Jag har i tidigare inlägg här på bloggen och i podradion framfört att jag anser att ett skifte från Nuder till Östros innebär en öppning mot vänsterpartiet. Sydsvenskan är inne på samma linje i en kort ledarkommentar. Enligt min uppfattning är Nuder en klassisk antikommunist som troligen skulle ha svårt att acceptera ett närmare samarbete med ett vänsterparti lett av Lars Ohly. I synen på finanspolitiken är det en dramatisk skillnad mellan Persson-Nuder linjen och den politik som vänsterpartiet för i opposition. Östros har visat betydligt större villighet att liera sig med vänsterpartiet. Jag tror att detta mycket väl kan ha varit ett tyngre skäl för Mona Sahlin att flytta på Pär Nuder än hans påstådda brist på energi. Är det så att Mona Sahlin förbereder ett brett regeringsalternativ som innehåller vänsterpartiet? Om så är fallet så kanske väljarna inför valet 2010 kommer att få ta ställning till två tydliga regeringsalternativ. Det vore ärligt och också hälsosamt för den politiska debatten.
SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik finanspolitik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
“Hon som bestämmer” har bestämt att det skall vara kollektivt ansvar, men innebär inte kollektivt ansvar kollektiva beslut? Jag fick uppfattningen att Nuder fick gå eftersom ”Hon som bestämmer” bestämt så och jag har av kommentarerna att döma inte sett något av ett kollektivt ansvarstagande i det beslutet.
Det är kanske så att ”Hon som bestämmer” bestämmer, medan alla andra kollektivt skall ta ansvar för det som ”Hon som bestämmer” bestämt. Fan vad bekvämt för ”Hon som bestämmer”, ”Hon som bestämmer” kan fatta vilket beslut som helst och sedan får kollektivet ta ansvar för det hela. Undrar om hon drivs av någon haschröksmättad 70-tals kollektivnostalgi, där allt var tillåtet och ingen behövde ta ansvar.
Talet om kollektivt ansvar i dessa sammanhang skulle säkerligen göra Milo Minderbinder grön av avund, han lyckades ju trots allt bygga upp ett syndikat där alla hade en andel och denna andel gjorde att alla medverkade i otaliga ofta mycket häpnadsväckande affärer. Att gå steget längre och låta ”Hon som bestämmer” bestämma och kollektivet ta ansvaret i ett politiskt parti som vill vara statsbärande, det ger verkligen det personliga oansvaret ett ansikte som länge varit förbehållit Milo. Undrar om han är avundsjuk, eller ser han fram emot ett konglomerat? ”Mona & Milo Enterprises”, där alla har en andel och därför får ta ansvaret för vad ”Hon som bestämmer” bestämt?
Jag tror att du har fel, snarare handlar detta om hur (s) ska ledas - det handlar om internorganisationen inte om politikens innehåll.
Nuder har ju enligt Sahlin velat sköta saker på två händer, dvs. Nuder föreslår beslut och Mona godkänner. Precis som när duon hette Nuder-Persson. Sahlin verkar vilja ha fler involverade i politikens utformning.
Jag tror faktiskt att det ligger sanning i denna beskrivning, Mona vill inte ha samma förhållande till Nuder som Göran Persson hade - och om inte han inser det i den centrala rollen som finanspolitisk talesman så måste hon nog plocka bort honom.
Inte minst kan det vara ett krav från hennes närmaste medarbetare. Och där finns det ett gäng som varit nära henne länge, under regeringsåren. De har starkt inflytande nu.
Bytet av partiledare i (s) är precis som när Reinfeldt blev ledare för (m) också ett stabsbyte. Nuder har hela tiden, i praktiken, varit Göran Perssons stabschef. Det konstiga är inte att han byts bort, det konstiga är hur det gick till.
Och ideologiskt är Östros i mindre grad vänsterinriktad än Nuder. Du kanske har rätt i att Nuder är en större "kommunistjägare", men det är inte det som falangstriden inom (s) handlar om.
Jag placerade också Nuder och Östros i samma fack på höger-vänster skaland innan jag på nära håll sett dem agera. Nu anser jag Östros vara mer av en populist än vad Nuder är. Östros har inte haft några som helst problem att inta rena kommuniståsikter. Den inställning han har visat i försäljningsfrågan har snarast påminnt om Putins inställning till Gazprom. Avvecklingen av statens innehav i Nordea och Vin och sprit torde inte vara en särskilt ideologiskt skiljande frågan mellan Alliansen och högerfalangen inom socialdemokratin. Trots detta har Östros gjort sitt yttersta för att förhindra försäljningen. Om nu Östros blir vald till ekonomisk (borde det inte heta finanspolitisk) talesman för socialdemokraterna blir det intressant att se om han tar avstånd från vänsterpartiet när det gäller riksbanken, budgetlagen och pensionsöverenskommelsen.
Jag tror att du blandar ihop vad som är oppositionspopulism och vad som möjligen skulle vara en vänsterinriktad ideologisk populism.
Östros gör gärna det förstnämnda, de försöker gnida in alliansregeringen i skit vad gäller utförsäljningar, men skulle självklart fatta kloka pragmatiska beslut i dessa frågor i regeringsställning.
Jämför det med moderatgnäll i opposition, t.ex. vad gäller värnskatten, som i regeringsställning förvandlats till pragmatism...
"Nuderaffären" handlar om internorganisationen, om intern maktkamp mellan stabspersoner i (s), inte om ideologi eller sakpolitik.
Skicka en kommentar