08/09 Revisited

Idag redovisade Internationella Valutafonden (IMF) sin rapport om Sverige. Rapporten finns tillgänglig på Riksbankens hemsida.

Jag tycker att IMF på ett bra sätt analyserat det ekonomiska läget i Sverige. Särskilt upplyftande tycker jag att det är att de beskriver det kritiska läget som rådde under finanskrisen. För egen del upplevde jag situationen som tämligen absurd. I finansutskottet fick vi regelbundet redovisningar från regering och myndigheter som gav vid handen att läget var synnerligen allvarligt. Men när jag lämnade riksdagshuset och begav sig ut på Drottninggatan då möttes jag av en i stort sett normal kommers.

Jag anser att krisen fick begränsade effekter i Sverige på grund av ett antal åtgärder som vidtogs. Den första vidtogs innan krisen, under det ekonomiskt starka 2007 så hade finansministern det goda omdömet att hålla hårt i pengarna. Kritiken emot honom var hård från många håll. Det är inte så många som kommer ihåg det idag. Enligt min uppfattning är budgetpropositionen för 2008 en viktig anledning till att krisen inte drabbade hårdare.

Under krisen agerade Riksbanken och Riksgälden både kraftfullt och okonventionellt för att hantera den nästan bottenfrusna finansiella marknaden. Vi hade tur att vid tillfället för krisen ha myndighetschefer med erfarenhet från liknande situationer.

Finansministern bidrog på ytterligare ett sätt till att rädda Sverige från allvarliga finansiella problem. Han var pådrivande i att åstadkomma ett internationellt finansiellt stödprogram till Lettland. Utan detta finansiella stöd skulle krisen fått ett annat förlopp och genom de svenska bankerna allvarligt ha skadat den svenska ekonomin. Jag anser att det lyckade stödet till Lettland inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Förvisso får Anders Borg emellanåt beröm för saker som i huvudsak berott på andra saker än hans egna åtgärder, men när det gäller stödet till Lettland har finansministern inte fått det beröm som han enligt mig förtjänat.

DN Veckans Affärer SR