juholt har tydligen bestämt sig för att använda svensk utrikespolitik till sin egen lekstuga. Hans begär över att få tvinga regeringen att dansa efter hans pipa sätter hans Sveriges anseende på spel. Nu vill han att nyttja insatsen i Libyen till att bedriva ett politiskt spel. Nu sitter våra politiker och detaljstyr den svenska insatsen helt emot de operativa kraven och Försvarsmaktens synpunkter. Allt detta för att politikern Håkan Juholt ska få sitt begär av politiska poäng. Ansvarsfulla socialdemokrater måtte må riktigt illa av det som sker.

DN Expressen SvD SvT

Chefsingenjören Thomas Böhlmark

Bra förslag från bra kollegor

Eget kapital och sparande har länge varit skattemässigt missgynnat i förhållande till lånat kapital. För hushållen har ränteutgifterna varit avdragsgilla emedan ränteinkomster beskattats med 30 %. I företagen har ränteutgifter fått dras av innan bolagsskatten beräknats emedan utdelningar till aktieägarna dubbelbeskattats. I spåren av den finanskris vi nu genomlider är det möjligt att eget kapital kommer att bli mer uppskattat såväl av den finansiella marknaden, hushåll och lagstiftare.

Det är glädjande att flera av mina riksdagskollegor i dagarna slår ett slag för någon form av sparkapital inriktad skattereform. Man skulle kunna kalla förslagen för sparandets motsvarighet till jobbskatteavdraget.

Min kollega i finansutskottet Annie Johansson (C) för i en DN-debattartikel fram ett förslag om att göra de första 5000 kronorna i kapitalinkomst skattefria. Det skulle innebära en skattelättnad på maximalt 1500 kronor per person. Mina partikamrater Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar är i en motion till den moderata partistämman inne på liknande tankegångar.

Jag gillar tanken med att förändra beskattningen så att arbete och sparande får bättre villkor. Exakt hur reformen ska se ut håller jag öppet, här finns säkert erfarenheter att dra från allemanssparandet på 80-talet.

Henrik von Sydow är för övrigt ordförande i riksdagens skatteutskott. Om du vill höra mer om hur han resonerar om både skattesystemet och sparande så kan du lyssna på det radioprogram jag spelade in med honom. Du finner programmet om du följer denna länk.

Annie Johansson är som sagt kollega till mig i finansutskottet. Jag har gjort ett radioprogram även med henne. I programmet utvecklar hon sin syn på politiken i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet. Du finner det programmet om du följer denna länk.

Här följer en liten videointroduktion till programmet med Annie.



SvD Expressen

Annie Johansson Thomas Böhlmark Kent Persson Liberala studenter

Enighetens pris

När vi sänder Försvarsmakten utomlands så brukar vi eftersträva brett parlamentariskt stöd för insatsen. Jag tycker att det är bra, det innebär att den personal som vi skickar iväg kan känna att insatsen har stöd av en stor majoritet av Sveriges valda ombud. Detta system innebär dock att ett stort oppositionsparti som Socialdemokraterna får något som kan likna ett veto. Ju mer jag hör av Håkan Juholt, nu senast i ekots lördagsintervju, desto tveksammare blir jag till det kloka att lägga allt för mycket makt i den mannens händer. Håkan Juholt njuter uppenbarligen av att få bestämma och vetosituationen gör att han kan ägna sig åt denna favoritsysselsättning. Vid inledningen av insatsen i Libyen kunde han styra så att de svenska förbandet inte fick användas för att bekämpa markmål. Hans förklaring den gången var att drogade barnsoldater kunde komma till skada. Nu har Håkan Juholt kommit fram till att Sverige absolut inte ska fortsätta med flyginsatsen. Tyvärr är det parlamentariska läget sådant att Juholts infall troligen kommer att styra det svenska beslutet.

Lyssna gärna på ekots lördagsintervju. Vad är det Juholt säger? Har Socialdemokraterna haft kontakter med samtliga medlemsstater i FN-säkerhetsråd för att diskutera den fortsatta insatsen i Libyen? Vilka har de talat med då? Staternas FN-ambassadörer? Har Sverige två parallella utrikesförvaltningar?

