Debatten runt avgångna riksdagsledamöters oförmåga att finna nya jobb visar att ekonomiska styrmedel fungerar. Systemet för avgångna riksdagsledamöter ger för dåliga incitament för att söka jobb. System där den som inte skaffar sig någon anställning belönas är dåliga. Istället kunde systemet utformas ungefär så här. Alla som slutar i riksdagen efter att ha tjänstgjort minst en mandatperiod får två årsarvoden. Dessa kan den enskilde sprida ut över åren efter eget önskemål. Det ska inte ske någon avräkning emot andra inkomster, därigenom skapas inga förmånskilar som skapar incitament för att inte arbeta.
SvT SvT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Fattar du själv vad du försöker uttrycka?
Ja, vad är det du inte förstår?
Hej Göran!
Det du säger är solklart, men jag har ett ännu bättre förslag: avgångsvederlag motsvarande ett års arvode och negativ inkomstskatt för alla. Flera ekonomipristagare har föreslagit det senare och jag förstår varför. Visst gör du också det?
Jag tror inte på negativ inkomstskatt. Den skulle kunna leda till konstruerade anställningar bara för att få ersättningen. Avgångsersättning utan avräkning för andra inkomster räcker som ekonomisk drivkraft.
"2 årslöner"??
Varför inte A-kassa med karens och krav på flytt från första dagen som för alla andra knegare? Då är jag övertygad om att yrkeskåren med sveriges överlägset största andel bidragstagare skulle anamma arbetslinjen även för egen del inom en vecka.
Om det på sikt leder till att vi får en politikerkår som motivieras och brinner med för själva politiken än fallskärmar, så tror jag vi får ta den risken...
Om jag inte är fel underrättad, så har norska riksdagsledamöter inkomstgaranti i TRE MÅNADER efter avslutat uppdrag. Holländska riksdagsledamöter lär ha SEX MÅNADER. (Rätta mig gärna om jag har fel!)
Finns det något annat land där avgående riksdagsledamöter har rätt till så generösa villkor som i Sverige? Och varför skulle svenska f d riksdagsledamöter vara så mycket mindre anställningsbara än utländska dito efter avslutat värv?
Det allvarligaste i det här är inte att det är en stor och dyr utgift för skattebetalarna, det allvarligaste är att skillnaderna mellan villkoren för riksdagsledamöterna och det folk de ska representera blir så olika. Det är lätt att fatta beslut om exempelvis arbetsmarknadsåtgärder när man vet att man aldrig riskerar att hamna i dem.
Ersättningsfrågorna för förtroendevalda är alltid en knepig fråga. Ska t.ex. alla ledamöter ha samma ersättning? Jag tycker att riksdagsarvodet på 56 000/månad är svenskt lagom. Huvuddelen av riksdagsledamöterna tjänade inte så mycket i sina tidigare anställningar, några tjänade mer. För egen del hade jag i stort sett samma lön i Försvarsmakten som riksdagsarvodet jag fick 2006.
Negativ inkomstskatt innebär att alla vuxna som saknar inkomst får ersättning från Skatteverket, förslagsvis motsvarande existensminimum. Ingen behöver alltså ha en anställning eller ansöka om ersättningen för att kvalificera sig.
Ersättningen kan minskas med 50 öre per intjänad krona. På så sätt minskas marginaleffekterna drastiskt och systemet är oerhört effektivt.
Jag anser att ledamöterna ska ersättas för förlorad arbetsinkomst, så att arvodet inte är ett incitament.
Till Anonym @16:31
Jag har funderat enligt de banorna också men funnit ett par svagheter.
Gissningsvis skulle det förekomma ett antal möjligheter att styra systemet. Man skulle på konstlad väg kunna driva upp sin lön inför inträdet i riksdagen.
Ja, en ersättning motsvarande ett genomsnitt av inkomsterna under de senaste åren vore kanske bättre.
En övergångstid för de som inte längre utövar sin roll som riksdagsman är helt i sin ordning.
Men sedan bör samma regler brukas som dem vi har i "verkligheten".
Det kanske kunde vara en anvisning om hur denna metod skall bli humananpassad.
När skall den avsuttne riksdagsmannen söka jobb? När blir han utförsäkrad? Bör tillämpas för alla arbetslösa anser jag.
Skicka en kommentar