Krigsreportern Johanne Hildebrandt ställer en viktig fråga i dagens SvD. Hon efterfrågar det bakomliggande syftet med våra militära internationella insatser. I den offentliga retoriken lyfts det ofta fram att vi är i Afghanistan för att flickor ska få gå i skolan. Enligt min uppfattning finns det andra realpolitiska motiv som gör att Sverige gör en så pass stor insats. Skälet är att vi genom vår insats visar solidaritet med de västländer vars solidaritet vi är beroende av för vår egen säkerhet. Den svenska insatsen i Afghanistan bidrar på så vis till att stärka vårt eget försvar.
Att insatsen samtidigt bidrar till att flickor kan gå i skolan får räknas som en bonus.
Johanne Hildebrandt är en viktig röst i svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt. För några veckor sedan gästade hon Försvarsradion. Du kan lyssna på det programmet om du följer denna länk.
Här följer en liten video om radioprogrammet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
"Den svenska insatsen i Afghanistan bidrar på så vis till att stärka vårt eget försvar."
Vi hoppas att vi får hjälp, och vi hoppas att den eventuella hjälpen mer än kompenserar för den försvagning av vår försvarskraft som Afghanistaninsatsen (och omläggningen til yrkesförsvar) innebär.
Jo, men om det nu skulle bli ett skarpt läge, så är det nog ingen som hjälper oss utan att ha funderat ordentligt på vad en sådan hjälp skulle kosta, både i reda pengar, stupade soldater, internationalla relationer, och inte minst inrikespolitiska hänsyn.
Man ska nog inte ta något för givet.
Göran,
Jag är långt ifrån säker på att du och flertalet försvarpolitiker , riksdag samt regeringen har rätt att internationell solidaritet verkligen skulle ge oss snabb militär hjälp vid en kris/krig mot vårt land.
Jan Kallenberger har en intressant analys och resenomang kring just bristen nu och en alltmer åderlåten västlig försvarsallians.
Förmågan att kunna stötta upp i närområdet och genomförandet av tex Natos operativa planering Eagle guardian i närområdet kan ifrågasättas på goda grunder.
Hur hanterar vi detta?
Genom forsatt önsketänkande och fyra rader med en solidaditetsklausul i Försvarsbeslut 2009 som största avskräckning och verksam komponent i vår försvarsstrategi?
Vi bör nog planera med lite mer hårda ingångsvärden som närområdets exponentiella militära kapacitetsutveckling och jag talar inte om Danmark utan...
mvh Kapten jan-olov Holm
Till Jan-Olov:
Solidaritetstänkandet är nödvändigt men inte tillräckligt. Europas stater har under en längre tid underinvesterat i sina försvar. Den finansiella krisen riskerar att errodera insatsförmågan ytterligare. Det är hög tid för ett trendbrott.
Bortsett från osäkerheten, så är det ett moraliskt problem om vi är med på insatsen utan att egentligen tro på den.
I så fall så har vi dödat en hel massa afghaner för egen vinnings skull. Det är inte helt oproblematisk´t, och det blir inte mindre oproblematiskt om man under 10 års tid hävdat att anledningarna till insatsen bara är altruistiska.
Eftersom SE inte är medlem i NATO tror jag att man använder insatsen för att ha lite mer inflytande i alliansen. Annars är det samma logik som för andra utrikespolitiskafrågor: om alla andra gör det, då bör man göra det också om man inte vill bli lämnad utanför.
Att det inte handlar om flickor som går till skolan är uppenbart.
Skicka en kommentar