Ekots lördagsintervju SR Expressen TV 4

Hög tid att tala klarspråk med Grekland

Det grekiska dramat fortsätter med ytterligare akter. På många sätt riskerar nu Grekland hela EU-projektet. Frågan är hur länge detta ska få fortgå. Först så tog sig Grekland med i Europrojektet genom att lämna vilseledande siffror om sin ekonomiska ställning. Väl med i arbetet bröt man regelbundet mot de överenskomna reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten. Man fortsatta också att lämna felaktiga siffror rörande sin ekonomi. När statsbankrutten var nära ropade man på hjälp från de andra medlemsländerna. Hjälp gavs med förbehållet att ett antal reformer skulle genomföras, man tog pengarna men har varit sen med att genomföra motprestationen. Nu väntar man sig ytterligare stödpaket från ECB, EU och IMF.

Jag anser att det är dags att syna Greklands vilja att göra rätt för sig. Frågan borde inte begränsas till om Grekland ska vara med i eurosamarbetet eller ej. Om Grekland inte tar sig i kragen och på allvar tar tag i sina ekonomiska problem borde detta vara grund för rejäla konsekvenser. Jag tycker att man allvarligt bör överväga om de upprepade obstruktionerna mot samarbetet inte skulle leda till antingen slopade EU-bidrag eller uteslutning ur unionen.

Europa har allvarliga problem. Vi har en åldrande befolkning och vi tappar i konkurrenskraft. EU har inte råd att förlamas av att ett land som Grekland håller unionen som en ekonomisk gisslan.

DN DN SvD SR SR

Socialdemokraterna och Libyen

Nato har nu inkommit med sin förfrågan om fortsatt bidrag till insatsen i Libyen. Socialdemokraterna har nu möjlighet att korrigera den olyckliga position man troligen förhastat intog. Här följer en liten videofilm som inspiration till Socialdemokraternas store ledare.



DN

08/09 Revisited

Idag redovisade Internationella Valutafonden (IMF) sin rapport om Sverige. Rapporten finns tillgänglig på Riksbankens hemsida.

Jag tycker att IMF på ett bra sätt analyserat det ekonomiska läget i Sverige. Särskilt upplyftande tycker jag att det är att de beskriver det kritiska läget som rådde under finanskrisen. För egen del upplevde jag situationen som tämligen absurd. I finansutskottet fick vi regelbundet redovisningar från regering och myndigheter som gav vid handen att läget var synnerligen allvarligt. Men när jag lämnade riksdagshuset och begav sig ut på Drottninggatan då möttes jag av en i stort sett normal kommers.

Jag anser att krisen fick begränsade effekter i Sverige på grund av ett antal åtgärder som vidtogs. Den första vidtogs innan krisen, under det ekonomiskt starka 2007 så hade finansministern det goda omdömet att hålla hårt i pengarna. Kritiken emot honom var hård från många håll. Det är inte så många som kommer ihåg det idag. Enligt min uppfattning är budgetpropositionen för 2008 en viktig anledning till att krisen inte drabbade hårdare.

Under krisen agerade Riksbanken och Riksgälden både kraftfullt och okonventionellt för att hantera den nästan bottenfrusna finansiella marknaden. Vi hade tur att vid tillfället för krisen ha myndighetschefer med erfarenhet från liknande situationer.

Finansministern bidrog på ytterligare ett sätt till att rädda Sverige från allvarliga finansiella problem. Han var pådrivande i att åstadkomma ett internationellt finansiellt stödprogram till Lettland. Utan detta finansiella stöd skulle krisen fått ett annat förlopp och genom de svenska bankerna allvarligt ha skadat den svenska ekonomin. Jag anser att det lyckade stödet till Lettland inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Förvisso får Anders Borg emellanåt beröm för saker som i huvudsak berott på andra saker än hans egna åtgärder, men när det gäller stödet till Lettland har finansministern inte fått det beröm som han enligt mig förtjänat.

DN Veckans Affärer SR

Skilj på huvudsak och bisak

Jag har i tidigare inlägg framfört att jag tycker att hovets förmåga att skilja huvudsak från bisak varit bristfällig. Nu ser jag att min gamle arbetskamrat Staffan Dopping tagit fram ett skolexempel på hur kungen skulle kunnat svara på TT:s frågor. Staffan har uppenbarligen förmågan att skilja huvudsak (tydlighet rörande avståndstagandet från Lettström och hans agerande) från bisak (har kungen någonsin varit i vad som idag skulle kunna uppfattas som en pinsam situation).

Dopping lyfter dessutom fram att värderingar har ändrats rätt radikalt under kungens regenttid. När jag gick i lågstadiet ingick Flickan i Havanna bland de sånger som man sjöng på lektionerna i sång. Jag undrar vilka krigsrubriker det skulle förorsakat idag.
Expressen