Nominering till Nobels fredspris

Som riksdagsledamot har man förmånen och ansvaret att vara nomineringsberättigad när det gäller Nobels fredspris. Det vill säga jag har rätten att lämna in en ett förslag till ”Den Norske Nobelkomite” på vem jag tycker ska tilldelas fredspriset. Kommittén är mycket tydlig i sina anvisningar, man anmodas att inte offentliggöra sin nominering. Jag avser följa den anmodan men däremot tänkte jag dela med mig av mitt resonemang som lett fram till min nominering.

Det första ingångsvärdet är Alfred Nobels testamente. I det står ” … åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser.” Nobelkommittén har uttytt att ordet ”den” också kan avse institutioner och föreningar. På senare år har priset ofta delats ut personer och organisationer som knappast stämmer in på Alfred Nobels beskrivning. Det gör dock i allt väsentligt min kandidat.

Tiden efter andra världskriget präglades av just stora stående arméer som stod stridsberedda i Europa. Murar byggdes såväl fysiskt som psykologiskt för att dela upp Europas folk. Ett totalitärt system stod mot ett demokratiskt. Idag är dessa arméer upplösta och det råder rörelsefrihet för såväl människor som information. Vad var det som gjorde detta möjligt? Anledningen till att den fria världen vann denna kraftmätning var att man hade förmågan att gå samman och motsätta sig det totalitära systemets expansion. Genom detta solidariska arbete och med starkt stöd av USA tvingades jätten att ge upp. Finns det då någon enskild eller någon organisation som har haft stor betydelse för detta förlopp. Jag anser att det gör det och det har jag också meddelat Den Norske Nobelkommittén.