Opinionsläget inför riksdagens sommaruppehåll 2011 påminner i många stycken om motsvarande läge ett knappt år in i förra mandatperioden. Då hade regeringspartierna tillsammans runt 40 % mot närmare 60 % för oppositionspartierna sammantagna. Även då uppträdde oppositionspartierna var för sig och var inte samlade i något gemensamt block. Oppositionspolitiken var dessutom precis som nu främst inriktad på att kritisera regeringens politik. Socialdemokraterna hade dessutom, precis som nu, en nyvald partiledare. Oppositionens övertag i opinionen höll i sig under en stor del av förra mandatperioden. Det var först när oppositionen formerade ett tydligare internt samarbete och började konkretisera sin egen politik som opinionen vände och Alliansen slutligen fick övertaget.
Trots det massiva underläget i opinionen så kunde regeringen säkert regera vidare. Detta gjorde man genom den majoritet på sju mandat man hade i riksdagen. Denna mandatperiod är läget annorlunda. Alliansen har inte majoritet i riksdagen. När S, MP, SD och V samlar sig så har de tre mandats majoritet i riksdagen. Det innebär att en samlad opposition kan sätta käppar i hjulen för Alliansregeringen. Det parlamentariska läget ger också oppositionen möjligheten att driva fram ett extraval. Extravalet ersätter inte ordinarie val så om ett extraval genomfördes till hösten så skulle den då valda riksdagen sitta fram till det ordinarie valet 2014. Jag tänkte mig på en liten genomgång av hur de olika partierna skulle kunna tänkas resonera runt den möjligheten.
Socialdemokraterna – Hur undvika att upprepa historien från förra mandatperioden, att ha övertaget i opinionen under i stort sett hela perioden för att på valdagen vara förloraren? Juholt kan vara lockad att försöka utlösa en regeringskris om opinionssiffrorna pekar på att S går starkt och att S tillsammans med V och MP skulle få majoritet i riksdagen. Att vänta till 2014 innebär en risk.
Vänsterpartiet – Hänger troligen på Socialdemokraterna. Tidpunkten kan dock vara avgörande då V troligen genomför partiledarskifte under mandatperioden.
Miljöpartiet – Ser troligen en chans att flytta fram positionerna vid ett extraval. Alternativt kan en regeringskris öppna upp för riksdagens tredje största parti att ta plats i regeringen.
Sverigedemokraterna – Riskerar vid ett extraval att förlora sin vågmästarroll. Det finns även en risk för partiet att man gör ett sämre val än 2010 och kanske förlorar sin riksdagsrepresentation.
Kristdemokraterna – Riskerar att åka ur riksdagen vid ett extraval. Totalt sett en mindre uppsida (egen majoritet för Alliansen) än nedsida (förlorat regeringsinnehav och förlorad riksdagsrepresentation).
Centerpartiet – Samma bedömning som för Kristdemokraterna. Dock kan en ny partiledare innebära en nytändning vilket skulle kunna innebära ett bättre valresultat än 2010.
Folkpartiet – Riskerar regeringsmakten vid ett extraval.
Moderaterna – Riskerar regeringsmakten vid ett extraval. Detta måste dock vägas mot att inte kunna genomföra den politik man tror på. Extraval ger möjlighet att vinna egen majoritet för Alliansen.
Alliansen sammantaget – Att regera ytterligare tre år utan majoritet i riksdagen är vanskligt. Reformpolitiken riskerar att skadas. Detta i sin tur kan leda till minskat förtroende för regeringen och öppna upp för ett förlustval 2014.
Slutsatser
Jag tror att Håkan Juholt kommer att driva igenom ett extraval om Socialdemokraterna närmar sig 40 % i väljaropinionen samtidigt som stödet tillsammans med V och MP når över 55 %. Det är mycket tveksamt om Sverigedemokraterna kommer att stödja en misstroendeförklaring.
Alliansen kan komma att driva igenom ett extraval om oppositionen går emot regeringen på viktigare områden inom den ekonomiska politiken. Beslutet kommer troligen att påverkas av opinionsläget. Om opinionsläget tyder på att det är möjligt för Alliansen att få egen majoritet ökar benägenheten att driva fram ett extraval.
SvD Aftonbladet GP
Bloggar Kent Persson Thomas Böhlmark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Tänkvärd diskussion om ifall regeringen kan regera fram tills ordinarie val.
Jämförelsen över läget under förra mandatperioden och nu pekar på den viktiga skillnaden att alliansen inte har egen majoritet den här perioden.
En annan och antagligen väl så viktig skillnad är att man som alliansväljare kunde ha stor respekt för alliansens riksdagsledamöter under förra mandatperioden. Så är knappast fallet denna gång.
Moderate riksdagsmannen Hanif Balis utfall mot SvD-krönikören Roland Poirier Martinsson är bland det mest stötande jag läst från en riksdagsledamot överhuvudtaget:
"Hade tänkt hålla RPM:s mail för mig själv. Men nu åker den lille haveristens mail upp på bloggen."
http://twitter.com/#!/hanifbali/status/82694489709363200
Häpnadsväckande och än mer häpnadsväckande är att Poirier Martinsson tycks inte få några kommentarer/ förklaringar från den moderata partiledningen angående en uppenbart olämplig representant för den svenska demokratin.
En förtroendeval som kan tänka sig att publicera ett mail som man kan anta ska uppfattas som privat från Poirier Martinsson. Detta ska även ske under förolämpande former.
Den politiska maktkampen är till stor del avhängig av vem som kan visa sig värdig för att få stöd från valmanskåren.
Det paradoxala är att Alliansen gick fram i valet 2010 men trots det fick färre mandat i riksdagen.
I övrigt anser jag att varje riksdagsledamot har ett ansvar för utövandet av sitt ledamotskap. Personligen anser jag att yttrandena du refererar är olämpliga. Detta är måhända, som visa påstår, en generationsfråga (jag är 51 år).
Tackar för svaret.
Den stora majoriteten av riksdagsledamöterna är givetvis bra representanter för valmanskåren, oberoende av ålder.
Det är verkligen en paradox att Alliansen belönades med fler röster, men gick tillbaka i antal mandat.
I dag Tisdag har jag följt riksdagsarbetet via TV. Moderaterna hanterar sin uppgift väl. Inga övertramp-god argumentation. Du fixade det.
Alliansen kunde vara smartare.
Tavlan som Hanif Balif ritade var förfärlig. Ungdomligt oförstånd samt att man tänder småttingarna mer än nödvändigt. Det är ju trots allt vuxna människor.
Skicka en kommentar